Inget funkar...

[mammaElin]

Hej alla! Det ar forsta gangen jag skriver har... Ar 30, mamma till en pojke pa 6 ar, och tva flickor pa 3 1/2 och 2 1/2.

Min son var mycket kravande de forsat tre aren. Sov daligt, gnallde och sog ut all energi ur mig. Efter tre blev han en angel, forstandig, snall och lydig. Sedan kom min dotter, som visserligen var lugn det forsta aret, men sedan tog hon igen det med att bli en fullkomligt vild, hogljudd och okontrollerbar, envis och GNALLIG liten manniska. Min andra lilla dotter ar visserligen ocksa tempramentsfull och envis, men hon hanger ju mest pa storasyster.

Jag forstar ingenting. Jag ar val medveten om att jag inte kommer att belonas med nagra "Arets mest konsekventa Mamma"-diplom, men jag har forsokt att prova olika metoder for en tid, men utan nagra som helst resultat. Inget verkar funka. Hon ar bara jobbig och gnallig och vagrar att lyssna. Hon haller inte pa att driva mig galen - utan hon HAR drivit mig galen. Nu ar jag pa Monster-mamma stadiet. Vi skriker och brakar dagarna langa (hon gar ju pa dagis dock som tur var).

Jag ar verkligen HELT slut. Nu borjar ju barnen anda bli lite aldre sa IBLAND, vid ytterst fa tillfallen, upplever jag att jag kan ha lite kontroll over situation. Men oftast ar det krishantering och damage control som galler.

HJALP!!!!!!!!!!!!
Elin

[annawahlgren]

Välkommen är du

Och nu vänder vi på klacken totalt shock:

Låt mig översätta:

"Min son var mycket krävande de tre första åren" = jag fick aldrig korn på hur jag skulle sköta honom.

"... min dotter - - en fullkomligt vild, högljudd och okontrollerbar, GNÄLLIG liten människa" = jag hade inte lärt mig ett dugg inför barn nummer två och hade ingen aning om hur jag skulle sköta henne;

"Min andra lilla dotter - - är bara jobbig och gnällig och vägrar att lyssna. Hon håller inte på att driva mig galen - hon HAR drivit mig galen" - jag har lyckats undgå att lära mig någonting alls av både son och dotter ett och vet inte hur jag ska sköta henne heller;

"Nu är jag på Monster-mamma stadiet. Vi skriker och bråkar dagarna långa (hon går ju på dagis som tur var). - - Oftast är det krishantering och damage control som gäller" = med tre barn har jag fortfarande energiskt undgått att lära mig ett smack om hur man njuter små barn och gör det möjligt för dem att själva njuta av det goda liv jag ger dem

Kära du, på det här forumet är det inte läge att beklaga sig över små barn, som inte bett om att få ställa till ett helvete för sina ömma föräldrar. Det har inga små barn någonsin gjort. Däremot gör de som vi lär dem.

Det är så beklagligt, ja, beklämmande, att läsa hur du säljer dem så billligt, att jag undrar om inte det justaste vore att faktiskt göra det. Sälja dem billigt på torget

Alternativet är att du sätter dig på skolbänken, med skammens rodnad över kinderna Läs Barnaboken från pärm till pärm Eller åtminstone från "Att sköta en nyfödd." Och börja om

Mirakulöst nog låter en små barn backa bandet. Det ska vi vara gränslöst tacksamma för

För dig är det mycket hög tid.

[Gäst]

Om skolbänken lockar... http://www.annawahlgren.com/phpBB2/viewtopic.php?t=3334

[mammaElin]

Du kanner mig inte och kan inte doma efter nagra korta rader pa ett forum. Tyckte du pa nagot satt att jag beskyllde mina barn, eller tyckte du att jag uttryckte ett rop pa hjalp?

Jag hade aldrig besvarat ett sadant elakt pahopp om det inte var for att jag skrollade ner bland elakheterna och fann att det var sjalvaste 9 barns mamman sjalv som bad mig att salja mina barn pa torget.

Eftersom det var forsta gangen jag skrev ville jag helt enkelt ge lite bakgrund. Det jag skrev ar ju en sida av manga av att vara mamma och inte den enda. Jag hoppas nu pa tva saker: att du mer hade som avsikt att vara provocerande an elak, samt att det finns andra mammor har inne som har battre rad att ge mig an att ge upp.

