Här har jag samlat olika kommentarer och inlägg från Gästboken kring utfrågningen av mig i Skavlan den 1 februari.Och lite bakgrundsfakta, om man säger
rörande både Skavlan och Jenny Strömstedt, där jag var gäst 11 februari - se nedan.Gästboken är ju tänkt för hälsningar - som i en riktig gästbok, som ligger i någons hem där man varit på besök - medan Kackelforum är ett pratforum där man diskuterar allt mellan himmel och jord.
För att skriva här - liksom överallt på hemsidan, utom just i Gästboken - måste man registrera sig. Jag hoppas de som vill prata vidare i detta ämne (liksom i andra förstås
) vill göra sig den korta mödan och kan diskutera vidare här :thumbsup: Jag inleder med några rader ur mitt eget inlägg i Gästboken om Skavlan-programmet. Därefter följer skörden av kommentarer och diskussionsinlägg i datumordning, alltså de första först - de som inkom direkt efter programmet följs av dem som kom därefter. Underhand som jag citerar dem här, tar jag bort dem från Gästboken.
De personliga hälsningarna kvarstår. Jag besvarar dem (som vanligt) i Gästboken, så fort tiden tillåter.
* * * * *
"Men Aron då?" Skavlan mm - Skrivet av annawahlgren 2013-02-03 21:29
*"Varför höll du med Skavlan att du har nio barn i livet, när du bara har åtta kvar?" skrev sign. Mamma. Och det är precis så det går till.
Naturligtvis rättade jag Fredrik Skavlan, så fort han var klar med presentationen och jag fick komma till tals. Jag sa att jag hade åtta, inte nio, barn i livet. Jag sa att en liten son dog, tre år och tio månader gammal. I difteri, som han var vaccinerad emot. Jag sa att jag levt i så mycket sorg, så länge, 37 år - och så nu detta... Jag sa att jag nu har förlorat tre barn till, även om de lever, tack och lov.
Detta klipptes bort. Så lätt fick man det alltså att se ut som om jag inte var så noga med sanningen - och sign. Mamma kunde påpeka att jag "glömde bort" Aron.
Klippningen av Skavlan var hårt vinklad. (Upplägget stämde inte heller det minsta överens med det förslag i tre steg jag delgetts och förberett mig på.) Av 40 minuters intervju klippte man ner inslaget med mig till ca 10 minuter. Då var det inte direkt mina intressen man bevakade.
Inledningsvis, när jag fick ordet efter Skavlans bakgrundspresentation, klargjorde jag mitt ärende. Frågan jag skulle få, först och främst - var det sagt (innan) - var varför jag nu hade "'ändrat" mig och bröt tystnaden, som jag iakttagit så länge. Inte för att jag fick den frågan - så som det var sagt - men jag svarade på den ändå som jag tänkt. Jag sa ungefär så här:
"Det är en sak hur man har upplevt sin barndom. I samma familj kan finnas barn som upplevt sin barndom helt olika. Det kan man inte säga någonting om, var och en har rätt till sina egna upplevelser och sin tolkning av dem. Men det är en annan sak att fara med rena brottsanklagelser. Som du just sa, Felicia satt här för ett år sedan. Hon berättade för dig hur jag ställt upp fönstret för att olika män, fyllekompisar, skulle kunna kliva in från gatan och 'ta för sig av oss tonårsdöttrar'. Jag tror du satte lite i halsen, för du ställde ingen följdfråga." Där var Fredrik Skavlan tyst. "Hennes bok är en källkritisk mardröm”, fortsatte jag. ”Fönstret till mina döttrars rum låg inte markplanet, som det påstås i hennes bok. Det ligger en restaurang emellan, vi bodde ovanför den. Förläggaren har sagt att han kollat alla sakuppgifter. Han liuger. Ingenting vore enklare än att titta på huset, med adress Birger Jarlsgatan 36, för att konstatera att det vore omöjligt att kliva in genom flickornas fönster. Detta att jag skulle ägnat mig åt trafficking, att jag skulle bjudit ut mina döttrar, det är en FRUKTANSVÄRD anklagelse!" Allt detta klipptes bort.
