Personlighetsförändrad 2åring

[Fia74]

Min 2åring har de senaste månaderna (han är nu 2år och 4 mån)genomgått en drastisk förändring i personligheten. Tidigare var han alltid glad och harmonisk, men nu har han förädrats en hel del. Han fick en lillebror för 2 månader sedan och strax innan hade han en svår dust av vattkoppor då han fick hemsk klåda. Efter kopporna har han inte verkat "tillfreds"... han har blivit gnällig och kinkig (något som var mycket ovanligt innan). Ofta så "surar" han på dagarna - tillsynes utan anledning. Om något går honom emot så blir han snabbt jätteledsen och arbetar snabbt upp sig i "hysteri", då han ligger och ålar på golvet och kliar sig på hela kroppen (som han gjorde när han var sjuk). När han blir så här så är det svårt att få kontakt med honom och kliandet/gråtandet/ålandet kan pågå i nästan en timme.

Ofta så "hakar han upp sig" på saker, tex:
- mamma jag vill ha mjölk. Ok, jag går till kylen och hämtar mjölken. Då säger han snabbt och på gränsen till hysterisk med darrande läpp: - nej, ingen mjölk!!! Ok, säger jag och ställer tillbaka mjölken. Då exploderar han snabbt i sin vanliga gråta/kliar sig och skriker: - mamma!!! jag vill ha mjölk!!! Sen fortsätter det i oändlighet på detta sätt, han både vill ha och vill inte ha. Vet inte hur jag ska hantera detta, jag blir helt ställd eftersom inget jag gör blir rätt.

Han har även fått problem med sömnen under dagtid. Ofta vaknar han efter ca 45 minuter och är hysterisk/ledsen, alldeles blöt av svett och det är svår att få kontakt med honom (också nu kliar han sig). Detta har lett till att jag inte låter honom sova i sin säng under dagtid, utan han får sova i vagnen när vi är ute under dagen (vilket fungerar lite bättre).

Jag är hemma med mina båda pojkar på heltid (inget dagis alltså) och 2åringen är jättegullig mot lillebror som han kallar "brorsan" så det verkar inte som om lillebror är "roten till det onda".

Någon som kan ge mig råd om hur jag ska hjälpa min 2åring att bli gladare? Någon som har teorier om hans personlighetsförändring. Själv står jag handfallen och sörjer över att han verkar vara "olycklig" Jag kan ibland känna mig otillräcklig för honom, som om jag inte lyckas göra honom trygg och glad... Vart tog min glada kille vägen?

[/LO]

Hej
Välkommen hit.
Min första tanke är ta honom i bruk. Han vill känna sig behövd. Han klarar massa saker. Både sånt som har med lillebror och hushållet att göra. Ha gärna sysslor som är hans, dagligen. Plocka ur diskmaskinen, duka, ta fram blöjor till lillebror, hjälpa mamma med att tvätta lilleror.
Du är ju fullkomligt hjälplös utan honom, eller hur? Han måste känna att ni klarar er sämre utan honom.

/LO

[Gäst]

Om du har Barnaboken så läs "Livet ett kretslopp" - den ger dig en bild av det helt naturliga som händer honom och hur du förhåller dig till det!