Hej och tack för ditt svar. Uppskattas jättemycket.
Tycker vi avvaktar en hel del. Vi kanske ramsar 4-5 gånger under en halvtimme. Han gnölar (låter ynklig, roppratar ledsamt högre och högre). Vi ramsar direkt när han börjar, och sedan avvaktar vi ända tills gnölandet i princip är på väg till gråten igen. Ofta blir det tyst några minuter i början, innan han försiktigt börjar igen. Ju längre tiden går ju mindre tysta stunder. När vi slutligen går in för uppstigning (med glada tillrop och "hurra det är morgon" förstås) får vi passa på och snabba oss när han tystnat 1,5 sek för att hämta andan, typ.
Vi kommer liksom ingen vart och klockan hinner alltid bli "uppstigning" och så blir han sååå glad när vi tar upp honom.
Det känns som om han känner sig lurad, att han bara står och gnölropar och och väntar på att vi ska komma för tids nog kommer vi ju (när klockan slagit 06.15-06.20).
Om han tystnat och vi så mycket som flyttar en fot i sängen verkar han höra täckljudet från sovrummet och blir ledsen igen...

Det innebär förstås att ingen "får" gå upp och duscha före 06.15 (bor i en liten lgh). Det har alltid varit lite svårt, han vaknar alltid.
Du säger att vi alltså i princip ska fortsätta med ramsa 05-06.15? Ramsar vi bestämt blir han än mer ledsen, så ramsan känns lite mesig ibland...?

Tips?
Vi ligger i sängen och frågar oss om det är kris - d v s gå in och lägga honom ner i sängen. Det har blivit svårt att avgöra nu när allt gått så bra så länge.
Hälsn. Carin
Tre härliga söner 2003, 2006 och 2010. Sover som grisar tack vare kur resp standardmodellen.