Japp, resan fick ställas in pga sjukdom där en helt annan resa väntade (väntar?). 
Har varit och är fullkomligt gräslig men jag bara är så full i skratt nu för hur tokigt det kan bli och måste bara dela med mig. Vad säger man ”always look on the bright side of life”… 8)
Från en liten tvååring som har varit dålig från och till under två veckor, skedde det stora sammanbrottet torsdag natt när stora flickan, jag och pappan insjuknade samtidigt. Insjuknade i något som är en kombination av magsjuka och traditionell influensa samtidigt. Magsmärtor, hemsk ledvärk, förkylning, illamående och dåliga i magen…varvat med lite kräkningar ibland (inga fler detaljer…).
På fredagen fick jag över huvud taget inte liv i maken 
på hela dagen utan försökte ta hand om barnen. En pigg 2-åring och en 9-åring som mådde hemskt. Hm…Lördagen gick vi om varandra och nästan slogs om att få sova men lördag kväll ringde vi min mamma som körde ner 30 mil 
för att ta hand om oss alla. Lilla donnan hade under lördag kväll fått ny feber och under söndagen kom febertoppar upp till 40 grader och sjukvårdsupplysningen misstänkte urinvägsinfektion. In till akuten där vi inte blev insläppta :-# utan fick vänta utanför på hjälp och svar på urinprov. Är ju brittsommar i alla fall… När 2-åringen utan blöja akut måste bajsa så skickas det ut ett bäcken och så dålig var hon inte just då så det var aktuellt. Näe, hon skulle bajsa i busken istället… Hemskickade med hänvisning till vårdcentralen måndag morgon. Där var det mycket tillmötesgående och prover visade att det är helt klart ingen vanlig magsjuka. Mammans prover var sämst (så det så pappan :-k ). Sjukdom som kan bero på allt från vattnet hemma till salmonella och allt däremellan. Så, blir en nyinvestering av ny varmvattenberedare och provtagningar både här och där. 
Men dig jag egentligen vill komma är alla dessa skratt och ljusglimtar i detta elände. En hjälpsamhet från barnen som värmer mitt hjärta.
Så, lite ”bilder”. Mamma sitter på toa och 2-åringen kommer springande – skrikande. Nej, tänker jag, nu vill hon dit. Hon sjunker ner framför mig, tar båda mina händer och håller i mig – så som vi alltid håller i henne. Tittar på mig medlidsamt och håller i så jag inte ramlar ner. 
Mamma med fruktansvärd frossa och tabletter som inte hjälper. Tog ett hett bad för att försöka tina upp, lite i smyg… Maken somnade förstås i soffan och lilla donnan kom in med ögon som lystes upp som stjärnor – ahhhh – klädde av sig naken och hoppade i. Sedan kom storasyster och gjorde detsamma…i vår lilla badkar. Alla tre! 
Intressant och ja, trevlig, trots frossan, men det blev ganska livat när den lilla skrek bajsa helt plötsligt. Ja jösses. I fredags natt hade den lilla så ont i magen och efter en stund orkade jag verkligen inte sitta bredvid spjälsängen. Tog in henne till min säng (för första gången sedan 6 månader) och där låg redan storasyster. Var bara orolig och ledsen och till slut sade jag lite argt nu får du vara tyst. Hemskt när hon var sjuk – jag vet. Då ligger hon tyst och stilla en stund och säger sedan ”baka fängen (tillbaka till sängen). Jag lägger ner henne och hon somnar på stuts. Under eftermiddagen har tjejerna varit lite piggare och kastat studsbollar inne…ja – vad gör man 
Alla är nu upp-i-ner som ”vi” säger här hemma och läggningen igår tog 1,5 timme under mantrat ”sova mamma fäng (säng) bättre”. Storasyster gick på samma tema under ”soffan är bäst”. Maken har jag nästan skilt mig från då han jobbat under temat ”mannen är alltid mest sjuk” (fast det ska tilläggas att han är ryggopererad och brukar inte vara sämst). Normalt brukar vi klara de flesta situationerna med lite humor men det var ett tag inte ens det fungerade…men det har nu vänt. För övrigt kan jag lägga till att det är faktiskt ord på F som gäller nuförtiden. Foffa, fängen, fvatten, fova, fänning (välling)…ja nu tog min hjärna helt slut.
VIKTIGT
Mät temperaturen på varmvattnet som kommer ut ur kranen. Ska vara runt 60 grader (säger miljö & hälsovårdsmyndigheten) för då är det runt 65 i tanken och under det frodas bakterier. Nä-bra, som lillan säger. 