I morgon kommer en krönika, "Är jag galen?" som också skickats till svensk och norsk press. I den artikeln försöker jag få detsamma sagt: Är man anklagad för att ha begått brott mot barn, eller brott överhuvudtaget, måste man få försvara sig. Även om man är mamma.*
* * * * *
Att visa sina känslor - Skrivet av Gun-Hilda 2013-02-01 22:42*Jag tyckte du var äkta och fin på Skavlan ikväll. Man får lov att ge sig hän åt upprördheten . Norske författaren var en vidrig fjant men jag tyckte att finnen såg på dej med medkänsla. Jag tycker du är härlig som inte sitter där så slipad och hal utan visar upp din blödande själ.
Jag fick själv ett sånt där hugg för 30 år sedan av en svärdotter och blev precis lika darrig som du när jag talade om det. Nu är det överståndet - men någon försoning har det inte blivit. Försoning brukar inte lyckas, möjligen ett anständigt beteende.*
Kan vi göra något tillsammans - Skrivet av Eva-Lena 2013-02-01 22:11*Tyvärr så ligger det i tiden att framförallt döttrarna skall vända oss ryggen. Jag håller med dig om att deras beteenden är som krypskyttar. Kan vi starta en förening som stödjer varandra.*
Förståelse och kunskap - Skrivet av Helen 2013-02-01 21:51* Jag önskar att du fått ett bättre forum att tala i och blivit bemött med större förståelse och kunskap med tanke på de svåra saker som samtalet skulle handla om.*
Betytt så mycket - Skrivet av Miriam 2013-02-01 21:44* Såg dig på tv ikväll... Jag har inte läst F:s bok och kommer inte göra det heller... Jag vet, och du vet, vad du betytt för mig, och jag vill bara tacka dig så innerligt för det...! Har tre fina barn som alla fått en bra start i livet tack vare hjälp och stöd från dig... Tänk om människor kunde fokusera på det positiva... Felfria människor finns inte... livet är inte tänkt så...*
Kärlek till dig - Skrivet av Margareta Magnusson 2013-02-01 21:26*Tittade på Skavlan!!! Viär sen några år på samma nivå! Vi förstår inte att vår son vill ha med oss att göra! Han säger att han älskar mig sin mamma men hör aldrig av sig! Jag tror att din dotter liksom vår son har någon bokstavskombinaton i sin diagnos!*
Tänker på dig - Skrivet av Christina 2013-02-01 21:09* Skavlan var inte bra ikväll, tycker inte han behandlade dig med respekt. Vad som än stämmer gällande det som har varit så har du hjälpt väldigt många föräldrar och barn.*
brustet hjärta - Skrivet av christina 2013-02-02 00:44* Ja,ens hjärta kan brista speciellt när det gäller ens barn. Det är det käraste man har och man älskar dem över allt annat även när de är utflugna. Du har sörjt för dem, älskat dem men även tänkt på Dig själv .Du har gjort helt rätt. Synd att Felicia inte kan sätta sig in i Din situation. Det är nog för nära. Sen är det ju så att när man är "ung" känner man sig kaxig och sätter sig på äldre generationen. Speciellt på en STARK ensam kvinna som inte har en man som "försvarar" henne. Jag tycker att Du gav svar på tal i SKAVLAN alldeles utmärkt fast jag kände hur Ditt brustna hjärta bultade. Hade jag varit där så.....Skavlans frågor var ej OK. Han har ingen erfarenhet, så VI ser ju det. Hoppas att Felicia mognar eller gör uppror mot sin far, eller så identifierar hon sig med honom ett tag till eller för alltid. Stor kram till Dig. Har aldrig läst dina böcker men skall läsa den sista. Felicias bok blev jag inte så sugen på.*
