Men när vi ses är hon det. 
Nästan, då. 8) I alla fall, lite. 
Vi bor i samma hus och träffas ofta, bla a i tvättstugan, som häromdagen. Jag höll till i den ena och Wilma, hennes mamma och lillebror i vagnen höll till i den andra.
Jag hörde Wilmas många frågor och just innan mammas tålamod tog slut ropade jag på henne.
- Kan du komma hit och hjälpa mig med tvätten?
- JAAAA! hördes Wilma hojta och så kom hon skuttandes.
- Ja kåmmej! (Jag kommer) sa hon.
Sedan arbetade vi. Jag pekade på plaggen i torktumlaren, frågade om hon kunde hämta den blåa handduken, där, och lägga den i korgen, där? Jovisst, kunde hon det.
- Vasgo! sa hon
- Tack, tack, sa jag.
Vanligtvis är jag lite petig med min tvätt, t ex är jag så noggrann när jag hänger den att jag inte behövt använda mitt strykjärn på många år. Den här gången bestod tvätten mest av frottehanddukar och andra mindre tygstycken, som det inte var så noga med. Men jag hade lika gott kunnat ha med bästaste linneduken.
Ty lilla Wilma lade allt så fint i korgen, slätade till med lilla handen och log sedan med hela lilla ansiktet. Och pratade hela tiden.
- Jaaaa, jag kan, sa hon gång på gång.
Plötsligt stod mamma i dörren och tittade storögt och frågande. Jag vet inte vad hon tänkte säga, men jag sa snabbt:
- Så bra att lilla Wilma var här just idag när jag tvättade, för jag behövde verkligen hjälp. Se som hon kan! Vi kommer in till dig, när vi är klara!
Ett litet barn hade tagits i bruk!Tänkte jag skulle skriva avslutningen, som jag inte hann med då och sedan glömt bort.
Medans mamman och jag stod och pratade med varandra for lilla Wilma fram och tillbaka mellan oss. Först kramade hon förtjust om mammas ben, sedan for hon bort till mig och kramade om mina ben och så åter till mamma osv. Hon såg verkligen överförtjust ut, säkerligen lycklig över väl förättat arbete, över att hon tagits i bruk!
Jag sökte en Bibel och fann Barnaboken.