Slå på kuddar?

[Helene]

Har en 1,5 årig son. I Barnaboken beskriver Anna Wahlgren hur man kan lära små slagskämpar att slåss på kuddar istället för att fläta till sina medmänniskor. Jag har tyckt att detta låtit bra, för jag förstår ju hur frustrerat ett litet barn kan bli och om de vill slåss så är det ju bättre att kudden åker på däng. Så långt allt väl. Men nu har jag i en annan barnskötselbok läst att man inte bör göra på det viset. Att barn inte heller ska läras att slåss på annat ex kuddar utan att barn måste lära sig att hantera sina aggressioner utan att ta till våld alls. Och detta låter ju förståss helt rätt! Vem tycker inte att det är avskyvärt med vuxna som inte kan hantera sina känslor utan smäller i dörrar eller drämmer till i skåp mm?!
Gör jag inte mitt barn en björntjänst om jag först lär honom att man kan slåss på kuddar om man blir arg för att lite längre fram få börja lära honom av med detta som jag lärt in?
Är det inte bättre att lära honom att inte slåss alls?
Hur ska man använda "kuddslagning" så att det inte blir de här konsekvenserna?

[kerstin]

Hej Helene!

Nej Du gör inte ditt barn en björntjänst!
Vad du gör är att du låter honom få "pysa ut"!
Och nej han kommer inte att börja slåss som stor pga av dunkar i kudden...
Han hittar på vägen dit andra sätt att ventilera sin ilska..
Vem vill inte få slå till något ( INTE någon) ibland och sen är allt bra och ingen kom till skada??
Varför måste man stänga in sin ilska som vuxen?? Alla blir vi urförbannade någon gång och då måste man få lätta på trycket så att säga..

[anna]

Hej!

Håller med kerstin till fullo!

Självklart måste man bli av med sin ilska ibland. Slåss man då på kuddar kommer ju ingen till skada

Jag själv blir sällan arg. Blir mer sur/ledsen, och stänger igen och tiger flera dagar - är det bra??? ABSOLUT INTE!! Bättre att rensa luften!
Är jag arg är brödbakning bästa medicinen! Men kanske skulle jag själv ge mig på ett gäng kuddar... :-k

kram anna

[annawahlgren]

Kuddar, väggar, bord, stolar Jag rekommenderar nog hårdare saker än kuddar för det ska kännas i handen att nu jäklar, TAR JAG I så det känns ( i mig också)

Man kan inte bara förbjuda arga känslor att ta sig uttryck; de måste kanaliseras som allting annat. Och då på ett acceptabelt vis, där ingen människa (eller djur) kommer till skada. Man kan gott demonstrera sin egen ilskas uttryck som förlösande teater någon gång, lätt överdrivet. NU ÄR JAG SÅ ARG SÅ JAG MÅSTE SLÅ PÅ NÅGONTING! Och göra det, gärna något knasigt som soffkarmen eller skafferidörren eller hallväggen och verkligen leva ut, hamra på och kvida. Och sedan bli lättad och glad efteråt. Det ger lilla barnet ett mönster som är fritt från skuld och återhållna känslor.

Något jag lärt ut till många små barn - från trotsåldern och framåt - är konsten att bryta samman Det uppskattas undantagslöst. En liten femåring, som med en kompis dragit ner hela mammas garderob och gjort hela sovrummet till en orgie av sanslös röra, fick i uppdrag att städa upp alltsammans efter sig. Hon stönade, förståeligt nog. Och sa, suckande, till kompisen: "Vi går in i vardagsrummet och bryter samman först." Vilket de gjorde. Varpå de städade snällt

Man lägger sig raklång på golvet på en matta, på mage. Svårt ylande börjar man sedan sparka med armar och ben så mycket man någonsin orkar. Man ylar verkligen i himlens sky, hela tiden, och sparkar energiskt enligt modell trumpinnar. Länge. Och sedan är det färdigt

[annawahlgren]

PS Och sedan ska naturligtvis barnet visa Hur gör man när man bryter samman

[Helene]

Visst kan man tycka att det är ok att vuxna bankar i väggar och gapar och lever men jag anser inte att man ska uppföra sig på det viset. Särskillt inte när barn finns runt om, de blir ju skrämda av aggressivt beteende. Så vill jag inte att min son ska bli när han blir vuxen! Vuxna som inte kan behärska sig utan slår i väggar, mm mm är mkt hotfulla, har egen erfarenhet från tidigare sambo som tillät sig att bete sig på så vis och det var mkt obehagligt och skrämmande även om han aldrig slog till mig så var situationen ändå helt vidrig.

Nej, om kuddslagning resulterar i att man befäster ett beteende som i vuxenålder medverkar till ovanstående beteende så skippar jag kuddslagning from nu.

Därmed inte sagt att man inte får bli arg.

Annars finns mkt bra i Baraboken och jag gillar den skarpt.

[annawahlgren]

Du kan aldrig utplåna vrede, frustration, ilska - adrenalintillströmning. Vad du talar för nu är hämningar och känsloförbud. Resultatet av sådant blir inte sällan just en okontrollerad, fullkomligt rabiat aggressivitet som om och när den slutligen bryter lös kan ledatill både misshandel och mord. Det händer hela tiden.

Positiva hämningar ska inplanteras, däremot. Som detta att man bryter ett barns utfall (bitas, rivas, slåss) och tar de små händerna och predikar, i ord och handling, "man slår inte. Man kramar, så här."

Men var menar du att barnet ska göra av sin ilska? Sin vrede? Sin frustration? Bära dem oförlösta inom sig, som en krutdurk med kortare eller längre stubin men för livet

Det är, tro mig, ingen bra idé. Döda ting måste man få slå, men när vi vuxna gör det - bryter samman som jag exemplifierade - ska det naturligtvis ske med glimten i ögat och överdrivet, just förlösande.

Det som visar om man gör rätt eller fel, vad det än gäller i barnuppfostran, är barnets reaktion. Som ska vara LÄTTNAD. Vilket kanske inte kommer ögonblickligen, men det ska "sluta" där.

Den lättnaden får du aldrig erfara till svar om du förbjuder barnets mindre ädla känslor rakt av, i stället för att kanalisera dem rätt.

[Gäst]

Vuxna som bankar och slår är ofta sådana som vet att det är förbjudet. Att det triggar och skrämmer folk i omgivningen. Därför har de det beteendet. De vet att det är "fel" beteende. Kanske hade de tänkt och gjort annorlunda om de fått bekanta sig med sina känslor när de var små... Så vill jag tro att det är ! För vem vill triggas och skrämmas genom bankar och slag om nu ändå ingen bryr sig? Effekten uteblir liksom... Och förhoppningsvis har närheten till känslorna och dess uttryck byggts upp som liten så att man inte behöver använda sig av sådana tilltag när man är vuxen. Det gäller att se hela bilden.