Ge tillsammans ut erfarenhet - Skrivet av isabelle 2013-02-02 10:06* Eftersom jag har samma problem, men dottern paktat sig med sin far, som aldrig tidigare vare sig betalat till barnen eller brytt sig om dem, så tycker jag att vi skall börja tala om "Skammen". Dåliga föräldrar har vi alla anlag för att vara och har varit. Men barnen får skämmas för att hänga ut sina mödrar. Vi mödrar hänger inte ut våra barn, det är vårt eget kött och blod.*
Hälsning - Skrivet av Åsa 2013-02-02 10:00* Jag trodde inte att din medverkan i Skavlan skulle beröra mig så starkt. Mycket smärta och känslor låg bakom. Och mitt i allt detta din underbara humor och värme. Jag kan för mitt liv inte förstå alla dessa belackare. Du visar respekt för dig själv och dina barn, låt ingen trampa på dig. Stort tack för att mina tre barn fått växa upp i Barnabokens anda!*
Styrka - Skrivet av Monika 2013-02-02 08:31* Jag såg Skavlan igår och jag led med dig. Du och din bok Barnaboken har betytt mycket för mig och mina barn. Jag har alltid tyckt att du har varit så stark och klarsynt. Jag har sett upp till dig pga din styrka, intelligens och envishet att klara av saker trots väldiga svårigheter i livet. Jag läste Felicias bok för ett par månader sedan och hade svårt att ta till mig hennes berättelse. Nu ska jag läsa din bok också och sedan skapa mig en förhoppningsvis rättvis bild.*
sanning eller konsekvens - Skrivet av veronica ralston 2013-02-02 07:43* Har läst böckerna och såg TV-intervjun. Är 5-barns mamma och konstnär. Tror på dig och lider över denna häxjakt på en kvinna, författarinna och mor. Inget annat land än Sverige skulle kunna ta sig rätten att så till den graden moralisera över dig.*
Ett skott i hjärtat - Skrivet av Eva 2013-02-02 00:44* Felicia utnyttjar ditt kändisskap för att göra sig en egen karriär, samtidigt som hon sparkar på dig, kan man sjunka lägre? Man tar fajten öga mot öga och inte genom media och som du sa, ”man kan inte kriga med en krypskytt”.*
Skavlan - Skrivet av Lovisa 2013-02-02 00:27* Du gjorde det bra på Skavlan idag - och jag hoppas att folk så småningom ska kunna se med ett rätt perspektiv på hela den här historien. Du är en människa med ett så äkta engagemang och en kärlek till dina barn. Jag tycker det är konstigt att inte alla ser det. Trenden kanske vänder, men tills dess: jag önskar att du vet att vi finns som lider med dig och inget hellre hoppas att den här häxjakten ska ta slut.
Framför allt hoppas jag att jag en dag ska slippa se mammor och pappor sitta i TV och prata om hur de ska kunna bli "perfekta" föräldrar. Så sjukt!! Är det svenskt? Att vi tror att vi hela tiden måste vara perfekta!
