Vi har det ju som många andra i dagens Sverige. Båda har skilda föräldrar med "nya" respektive och alla vill att man ska hälsa på. Så det gör vi
Ingen bor närmare än 13 mil från oss - inga jättesträckor, men en bit att åka.
Vi åkte till mormor redan på torsdag middag, på Veras sovtid. Hon sover gott i bilen. Det är 17 mil och tar ca två timmar. Vi träffas ju inte varje dag, men mormor är klar favorit och Bengt förståss (mormors man). De blir jätteglada av att se varandra och leker och har roligt tills det är läggdags, med avbrott för lite nödvändig mat.
Fredag bar det av till Göteborg för att hämta Morbror (som flugit från Umeå) och moster (som bor i Göteborg) för att sedan åka vidare till Morfar och Maggan. Glögg och pepparkakor och lite gråt, sedan är det dags att sova. Det går jättebra i ett gästrum i resesängen Hon somnar efter en stunds pratande för sig själ. Sedan är det mat och julklappsutdelning (den första av fyra
). Sedan åker vi tillbaka till mormor (45 minuter). Där klär vi granen och den blir SÅÅ fin. Vera sätter omsorgsfullt upp kulor och tomtar och är jättestolt över sitt verk Eftersom morbror nu hade kommit med så fanns det inte eget rum till Vera. Vi löste det genom att ställa sängen i garderoben (en sådan man går in i). Mormor och Bengt tyckte jättesynd om henne och hotar med att tala om det för henne när hon blir vuxen
Vi får nog gå till psykolog då...Hon sov i alla fall gott - dock inte på huvudet 8)
På julafton kommer tomten - OJ
vad spännande. Men visst vågade hon hämta paketen själv. "Tack" och ta i hand. Alla paket delas ut och enligt tradition öppnas ett paket i taget. Alltså yngst öppnar ett paket först, sedan öppnar var och en ett paket var tills alla är öppnade. Det var inga problem att hålla fingrarna i styr - varken för mig eller Vera .Eftersom vi har MÅNGA julaftnar att fira, så måste vi hålla på Veras tider. Det var inga problem, fast det är ju många intryck att bearbeta, så det tog ett tag att somna. "Lille Katt" och Härapippilångtutthoppalej" hördes ganska länge och vi gick till och med in i garderoben och la ner henne en gång. Men sedan somnade hon till slut.
På juldagen kommer hela tjocka släkten. 21 personer i mormors lilla hus. OJ vad mycket folk, men efter några minuter charmar hon de flesta. Efter maten måste vi åka - farfar väntar med nästa julfirande 15 mil bort. Vera sover i bilen, tills det är tre minuter kvar.
När vi kommer till Farfar och Iréne så är det några till där som Vera inte känner så väl. Men det går bra efter ett tag. De två barnen (12 och 15år är det definitivt inga problem med).
(Veras kommentar till pappan till ungdomarna, morgonen efter var så söt - han kom lite nyvaken upp till frukostbordet. Vera pekar och säger 2kommer gubbe där" - allmänt skratt, akn ni ju gissa...)
Sedan anslöt kusinerna (eller bara den ena för den andra fick stanna hos sin mormor, efter lite kräks) med mamma och pappa. Faster Åsa är också en favorit och kusin Erik som är 4 år.
Även denna dag kom tomten. Vera hade blivit klart kaxigare och stod med armarna lyfta hela tiden, beredd att ta emot nästa paket. Här rivs och slits paketen upp hur som helst, men det får väl vara så. Det gick ju det också, fast ingen vet vem som får vad av vem (förutom möjligen en själv...). Framåt sjutiden var det gnugg i ögonen och pyjamas och välling. Spjälisen placerad i farfars rum och hon sov gott till 7.15.
Annandag och farmor och Ove väntar. Men först en kort tur till Mormor Gulli, som är pappas mormor - 89 år och glad och pigg - och bullmormor.
Farfar, farmor och mormor Gulli bor i alla fall på samma ort, så det blir inte så mycket farande i bilen.
Och så var det alltså sista julklappsutdelningen. Ingen tomte, men gott om paket. Varje barn fick varsin omgång dela ut några paket - det var nästan lika kul som att få egna.
Här fick Vera det bästa tror jag - en spis. Den minen med strålande ögon och leende mun var obetalbar. Vilken lycka. Sedan var det två småtjejer (kusinen är två månader yngre) som lagade mat och serverade till alla och en var i flera timmar. Vera sov i resesängen inne hos farmor och Ove.
Idag kom vi hem - oj vad skönt det är att vara hemma igen. Vi har gått igenom julklapparna och konstaterar att det var MYCKET och bra saker - inte massa skräp. En trehjuling, en snickarbänk och så spisen med lite tillbehör. Sedan böcker och pussel och en pippi-docka.
Vera sover som en stock. Och visst har det varit rörigt för henne, men hon har en grundtrygghet som märks så tydligt. Sover där vi bestämmer att hon ska sova. Beter sig som man ska - nyfiken, glad och charmig. Och iår var det faktiskt ingen som tyckte synd om henne för att var tvungen att gå och lägga sig så tidigt (vilket det fanns de som tyckte förra året
).Det jag tror att vi har lyckats med i vår släkt är att det inte är prestige i att det måste vara julafton som man firar. Alla har sett till att ingen är ensam på själva dagen pch så har vi planerat upp så att alla får träffa alla någon dag.
Jag vill också säga TACK ANNA för att vi med din hjälp kunde styra upp tillvaron lite (för Vera, inte med släkten...), så att vårt lilla troll kan hantera dessa underbara, hektiska men tröttsamma jular.
Kram till alla här på forumet från mig och min familj!
/LO
