Frågor och funderingar runt barn som slåss

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
lmm
Inlägg: 13
Blev medlem: tor 19 maj 2005, 15:53

Frågor och funderingar runt barn som slåss

Inlägg av lmm »

Hej! :)

Jag har tidigare skrivit och frågat hur jag ska göra med min dotter som då klöste sin lillasyster i ansiktet hela tiden. Jag fick fina tips och har provat dem. Först och främst sade jag upp dagisplatsen med omedelbar verkan, och det känns verkligen jättebra! :) Sen höll jag dem ifrån varandra så mycket det bara gick. Med dessa metoder och en del andra knep så har hon äntligen slutat riva lillasyster i ansiktet. :lol: Hon klöser dock fortfarande farfar och mormor när hon träffar dem. Hon klöser också andra barn när hon leker. Det jag tycker är konstigt är att hon inte är arg när hon klöser eller drar i håret utan att hon gör det när hon är glad och leker med andra barn eller när hon träffar farfar eller mormor. Idag klöste hon också lillasyster på magen när jag försökte stoppa henne från att stoppa in en sak i lillasysters mun.

Hon klöser/slåss alltså inte när hon är arg utan när hon (1) busar eller när man (2) försöker hindra henne från något och (3) när hon träffar mormor och farfar som hon verkligen tycker om.


Är det någon som vet varför hon gör så här? Varför slåss vissa barn och inte andra? Blev lite skamsen när vi mötte en pappa med sin 2-åriga dotter i ett väntrum och dottern mjukt och försiktigt strök vår bebis över kinden. Pappan sa då att han tyckte att det var faschinerande att så små barn visste intuitivt hur de skulle bete sig när de träffade bebisar.

Sen funderar jag också om det verkligen kommer att gå över någon gång? Jag håller på att förlora hoppet om det nämligen... :cry: Kommer hon att fortsätta så här när hon kommer till riktiga trotsåldern också?

Någon som har något tips?
Mamma till två underbara flickor födda i januari 2004 resp. juli 2005.
annawahlgren
Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
Inlägg: 15366
Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
Ort: Gastsjön

Inlägg av annawahlgren »

:D Se det inte som att hon slåss. Hon använder sina små händer (och naglar) som det de är, nämligen redskap. För att uttrycka saker, röra vid och beröra, känna och "ta i" - och som du märker kan man betona ta i på två olika sätt. Ett exalterat barn kan både riva och bitas i pur förtjusning, eller av pur uttrycksbehov. Jag hade en liten son som vid 2 års ålder i ren lycka bet mig i låret rakt igenom både kappa och långkjol... Jag kunde knappt gå på hela dagen, så ont gjorde det, men han menade verkligen inget illa :!: Tvärtom :lol:

OM du ser det som ett (för anra) mindre trevligt beteende, som hon "fastnat" i - som uttryckssätt - så behöver du inte psykjologisera eller oroa dig så mycket uytan kan gå in för att lära henne ett (för andra) bättre sätt att röra på och uttrycka sig på. Det gller alltså att hugga de små händerna, i nödfall t o m räta ut fingrarna, och så med handen om handen lära henne klppa och stryka i stället.

Betrakta det hela som en olyckshändelse. "Oj då - råkade du ta för hårt? Så här gör man, man klappar och känner, så HÄR känner man och så här rör man vid människor. Å, så skönt... Känner du?" Låt det ta sin lilla tid, klappa och stryk om och om igen, och låt den nya sortens beröring landa. Just kännas, för henne.

Pappan var väl söt, men bli inte skamsen för han har faktiskt lite fel. Små barn har en instinktiv beskyddarinstinkt, det är sant, och är gärna "snälla" mot små bebisar som de känner/anar är (ännu) mer hjälplösa än de själva, men det betyder inte att de förstår saker intellektuellt. De VÄLJER inte i stor stil att inte slåss, eftersom de då skulle fatta att det kan göra ont. Det begriper de inte. De använder tänder oh händer som de verktyg de är och somliga - som sagt - tar I. För mycket, och det kan alltså vara i rena entusiasmen.

Så tänk om :!: Förstår du :?:
:D Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn :!:
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
lmm
Inlägg: 13
Blev medlem: tor 19 maj 2005, 15:53

Inlägg av lmm »

Tack för svaret, Anna! Puh... måste jag väl säga. :) Det känns bra att få ett lugnande svar. Jag vet att jag har en tendens att förstora saker och ting och tänka lite för långtgående tankar. Jag ska göra som du råder och jag är säker på att min älskade lilla vän snart kommer att lära sig att bara krama och stryka fint. Hon älskar nämligen att kramas också! :)
Mamma till två underbara flickor födda i januari 2004 resp. juli 2005.
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"