[Limab?nan]

Hej

Naturligtvis ska du inte ge upp
Jag tror att tonen på detta forum dock är väldigt inriktat på att vara till barnens bästa, stå på barnens sida, om du förstår vad jag menar.
Jag tror att det Anna ville säga med sitt svar var att ett barn som är "gnälligt" osv, kanske behöver ett annat bemötande, att det är ett tecken på att vi som föräldrar måste göra någonting annorlunda och där föreslog hon att du kunde sätta dig på "skolbänken".
Jag kan säga att barnaboken har en hel massa handlingskraftiga råd för diverse problem som kan uppstå och framförallt hur man kan förebygga dem
Barnen är inte "gnälliga" för att det är så himla kul att var gnällig utan för att det finns en bakomliggande orsak och den orsaken är vi som föräldrar skyldiga att ta reda på och det är ju säkert det du vill eftersom du vänder dig hit.
En orsak kan tex vara brist på den sociala delaktigheten, som du kan läsa mycket om i barnaboken.

Lycka till och låt för all del inte bli att fortsätta att komma hit till forumet för här finns mycket hjälp att få

Kramar Linda

[annawahlgren]

Ja, jag tyckte du beklagade dig. Ditt barn inte bara driver dig galen utan HAR drivit dig galen. Är det ett rop på hjälp Eller är det ett kvalificerat gnäll, precis som det jobbiga gnäll du beskyller barnen för Du kallar dig själv Monster-mamma. Ska jag gripas av ditt öde

Förlåt, men här ska inte jag svara mera alls, och det har jag åtminstone vett att begripa. Du har nämligen gjort mig fullkomligt rasande

Tack, Limabönan...

Men här finns oerhört många andra, goda krafter som står beredda att hjälpa dig på alla sätt som möjligen går

Så jag menar vad jag säger - välkommen är du. För här är jag inte ensam, och tur är det

[mammaElin]

Jag ber om ursakt till alla har inne om mitt rop pa hjalp inte kladde sig i brukliga ord har inne. Jag alskar mina barn och jag inser sjalvklart att jag ger dom deras vardag och de kanslor som finns i den. Jag sokte konkreta rad (ar inte ute efter att bli klappad pa axeln) for som min titel avslojar har hittills inget funkat och det om nagot ar val ett tydligt ansvarstagande - for jag menade "inget JAG gjort har funkat", inte att "mitt barn hittills inte funkat".

Uppenbarligen har jag kommit fel. Det verkar som om Anna har ratt, meningslost att skriva mer har.

[/LO]

Hej Elin.
Vet inte om du är kvar och läser, men här kommer några konkreta råd.
Ha ett familjemöte! Du måste ta kommando, det är du som bestämmer punkt slut. Inte argt utan på ett trevligt men konkret sätt, utan tvekan.
Nu måste ALLA hjälpas åt i familjen föratt allt ska bli bra.
Storebror tar hand om tvätten, mellansyster tar hand om städning avhuset och lillasyster tar hand om disken. Mamma sköter matlagning. Vi handlar tillsammans. Sedan kanske man byter schema eller så. Det får ni komma överens om (och DU bestämma)
Hjälp varje barn tillrätta med sin uppgift, men utför dem inte. De klarar att göra det själva och BEHÖVER få känna sig nyttiga och behövda.

Se också till att införa tydliga kvällsrutiner. Kvällsmat, bad och godnatt är bra. De bör ligga i sängen tillräckligt tidigt för att få 12 timmars nattsömn. Samma här.Det är DU som bestämmer när de ska ligga i sina sängar. Inget prut. Inget vatten, inget spring, bara klart och tydligt, nu är det sovdags.

Sedan sällar jag mig också till ovanstående; Köp Barnaboken och läs från spädbarnsvård, jag ärsäker på att du kommer att ha nytta av det. Boken hjälper dig sedan att förstå varför barn är som de är och blir i olika tider i livet. Den tar upp barns liv upp till 16 års ålder.

Ge dig inte nu, du fixar detta!

/LO

[Nancy]

Hej Elin
Måste skriva till dig för jag tycker att syftet med Annas inlägg gick dig spårlöst förbi.

Du efterlyste konkreta råd och det var precis vad du fick Ett rejält omruskande för att få dig att göra en helomvändning i tanken.

Din negativa spiral har ju inte startat på en dag, eller hur? Tror du inte att det behövs just en helomvändning för att komma på rätt spår?

Där Anna översatte dina ord till "med tre barn har jag fortfarande energiskt undgått att lära mig ett smack om hur man njuter små barn och gör det möjligt för dem att själva njuta av det goda liv jag ger dem" måste ju det motsatta betyda att du KAN lära dig och att det ÄR möjligt för dig att skapa en fin tillvaro tillsammans med dina barn.

Det är en oerhört befriande känsla då man inser att man SJÄLV skapar livet med sitt/sina barn. Det ger styrka i ens föräldraroll, kraft att bryta en negativ spiral och gör att innerligheten i relationen ökar .

