Kura om?

[neaswanson]

Hej!

Jag har en son på 3 år som vi kurade vid 8 månaders ålder med ett mycket gott och snabbt resultat. Han sover fortfarande som en stock på nätterna Storebror fick en lillebror som nu är 13 månader. Eftersom jag vet hur jag gjort med storebror har jag från start gjort likadant med lillebror och det har funkat toppen tills nu.

Han vaknar sedan ca 14 dagar tillbaka på natten och har mycket svårt att somna om. Vi har tyvärr tagit honom in till oss ibland för att inte väcka storebror men där vaknar han liksom bara till och bökar runt. Ingen sover och det är kaos.

Igår bestämde jag mig för att kura honom på riktigt. Schemat ser ut såhär:

07:00 morgon
07:15 välling
10:30 lunch
11:00 - 12:30 vila
13:30 mellis
16:30 middag
18:30 välling
19:00 god natt

Han somnar utan minsta gnöl till ramsan både på dagen och på kvällen. Men den första natten (igår natt) tog uppvaket 1,5 timma och det var mycket ramsande och även buffande där emellan.

Nu står jag har utanför hans dörr igen och han verkar ha somnat om. Vaknade 22:50 och nu är klockan 23:20 så det tog 30 min. Varit inne en gång och buffat snabbt och sen har jag enbart ramsat utanför dörren.

Men jag tycker det är sån skillnad mellan barnen. Visst är dom olika individer och har faktiskt väldigt olika personligheter men det känns som lillebror har svårare att släppa taget och somna. Han är envisare.

Tänker också på det här med åldern. Att det kanske är bökigare.

Jag vill inte tvivla på att det ska gå lika bra denna gången. Dessa långa uppvak har varit rena tortyrerna för en familj som är vana att sova som grisar.

Men visst ska det väl gå?!

[mari]

Jag ser att du inte fått svar. Ja gär inte aktiv medlem längre. Jag har aldrig kurat eller kört hela sova hela natten eller är ens bekant med innehållet i boken.
Jag tycker bara att det är oerhört tråkigt att du inte fått svar och därför svarar jag dig nu. Det är min röst och mitt svar som du får ta med en nypa salt. Mina ungar är stora nu, jag minns knappt hur det var att ha barn.
I alla fall.
Jag tycker inte att du kan tänka som om treåringen var en baby.
Du ska inte buffa. Först ser du till att rummet är totalt mörkt och mycket svalt. Annars är det hopplöst för vem som helst att sova.
Sedan sitter du utanför dörren. Treåringen följs vänligt men bestämt till sängen. Då kan du ramsa. God natt sov så gott.

Kom ihåg också att dagen ska avslutas glatt. Ett skratt innan god natt sitter fint.

[neaswanson]

Hej och tack för svar men detta gällde min 1,5-åring. 3-åringen sover som en stock Alltid! Även 1,5-åringens uppvak har vi börjat få bukt med. Det var längesen han vaknade på natten nu. Men tack ändå för din tid!

[annawahlgren]

Jag tycker bara att det är oerhört tråkigt att du inte fått svar och därför svarar jag dig nu.

Tack, mari Det var verkligen tråkigt - tack och lov högst ovanligt - och jag är så glad att du kom, såg och svarade =D>

1,5-åringens uppvak har vi börjat få bukt med. Det var längesen han vaknade på natten nu.

Underbart! Pris och beröm för vackert arbete =D> Och förlåt tystnaden

Förklaringen till lilla strulet förut gav du själv i ditt inlägg från 20 april :

Vi har tyvärr tagit honom in till oss ibland för att inte väcka storebror - - -

Det där är så förrädiskt - man tror att en liten unge som plötsligt vaknar och gapar / skriker, naturligtvis ska väcka sitt fromt sovande syskon, vilket ju bara inte får ske #-o Alltså "räddar" man storasyskonet från att störas, varigenom man binder en stor bunt ris åt såväl sin egen rygg som det lilla barnets - som vaknat och undrat, mer eller mindre desperat, hur det egentligen stod till med säkerheten för liv och lem Var vargen där (Den kom kanske nyss i en dröm i någon skrämmande skepnad )

Och storasyskonet vaknar förvisso - i regel - men bara en gång, första gången. Det som vaknar hos det äldre barnet är beskyddarinstinkten. Är lillasyskonet i fara? Beredskapen att hjälpa, rädda, beskydda inträder genast, och om ingen kom - av föräldrarna, som är de som svarar för båda barnens säkerhet och övergripande trygghet - hade den store masat sig upp ur sin sköna säng för att själv försöka trösta och lugna den lille. Kanske till och med genom att använda sig av en betryggande ramsa x 4

Ingriper då genast en förälder - själva Överbeskyddaren - med en sådan ramsa (efter att först ha försäkrat sig om att inget otrevligt eller allvarligt hänt, förstås), kan storasyskonet ligga kvar i sin säng och somna om så skönt, trygg också han i förvissningen om att Överbeskyddaren håller all världens vargar stångna. Och vaknar då inte igen nästa natt, om lillebror skulle ställa nya (upprepade) frågor, utan förlitar sig ända in i sömnen på Överbeskydaren. Som vanligt.

Så regeln är och förblir: lugna barnet är det ligger

Nu "räddade" ni den lille från hans säng och hans rum och hans bror, varpå hela härligheten kryllade av vargar plötsligt och förvirringen blev total. Han fick ett alldeles felaktigt svar på sin skrämda fråga, och trösten - i er säng - hjälpte heller inte. Vad han hade velat veta var om det var tryggt och säkert NU i hans säng NU i hans rum NU. "Nej nej nej!" blev ert svar, i handling. "Här är det livsfarligt att vara! Vi måste genast rädda dig härifrån och sätta dig i säkerhet!"

Och det var inte vad han behövde höra, nej. Förstod ni ju också omsider


O:) O:)

[neaswanson]

Hej Anna och tack för ditt svar! PRECIS så har det ju varit. Vi har trott att vi räddat storebror men istället har lillebror fallit dit och blivit otrygg.

Vi kom på det själva och bestämde oss för att det fick bära eller brista. Och redan efter första natten så gick det Att vi kunde tveka?!

Storebror har dessutom lärt sig att sova längre på morgonen och lillebror har inga problem att sova sina 12 timmar så nu flyter det på riktigt bra här hemma. Han kan vakna vid femsnåret men oftast räcker det med att ramsa så somnar han om. Skulle storebror vakna till i rummet bredvid hör ju även han ramsan och kan somna om igen. Hoppas det fortsätter så.

Tack för familjens goda sömn

[annawahlgren]

O:) O:)

:thumbsup: