Desperation och magmunsproblem
-
sanna med son
- Inlägg: 33
- Blev medlem: fre 16 sep 2005, 12:25
Desperation och magmunsproblem
Jag har tidigare tröttfrågat på kurbarnens forum om nattsömnen för min fyraveckors kille. Nu känns det problemet så litet. Han har kaskadkräkts ganska ofta under hela korta livet och så häromdan började det bli efter varje mål. Hela flaskinnehållet verkligen sprutade ut igen och han fick inte behålla påfyllning heller.
Nu har läkare konstaterat att det är magmunnen som är problemet. Och lillfis får inte äta mer än 70 ml per mål och det måste gå 3,5 timmar mellan måltiderna. Det verkar som om det är den mängden han klarar att äta utan att kaskaderna kommer och meningen är att jag ska fortsätta under lång tid framöver mata på det här sättet- för att han ska slippa en åtgärd av felet med magmunnen.
Han har vrålat av hunger i ett dygn nu. Tidigare har jag knappt hört honom skrika. Nätterna var gnöliga och bökiga men vi hade en fungerande standardmodell dagtid: vaken knappt två timmar och drygt två timmars sömn efteråt. Nu har han sovit någon timme sedan igårkväll. Personalen såg det redan på sjukhuset men säger att förmodligen vänjer han sig... Vid att inte få bli mätt? Jag vet inte hur jag kan hjälpa honom. Ibland ger han liksom upp och faller ihop i famnen innan skrikandet tar vid och jag når honom inte. Och då har jag ändå fuskat med lite extra mat- men han var van vid 150 ml och att få äta i flera omgångar. Jag har verkligen pratat och ifrågasatt och diskuterat med personalen på sjukhuset. Men nej- det är såhär man måste göra. Kanske blir det också bättre. Fast det är nu det skär i hjärtat på mig och i hela lilla kroppen på lillfis. Finns det någon med erfarenheter av magmunsproblem eller kaskadkräkningar? Eller som kan ge råd om hur jag ska lugna barnet för varken famnen, vagnen, eller buffning fungerar...och allra otäckast är att han hittills alltid varit så tyst och lugnt storögd av sig. Jag bävar för natten.
sanna
Nu har läkare konstaterat att det är magmunnen som är problemet. Och lillfis får inte äta mer än 70 ml per mål och det måste gå 3,5 timmar mellan måltiderna. Det verkar som om det är den mängden han klarar att äta utan att kaskaderna kommer och meningen är att jag ska fortsätta under lång tid framöver mata på det här sättet- för att han ska slippa en åtgärd av felet med magmunnen.
Han har vrålat av hunger i ett dygn nu. Tidigare har jag knappt hört honom skrika. Nätterna var gnöliga och bökiga men vi hade en fungerande standardmodell dagtid: vaken knappt två timmar och drygt två timmars sömn efteråt. Nu har han sovit någon timme sedan igårkväll. Personalen såg det redan på sjukhuset men säger att förmodligen vänjer han sig... Vid att inte få bli mätt? Jag vet inte hur jag kan hjälpa honom. Ibland ger han liksom upp och faller ihop i famnen innan skrikandet tar vid och jag når honom inte. Och då har jag ändå fuskat med lite extra mat- men han var van vid 150 ml och att få äta i flera omgångar. Jag har verkligen pratat och ifrågasatt och diskuterat med personalen på sjukhuset. Men nej- det är såhär man måste göra. Kanske blir det också bättre. Fast det är nu det skär i hjärtat på mig och i hela lilla kroppen på lillfis. Finns det någon med erfarenheter av magmunsproblem eller kaskadkräkningar? Eller som kan ge råd om hur jag ska lugna barnet för varken famnen, vagnen, eller buffning fungerar...och allra otäckast är att han hittills alltid varit så tyst och lugnt storögd av sig. Jag bävar för natten.
sanna
-
Gäst
Ville bara säga att jag tänker på er. Det här låter som en fruktansvärt jobbig upplevelse för er allihop! Hoppas att Mammut har bättre råd än läkarna, de vet verkligen inte alltid vad de talar om.
Kram,
Marie
Kram,
Marie
Mamma till två underbara Barnabokstrimmade busungar födda 2004 resp. 2005.
Sporadisk närvaro pga rygg- & nackskada.
Sporadisk närvaro pga rygg- & nackskada.
-
sanna med son
- Inlägg: 33
- Blev medlem: fre 16 sep 2005, 12:25
Tack ni alla som undrat! Och tack Mammut för ditt erbjudande
Dagen efter jag skrivit började sonen kräka upp även sina småportioner och blev snabbt ganska påverkad av det. Vi blev återigen inlagda. Träffade samma läkare som först ville dra ner på portionerna ännu mer!! Jag lyckades i alla fall tjata mig till en ordentlig undersökning- och nu blir det operation imorgon. Jobbigt men samtidigt jätteskönt
sanna
Dagen efter jag skrivit började sonen kräka upp även sina småportioner och blev snabbt ganska påverkad av det. Vi blev återigen inlagda. Träffade samma läkare som först ville dra ner på portionerna ännu mer!! Jag lyckades i alla fall tjata mig till en ordentlig undersökning- och nu blir det operation imorgon. Jobbigt men samtidigt jätteskönt
sanna