Råd vid snabb förlossning...

[Alexandra]

... är i v37 med andra barnet. Börjar känna mer ihållande sammandragningar sen en vecka tillbax, dvs kan inte bara "stå ut med dem" som tidigare utan känner att jag aktivt måste slappna av när de kommer.
Hade en bra förlossning förra gången profylaxövningarna gav utdelning sas

Nu till min fundering:
Tänk om jag går och öppnar mig lite "i smyg" hela tiden och när bäbisen väl ska ut så kommer allt gå VÄLDIGT fort!?
Vi bor 20min med bil från BB, har barnvakter på 20 min håll från oss
Vill helst att Virve ska kunna vara kvar hemma medans vi åker till BB...
Är inte rädd att föda hemma om så skulle vara fallet men hade urinvägsinfektion i somras och då måste jag tydligen ha nått antibiotika när bäbis kommer + övervakning av bäse att den inte fått bakterier av mig...

Nån som kan dela med sig av erfarenheter från snabb förlossning, så jag kan förbereda mig mentalt i alla fall??

Vore himla skönt att höra lite olika tips och tankar...

[jennyjenny]

Hej!

Förstår din oro, det ligger liksom i tiden för dig just nu. Däremot kommer allting säkert gå jättebra, ni har ju gjort allt man är mäktig till som människa vad gäller planering. Roligt också att du praktiserar profylaxandningen, det gjorde jag under min andra förlossning och tyckte det var mycket stor skillnad mot den första.

Jag har ingen erfarenhet av kanonsnabba förlossningar, men av allt jag hört inträffar det lika ofta efter att mamman knappt känt några värkar alls till att ha gått länge med värkar. Det jag tycker att du ska göra är att be någon av barnmorskorna du kan komma i kontakt med kolla om du är en "smygöppnare" eller inte. Och den enda anledningen till det är att du blir lugnare och tryggare.
Sen kan du andas ut!

Stora kramar!
Jenny

[MarieH]

Halloj!
Det låter precis som jag hade det... Jag hade vad jag trodde var förlossningssammandragningar som började ungefär tre veckor innan bebben faktiskt kom ut. Jag blev till och med beordrad av BB att komma in, eftersom jag hade kommit ner i tio minuter mellan sammandragningarna ("Ja, ni omföderskor väntar ju alltid till sista sekunden innan ni kommer in och vi vill inte ha någon som föder i hallen här inte!" - Barnmorskan som svarade i telefon ). Blev lite less när jag kom in och livmodertappen inte ens var utplånad .

Men jag kan varmt rekommendera att åka in och be dem titta hur det ser ut. Jag var in på egen begäran lördag kväll (fortfarande inte alls öppen) och bebisen kom ut på måndag eftermiddag.

När det väl började gick det undan - från en halvtimme mellan sammandragningarna till tre minuter på en timme (hann ringa BB och kolla lite + få hem make och barnvakt). Sedan stannade det av lite när vi kom in till BB, så vi åkte och åt lunch. Gissa om de övriga matgästerna stirrade på mig när jag satt och flämtandades mellan tuggorna... . Och så tillbaka till BB när det var tre minuter mellan igen och 3.5 timme senare hade vi vår gosegrabb hos oss. (http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=3626)

Lycka till!
/Marie

[pia-lotta]

Hej Alexandra!

Jag är där du är fast en vecka senare - v 36. Jag har haft sammandragningar sedan v 25 och mycket kraftiga sammandragningar/förvärkar sedan v 30. Jag är på MVC en gång/veckan för att kolla om jag smygöppnar mig men nej nej. Jag och barnmorskan har konstaterat att jag helt enkelt är sådan . Men jag är lite nervös eftersom min förra tjej kom 3 veckor tidigt. De senaste dagarna har jag knivar i ljumskarna. Jag går ständigt omkring och djupavslappnar känns det som 8)

Lycka till!

Pia-Lotta

[kattis73]

Jag hade på samma sätt. Mycket förvärkar och falsklarm. När det väl startade visste jag dock på en gång att det var på riktigt. Jag vaknade 01.58 av första värken. Exakt 3 timmar och 28 minuter efter första känning är Isak född. Jag var lite lätt chockad eftersom första förlossningen tog 20 timmar från första känning.

Vi hade också barnvakten 20 min bort, och sjukhuset 20 min bort. När min pappa kom låg jag och krystade i sängen hemma... Vi ringde ambulans och jag hann faktiskt vara på förlossningen en hel halvtimme!

Hur som helst, så tycker jag du kan åka in och be om att få bli kollad, alternativt be don barnmorska kolla dej. Och är du orolig så åk in ganska bums när de riktiga värkarna startar. Om vi ska ha fler barn kommer jag åka in på stört vid första känning!!!

Vill också lägga till att mycket förvärkar nog inte nödvändigtvis behöver betyda snabb förlossning.

Lycka till!!!