Det är skillnad på kärlek och på att vara perfekt. Det har alltid gjort mig väl att träffa människor som inte är "perfekta", medan de som tror att de är fullkomliga samtidigt skadar och trycker ner andra människor med sin attityd.*
Modigt - Skrivet av Mats 2013-02-01 23:51*Du var bra i kvällens Skavlan vad än någon annan säger. Otroligt starkt att ställa upp.Hans frågor var obehagliga.*
Bra - Skrivet av Lena 2013-02-01 23:25* Du var äkta och ärlig och visade känslor. En sårad mor. Skavlan verkade döma i förväg. Tänk att moderskap kan vara så hotfullt. Skönt att för en gångs skull höra en mors sårade känslor på tv. Är förvånad över fenomenet dotter som vill hämnas sin mor som gjort allt hon kunnat och som älskar sitt barn. Hur kan det bli så? Är hon borderline?*
Starkt - Skrivet av Åsa 2013-02-01 22:54* Jag tycker det var starkt och modigt av dig att ställa upp i kvällens Skavlan! Obehagliga, anklagande frågor, kunde ha balanserat upp med något positivt också kan jag tycka.*
Anna - Skrivet av Eva 2013-02-02 10:22*Jag är så oändligt tacksam för att jag under min "uppgörelse" med min barndom och min mamma, inte fick för mig att lägga ut "mitt hat" och mina "smärtor" i offentlighetens ljus. Nära vänner fick tålmodigt lyssna på min vrede. Mina behov var då att göra upp med det dåliga. Medvetet blunda för det fina. När jag idag, med perspektiv, ser på min mamma, så ser jag en människa som älskade sina barn, men som ibland inte fullt ut räckte till. Hon var full av fel och brister. Men hade jag kunnat förlåta, bli fri, och slutligen älska den enda mamma jag har om jag knivmördat henne offentligt? Knappast. Jag tycker synd om din dotter som förvandlat sina inre processer till något oåterkalleligt. Tänk om hon en dag "blir hel", får perspektiv och inser att ingen förälder är perfekt. Kan hon då göra ogjort, och gå vidare?*
Skavlan - Skrivet av Lena 2013-02-02 12:50*När jag mötte min man och ville ha skilsmässa från sin nuvarande fru så avstod hans söner/barnbarn all kontakt för att de stod tilsammans med sin mor. Vi har nu varit tillsamans i 20 år och gifta i 15 år men fortfarande har min man ingen kontakt med sina två sönder eller barnbarn. Vuxna människor - så tråkigt! Det är inte bara ditt fel att barnet mår dåligt - it takes two to tango!*
Skavlan - Skrivet av Atilde 2013-02-02 17:09* Skavlan sin fremtreden på gårdagens program var rett og slett ufin.*
Svar till EVA - Skrivet av Också en Eva 2013-02-02 17:23* Anna W. är värd rosor men du också, som sonats med din barn- och ungdom. Fantastiskt, kan du inte hjälpa till med alla sårade hjärtan och alla förskräckliga konflikter. Vi mödrar har våra fel och brister, men vi har burit Er i 9 månader, ammat Er och fött upp Er även om vi varit urkassa. Ställ upp, hjälp till, EVA, du behövs. Vi måste bli vuxna och reda ut våra konflikter!*
Avrättad av väluppfostrade barn, oftast uppväxta på 70-talet - Skrivet av Kjell Karlsson 2013-02-02 17:42*Jag skulle vilja prata med dig i aktuellt ämne! Har gjort parallell erfarenhet som du! Avrättad utan rättegång av den dotter jag varit supertight med hela livet. Värre än i Vilda västern. Jag har bytt ut mamman som misshandlade mig i åratal, du har bytt ut ....... Jag skulle vilja starta upproret "70-talisterna - den förlorade generationen - slaktar gärna omgivningen för egen vinning". Felicias bok måste vara 2011 års värsta brott i Sverige. I vilda västern fanns ju i alla fall möjligheten att skjuta sig ut.*
En Symbolisk Skål. - Skrivet av Leonie Pan Edlund 2013-02-02 17:54*Det är bara du och din dotter som vet vad som faktiskt hände. Vi främlingar har ingen aning. Däremot kan man ifrågasätta syftet med hennes illa skrivna bok. Det finns många barn som växer upp helt utan bastrygghet. Din dotters bok är definitivt ett hån mot alla dessa barn, och vittnar om att hon varken har förmåga till empati eller förmåga att uttrycka sig litterärt. Självklart finns det ett publikt intresse när kändisars barn skriver om sin barndom. Alla som har haft en barndom vet också att om man ska visa upp smutstvätten offentligt, bör det göras i andan 'fruktbart, välskrivet & intelligent'. Det hade kanske gjort ont även om hon skrivit en bok värd namnet, det kan vi andra inte veta, men då hade hon sluppit kränka sitt eget intellekt offentligt.
