Har fört en något undangömd tillvaro här på forumet hela hösten.

Sjukdomarna har tagit lite tid och energi, men jag är inte helt borta – läser fortfarandet det mesta. Efter en sväng med legionella och tre öroninflammationer hoppas jag nu på bättring. Nu pratar jag bara om mina sjukdomar – inte våra samlade.

Finns roligare saker att prata om – som barnen.

Sitter här efter inslagning av paket, städning och matlagning och måste bara reflektera lite över hösten...
Trots en eländig höst så består den till fullo av ren njutning.

Vi har precis en sådan som AW rekommenderar till alla hushåll, dvs en tvååring.

Vad jag önskar att alla människor skulle få må som hon. Så fullständigt harmoniska med en självkänsla och ett självförtroende som gör mig avundsjuk. För henne finns inga problem – bara möjligheter. En humor och kärlek som hon med hjärta delar med sig av till alla som kan tänkas passera. Omtanke som får oss alla rörda varje dag.
Nu ska jag verkligen inte påstå att en stor liten ljuvlig nioåring är alls sämre, bara på en annan nivå.

En stor liten människa som man nu måste behandla som sin bästa vän i världen – fast förstås fortfarande vara förälder. En minikvinna med tankar och drömmar, men med fortfarande en tokig galen lekfullhet. 8)
Så, kombinationen av ovanstående är helt fantastisk och ger lärdomar i en helt annan dimension.

Nu sover förstås den superkurade lilla raringen på 2 år och 3 månader. Pyjamas är samma tomtekläder som hon burit de senaste dagarna – men vad gör väl det. Hon tyckte det var OK att hänga tomtemössan på kanten av spjälsängen i alla fall.

För er som inte har en aktuell tvååring kan jag meddela att upprepning är inlärningens moder…och vi har några återkommande som kommer upp minst 2-3 gånger varje dag.
Jag kjäks mammas e-å-a: Betyder ”jag kräktes i mammas BH” och det måste verkligen ha satt sina spår.
Pappa arj nä ja noss mig: Betyder ”pappa blev arg när jag tog loss mig”. Vår lilla Houdini försöker ju alltid ta loss sig från bilstolen och en gång när hon lyckades och var själv i bilen med pappan på motorvägen så röt han till ”sätt fast dig”. Hon blev alldeles knäckt och upprepar detta dagligen. Ni förstår – blir analys och soffa direkt när hon blir större. Intressant är det dock för det visar ju hur ovan hon är att bli tilltalad på det sättet.

Också när hon vill något så säger hon ex. ”äta mer micin bättje ”. Dvs, hon vill ha mer medicin för hon gillar den men det intressanta är att hon skriker inte ”jag vill ha mer medicin” utan allt sägs positivt och med bättre. Vad månde det bli av denna lilla donna?

Innan tomtekläderna kom på så har det varit storasysters (alldeles förstora) gymnastikkläder som gällt, med överdragsbyxor utanpå – precis som storasyster hade när hon tränade till uppvisningen med ”Doris och Knäckebröderna”. På fest i lördags skulle hon inte alls ha klänning – nä, gympakläder förstås. Ja, ja.

Av världens finaste besök fick en stolt liten tvååring egen present. En alldeles egen stor chokladkartong som hon fick begå alldeles själv. Det var en upplevelse att få se hur hon gjorde och hur hon njöt. Prova det med era små. Asken packades upp andäktigt, små choklader öppnades och smakades och delades ut till alla runt omkring. Efter en stund sattes locket på och hon var helt nöjd med livet.

För övrigt så är ju paket = att någon fyller år. Och får någon paket så sjunger man och hurrar förstås. Och skulle man nu få för sig att det vore ju trevligt att få paket för mig med idag - så går man helt enkelt fram och säger "Astrid två år idag".

Vid renovering (som då fick göras av tvättstuga i all hast) så är en nioåring ovärderlig. Släpp dem med IKEA skåp och en bruksanvisning och fika under tiden. Vilken stjärna. Och vilken stjärna som slår ner spikarna och sedan lämnar över så lillasyster får hjälpa till – och säger ”jag kan inte”.

Frustrationen är näst intill obefintlig just nu. För hon kan och vet och löser sina egna problem. Fick hon fel dryck till maten så säger man inget. Klagar inte, skriker inte. Nä, bara lämnar stolen. Puttar fram en stol till kylskåpet, en pall så man kan komma upp på stolen. Hämtar ny dricka, går tillbaka och fortsätter som inget hänt. Precis så gör man med allt.

Som tur är så förstår man inte vissa misslyckanden. Jag fick ett litet bryt en dag när det vart livat och jag pratade i telefon. Skickade in båda på deras rum och lillasyster följde storasyster med lika bestämda steg. När storasyster skickade igen dörren så gick hon in på sitt rum. Kom dock springande tillbaka, ryckte mig i byxorna och sade ”hjäpa mig, ja oskå stänga dörren”. Hon drar mig dit och ser till att jag hjälper henne att slå igen dörren och så var allt frid och fröjd. Som jag skrattade…

Roligast i eftermiddag var nog när hon går in i mitt rum när jag ligger och sover. Jag hör bara ett förvånat ”ser ingenting”, en stol som släpas fram och tänt var det här…
Önskar er alla en riktigt härlig jul med barn, familj och vänner. Sköt om er så ni får vara friska och njut istället för att stressa. Är ju så mycket att njuta av…
Kram