[maria1984]

hejsan
jag hade också en snabb förlossning när det hela startade.
jag hade förvärkar länge och åkte till bb några gånger för att kolla men det va aldrig något.
på Måndagen den 15 augusti så fick jag en blödning på kvällen.
dagen efter så va vi på mvc min barnmorska ville att vi skulle åka till bb för att kolla.
Då tyckte jag att jag hade ont.
På eftermiddagen blev jag undersökt och det hade inte hänt så mycket men dom sa till mig att som omföderska betyder inte det så mycket för det kan börja efter en timme ändå.
på kvällen hemma igen så fick jag skitont och va nu säker på att det va på gång så vi åkte in igen.
Det hade fortfarande inte hänt någonting, förklaringen till värkarna va att undersökningen innan på dagen hade retat och att det va pinvärkar.
fick sova där med morfin och brikanyl (somskulle stoppavrkarna) men bricanylet hjälpte inte så jag anade att det va annat på gång.
dagen efter så va det samma "pinvärkar" så jag bad om att få bli igångsatt för det gjorde riktigt ont. Dom hade mycket att göra så vi skulle gå ut och gå så skulle dom bestämma det på eftermiddagen vid 3. Vi gick och handlade eftersom vi beredde oss på en lång natt med värkstimulerande dropp. kl 1 klarade jag inte mer såvi åkte tillbaka. då va jag öppen 4 cm och Elias kom 14:59

Jag kände ingen skillnad på värkarna kvällen inna och på dagen innan han kom så ja tror nog att det kakn komma när som helst och att det inte alltid är så självklart att man "känner när det är på riktigt" för det gjorde inte jag

ha det bra och lycka till.
skriv hur det gick
kram maria

[Alexandra]

lyfter upp den här tråden för att avlägga rapport...

jag fick vänta till v 41 innan det började hända saker på allvar! Bad aldrig BM kolla om jag smygöppnade mig, resonerade så att vad hjälper det om jag vet att jag är 2cm öppen, det kan ta tid för det! Och det gjorde det...

men i 41:a veckan började det ta fart med mer regelbundna sammadragningar på kvällarna, men efter en god natts sömn var de som bortblåsta igen. Fyra dagar gick jag på det viset.
Men tillslut en natt vaknade jag av rejäla sammandragningar och när jag reste mig upp gick vattnet.
På en timme var svärföräldrarna här oc vi redo på väg i bilen, hade redan fått ta till flämtandningarna och hade faktiskt ont i ett band över nedre delen av magen...
Väl inne på förlossningen formligen kastade jag av mig kläderna och bad om en skjorta, blev inforslad till förlossningsrummet och BM kom med ett par trosor, då kände jag första krystimpulsen och meddelade detta.
Det blev inga trosor utan en undersökning och konstaterande att jag var 7cm öppen. Flämtandades som en tok och tack vare maken lyckade jag slappna av någorlunda däremellan. BM föreföll mig som fullständigt passiv, satt mest vid datorn och skrev.
Efter en timme hade jag en kant kvar (den världsberömda kanten!?) skulle över på alla fyra tyckte BM och lyckades med det efter en rejäl kraftansträngning!
Sen tillbax i liggande, då blev allt lugnt och jag vet att jag sa "kom igen nu då" och BM bara tittade på mig som om hon inte trodde sina ögon.
Men snart kom en krystimpuls igen och jag famlade efter ett handtag på ena sidan som BM snart fick upp, greppade Patriks tumme på andra sidan, sparkade undan BM som stod och tryckte på mitt ena ben kunde ju inte slappna av då! och sen krystade jag på!
I första krystningen kände jag huvudet tränga ner, i andra sa BM till mig att "nu får du ta det lite lugnt" då växlade jag genast över till flämtandning, i tredje krystningen kom huvudet igenom och jag slappnade av, men då sa BM till mig att ta i lite till och FLOPP så låg han där mellan mina ben!
En liten gosse på 3615gr och 53cm lång!
Så så gick det till!!
Nu ska jag amma!

Först en stor kram till Anna igen för att du visat mig hur man föder barn och hur man får dem att må gott! \:D/ =D> osv...
/Alex

[emb]

stort grattis från oss. Va duktig du är. Njut av den lille

[Isobel]

Vilken härlig berättelse!!
Sitter här och snyftar lite faktiskt

[MarieH]

Grattis!
Väl värt att vänta på gissar jag

/Marie

[annawahlgren]

Å, jag får tårar i ögonen av lycka TACK för dina varma ord - att du orkar/hinner/vill tänka på mig just nu... och GRATTIS till det lilla så elegant framfödda underverket Du gjorde det PRIS OCH BERÖM sannerligen, SÅ vackert jobbat

Pussa på lilla älsklingen från mig, noga, länge och ofta, ofta

[anna]

Å, vilken härlig förlossningsberättelse!!

STORT grattis!!

kram anna