Skrattet saknas!

[Virpi]

Vi har kurat vår 6½ månaders gamla Sara och är inne på 7: natten. Förra natten och förrförra natten var återfall tror vi då Sara vaknade i princip varje timme fram till kl. 03.00 och därefter sov hon 2 timmar för att sen vakna ständigt fram till 07.00. Innan kuren var Sara ständigt glad och skattade jämt när vi busade eller lekte. Idag upplever vi henne dämpad och att hon inte har lika snabbt till skratt som tidigare. Hon är alltid glad på morgonen när vi väcker henne. Detta känns oroligt för oss då vi vill att hon skall må bra och trivas med att få sova själv och för det mesta hela nätterna. Ungefär samtidigt som vi började kuren ville jag (mamma Virpi) prova och ge henne välling då jag skall börja jobba om en månads tid och behöver trappa ner amningen. Fram till igår har hon ätit hyfsat med välling men idag har hon totalvägrat och bara gråtit. Jag kan nämna att hon älskar matpuré och gröt, vilket hon får dagtid.
Vi skulle vilja fråga dig Anna Wahlgren vad du tänker om vad som händer lilla Sara nu? Våra frågor är bla. 1. Vad kan orsaken vara att hon har så svårt att skratta nuförtiden? Trötthet? 2. Blir det för mycket för henne att vänja sig vid välling nu också?
Vi vill samtidigt berätta att vi känner oss glada när vi tänker på att vi kom i kontakt med sova hela natten kuren. Den har gett oss en helt annan tillvaro än vi hade tidigare och när Sara sover bra är det 10-12 timmar i sträck. Vi hoppas hon kommer återgå till det efter "återfallen". Tack än en gång för att du delar med dig av all din kunskap om barn. Vi uppskattar det mycket.

[annawahlgren]

Jag är ledsen för tystnaden - kanske har du sett i Gästboken att annat har kommit emellan för mig.

Nu har det gått elva dagar sedan du skrev, så jag vet förstås inte alls hur bilden ser ut nu. Berätta gärna

Du skrev i (knappt) mitten på uppföljningsveckan, och då är kuren inte "färdig". Man kan inte dra slutsatser som du gjorde innan man genomfört Sova hela natten-kuren hela vägen.

Det är mycket vanligt, som du säkert ser både här på forumet och framförallt i boken Sova hela natten, att lilla älsklingen blir väldigt, väldigt trött ju mer hon/han äntligen får sova. Tills det vänder.

Sak samma med aptiten. Den som är väldigt trött äter inte alltid så bra och det var kanske inte så lyckat att ändra matsedeln just nu. Under kur och uppföljningsvecka bör världen få vara sig så lik som möjligt med så få yttre förändringar som möjligt. Kuren i sig är förändring nog! Katrinplommon är den enda "förändring" jag rekommenderar, eftersom barnen blir hårda i magen i takt med att de börjar äta mer, när aptiten kommer med den goda sömnen.

Men den stora skurken i dramat här är - var - er oro. "Återfall" får man sällan mer än en natt och den brukar komma under just uppföljningsveckan eller senare. Det du beskriver ser jag som ren förvirring och ty åtföljande frågor. HOn kände av er oro och er tveksamhet. Ni gjorde jämförelser med förut och det är lätt att göra - man ser tillbaka och till sidorna i stället för framåt, och man glömmer raskt det outhärdliga, som ledde fram till att man bestämde sig för att genomföra kuren, och minns energiskt det som ändå fungerade förut, som t ex gladare stunder, säkrare lur någonstans, etc. Som nu tycks ha fallit bort och så tror man att man gör fel, att barnet håller på att bli olyckligt, att det är synd om det - och ja, då har du vargen där. Den låter sig mycket lätt inviteras och precis så går det till, som du berättar


Du skriver: "när Sara sover bra är det 10-12 timmar i sträck. Vi hoppas hon kommer återgå till det efter 'återfallen'."

Här har du redan velat göra ett mönster av något som är en process, ett skeende, och ingenting att dra några växlar på förrän arbetet verkligen är gjort hela vägen - och det är ni som ska genomföra det; lilla barnet gör det inte åt er. Hon "återgår" alltså inte av sig själv. Hon behöver er hjälp och säkra ledning. Nu tycks det mig som om ni begått det också mycket vanliga misstaget att lägga över ansvaret för kuren på lilla barnet och släppt den ledning ni tog och hade och glömt den attityd av självklarhet och tveklöshet som hjälpte henne allra, allra mest att våga sova lugn och trygg i sig själv, fredad för vargen i alla dess skepnader.

Jag hoppas du fått svar på dina frågor och beklagar att det kom så sent

[Virpi]

Tack för ditt svar.
Idag när vi passerat 19 natten har natten fallit på plats. Sara läggs oftast 19.00 och i stort sett med ramsan på väg ut, därefter behöver vi inte göra mycket mer. Vi har vid tre tillfällen varit bortbjudna och vid ett av tillfällen sovit över. Natten då vi sov över flöt på som vanligt trots ny resesäng och nytt okänt rum. Fantastiskt! Sara har vi lagt i resesängen när vi är bortbjudna och hon har sovit på kvällen. När vi sedan farit hem har hon lagts i bilbarnstolen och hemma i spjälsängen. Hon har fortsatt sova utan att säga ett ljud. När hon sett sitt rum och spjälsäng hemma har det verkat som om " detta känner jag igen och här kan jag tryggt sova".

Glädjen och skrattet är tillbaka för "längesedan". Hon vaknar på morgonen med ett strålande leende. Maten löste sig jättebra också då Sara som alltid är superhungrig på morgonen själv sträckte sig efter flaskan och slök allt. Nu ammar jag ytterst lite på kvällen som nattslurk. På dagarna äter hon alltid jättebra.

Dagarna flyter på enligt schema. Sara sover i vagnen oftast utomhus och dessvärre vagnar och skakar vi nog för mycket. Hon somnar ialla fall mycket lätt. Dagkurningen skall vi jobba mer på.

När det gäller ditt svar känner jag mig glad över det därför att det mesta har varit ungefär vad jag har tänkt under hela tiden vi genomfört själva kuren. En sak som jag skulle vilja berätta är att trots lite oro fortsatte vi vår intesiva läsning och kurning bestämt och med självklar attityd. Eftersom varken jag eller min man har speciellt lätt för att bli oroliga utan söker vägar för att få svar på de frågor som dyker upp och lösa det som uppstår. Vårt sätt var att dels läsa, både i boken och på kursajten för att stärka oss själva och bevara den självklara attityden. På din hemsida finns nog de flesta frågor jag har ställt mig samt svar på de flesta bara man tar sig tid att läsa. Jättebra.

Det jag lärt mig i samband med kurningen är att jag har fått bekräftelse på att mina inre känslor och tankar kring tålamod är a och o att bära med sig. Tålamod att ha tilllit till min egen förmåga att kunna ta ansvaret och hjälpa min lilla såväl som stora dotter. Jag kan berätta att jag verkligen har blivit stärkt som mamma i samband med kurningen.

Än en gång TACK, riktat till såväl dig Anna Wahlgren som andra mammor och pappor som deltar med sina erfarenheter och kunskaper.

[annawahlgren]

Vilken underbar rapport. Tack Stort pris och beröm på er bägge två - ja, alla tre, verkligen

Jag är mycket, mycket glad och stolt över dina rader om hur du stärkts och styrkts. Du har hamnat i en god cirkel och den bara fortsätter. Så ska det vara

Sova hela natten-kuren är så mycket mer än en "sömnmetod". Den är en livsfilosofi.

Njut barnet, njut livet, njut er själva