Önskar dig all lycka

Hälsningar NancyDrew

[*frieda*]

Anna W värnar om de små kära du! Är det så att du har grundläggande personliga problem och känner att du t.e.x. har dålig självkänsla eller dylikt så är det a priori inte intressant på det här forumet! Men eftersom jag själv håller på att läsa en bok som heter "Självkänsla nu" av Mia Törnblom, som förresten coatchar ensamstående mammor gratis - kan jag rekommendera den varmt! Du kan börja med den och s.a.s. "fostra dig själv" och fortsätta med "Barnaboken" och lära dig att fostra dina barn! Jag tycker inte heller synd om dig för att du har "jobbiga barn" men jag känner för dig för att du saknar verktyg Det är inte alls jobbigt att ha barn, men det blir jobbigt när man saknar råg i ryggen och tvivlar på sig själv - Då blir den en monstermamma Kärlek ska du ha

[mammaElin]

Sjalvklart kan jag inte lata bli att fortsatta lasa! JAG HAR UTTRYCKT MIG FEL - AVEN OM JAG BARA FORSOKTE VARA ARLIG. Jag inser att min dotter ar gnallig pga av den vardag JAG skapat. Jag tar mitt ansvar. Jag inser att det ar JAG som kan vanda det. JAG gor fel - inte mina barn. Det enda jag inte forstar ar hur jag ska vanda situationen - den negativa spiralen - och det var darfor jag vande mig hit. Jag skrev inlagget med lite humor, faktiskt. Om jag sjalv far oversatta det jag skrev sa skulle jag vilja att ni laste det sa har = min lilla alskling har blivit en liten gnallspik, oj oj oj, vad har nu mamma gjort for fel?

Jag inser ocksa att Anna ville skaka om mig rejalt (eh... hon lyckades!), jag ser hennes poang om an onodigt brysk.

Hmm, familjemote... fortsattning foljer.

Tack till dom som skickat mig privata mejl.

[Nancy]

Elin,
du vill ha hjälp och råd men blir förargad över de svar du får...

Det är inte så konstigt att du får reaktioner på hur du omnämner dina barn . Utan att på något sätt försöka utmåla mig som perfekt (känner igen mer av din situation än du tror) så vill jag uppmana dig att inte bara tänka på hur du talar TILL dina barn utan också hur du talar OM dem (skämt eller ej):!:

Ja, jag vet vad jag pratar om för jag var själv i den fällan förut. Innan en underbar barnsköterska på Barnakuten på ett bryskt sätt fick mig att vakna upp kunde jag omnämna min dotter som "gnällig, besvärlig, krånglig etc. Jag är otroligt tacksam för denna person som visade mig på MIN förmåga och min skyldighet att ta ansvar.

Kort därefter hittade jag Barnaboken och detta forum. Anna och alla andra mammor på forumet ger massor med stöd och uppmuntran . Däremot varken tröst eller beklagan. Vargen skall inte få chans att äta upp vare sig barn eller föräldrar.

Var rädd om dig Elin!

Hälsningar NancyDrew

[Tina-Stina]

Hej Elin!
Mitt bästa tips: Barnaboken ( finns på www.adlibris.se) Om du inte har den, skaffa den!! Det bästa jag gjort!.
Samt detta forum! Här finns det många änglar som kan hjälpa i nöden! O:)
Lycka till!

[Hege]

Hej, Elin,
får jag också säga lite?

Du är inte den första, och lär säkert inte vara den sista som känner att du har fått ett bryskt svar av Anna. Flera av oss forumister har vid nåt tillfälle fått det. Men jag kan inte minnas att Anna har låtit bli att motivera varför. Och när bara sinnet och rodnan har lagt sig, så har man ju kommit såpass till sans at man har fattat vad kvinnan har menat.

En annan gång du skriver ett inlägg här, så kan det mycket väl hända att du får ett varmt och omfamnande svar av Anna. Många, många av oss har fått det. Och då kan du vara lika säker som amen i kyrkan på att det är ärligt ment.

De ärliga människorna runt oss, de som inte jämnt tar i med slikeshanskarna, de som vågar säga i från, de är mer värdefulla än mycket annat. Man finner kanske én sådan på 100 ja-människor vilka man inte kan vara helt säkra på att dom menar vad dom säger.

Nu vet du var du har Anna. Hon är blant dom som säger i från.

Och det glädjer mig oerhört att du är kvar. Du kunde like gärna gått till ett annat forum och berättatt att Anna Wahlgren ba dig sälja dina barn på torget! Det hade nog blitt varmt mottatt, vill jag tro, men nu är du här, och här finns hjälp för den som vill ta i mot. Välkommen!

[mammaElin]

Tack alla! Jag lever o lar.

Elin