tålamod!!!!

[mo]

Hej, skrev här för ett tag sen om tidiga morrnar men saker och ting blir bara värre och värre. Jag vill verkligen inte vara gnällig men jag vet inte vad som händer. Vi har varit riktigt lata när det gäller nappar här, men för en vecka sedan skickades dem till tomten utan protest, inte en enda gång sen dess har min dotter tjatat om napp, hon har varit riktigt duktig men... istället (jag antar att det hänger ihop med napp historian) har aggritioner riktats mot vår stackars katt och sömnen!!! Vilan på dagen har aldrig varit ett problem hos oss men nu har allt havererat. Det är "jag vill ha ett gosedjur, behöver kissa osv.) De två senaste dagarna har det slutat med ingen vila, min älskade lilla dotter, vad gör jag fel, jag är så arg på mig själv, jag har förlorar mitt tålamod!!!! Dessutom känner jag mig motarbetad av min man som kommer hem och säger "hon behöver väl ingen dag sömn då" när hon står brevid! Jag känner för att bara lämna in och flytta in hos nån kompis några dagar, visst låter det barnsligt. Men jag antar att ni kommer föreslå kur, och jag vet ju att de är det som gäller, men var skall jag få mitt tålamod i från? Nätterna är också hyffsat omöjliga, så man är inte utvilad precis. Förlåt för ett gnälligt inlägg....
Mo

[Gäst]

Tålamodet återfår du när du bestämt dig för att ta tag i verktygen och köra på. Det är frustrationen som ger dåligt tålamod - frustrationen om att fundera, undra, tro en massa. Det tråkiga är att flickan blir en spegelbild av dig själv! Så när du tar upp de kastade verktygen och attityden av självklarhet igen - då kommer hon att bli lättad och självklar även hon!

[Gäst]

Tålamodet återfår du när du bestämt dig för att ta tag i verktygen och köra på. Det är frustrationen som ger dåligt tålamod - frustrationen om att fundera, undra, tro en massa. Det tråkiga är att flickan blir en spegelbild av dig själv! Men när du tar upp de kastade verktygen och attityden av självklarhet igen - då kommer hon att bli lättad och självklar även hon!