Att erotisera och såga vår Älskade Svenska Stor Mamma, ligger väl närmare Skavlans natur, än att lyfta debatten till en anständig nivå.*
Inget - Skrivet av Therese 2013-02-03 08:38* Jag känner stor sympati med dig som människa efter att ha sett dig på Skavlan. Jag tror inte att jag kan förstå hur mycket du lider, kanske till och med mer än dina barn (som jag medger att jag även hyser stor empati och respekt för). Kanske förstår du inte ens själv vad du berövats så tidigt i livet... Men, den här gästboken visar att det finns fler människor som du.*
Allas vår moder! - Skrivet av Paula 2013-02-02 18:20* Såg Skavlan och insåg att den patriarkatiska andan råder både där och i samhället. Jag kan omöjligt veta vad ditt liv innehåller, men jag kan se hur illa Skavlan skötte sin intervju med dig. Som om han redan har valt sida...& inte ger dig en ärlig chans. Tänker också att om det hade varit en man...Tänk...9 barn och...1 barn går emot...Tror att reaktionen hade varit: Ja, han hade ju nio barn att försörja och ett ex antal fruar...Vilken karl!*
Kärlek - Skrivet av Anna K 2013-02-02 18:59* Du säger det jag inte kan. Du ger mig ord som jag önskar jag vågade konfrontera mina barn med som svikit mig så fullständigt. I dag hade jag mina tre flickor hemma och deras kompisar. Fullt av fina flickor och jag tänkte på mina två barn som inte längre vill veta av mig med en smärta som man egentligen inte kan bära. Solen strålade och fåglarna kvittrade om vår. Jag tror inte jag skulle överlevt om jag inte haft Dig och dina ord, din Barnabok. Jag gav allt. Jag gav dem en flock. Jag var en stabil och trygg mamma men deras pappa har tagit dem ifrån mig med sina pengar och sitt övertag.*
Hedersmord? - Skrivet av Kari 2013-02-02 20:26* Ditt framträdande var magnifikt. Kan benämna dessa krypskyttars förtal och skyttegravsteknik såsom avancerade hedersmord. Jag hoppas verkligen att ni två istället når fram till varandra. Tro inte på att ni döttrar inte behöver era mödrar. Och vi mödrar behöver säkert våra döttrar.*
Sympati - Skrivet av Axl Rose 2013-02-02 23:42* Jag är man och 40 år. Gillar biografier och köpte därför din dotters bok när jag åkte på en resa för ett par veckor sedan. Därför var jag såklart intresserad av att se dig på Skavlan igår. Ville bara säga att jag kände mycket sympati med dig. Tyckte en del frågor var väldigt obehagliga, tex att du ska behöva sitta och förklara om du är alkoholist eller inte.
Anna, du har sagt någon gång att man antingen hatar eller älskar dig. Där har du fel, det finns vissa av oss som förstår att allt inte är svart eller vitt. Efter att ha läst din dotters bok har jag såklart en del åsikter och förstår att hon tyckte vissa situationer var jobbiga. Men jag har också sympati för dig. Att uppfostra 9 barn utan disciplin är ju omöjligt och vilken förälder har inte tappat humöret någon gång osv. Med det här inlägget ville jag bara säga att jag har sympati för dig OCH din dotter. Hoppas ni kan lösa er relation. Något fel har du väl gjort någon gång Anna, börja med att säga förlåt för det så kanske det är en början? Slutligen, SLUTA bråka offentligt! Tidningarna och typer som skavlan sitter ju och gnuggar händerna.*
förstå - Skrivet av siv 2013-02-03 01:20* Det bästa du kan göra är att erkänna att du inte är perfekt, att du gör fel som alla andra, och att du är ledsen över att felicia upplevt en olycklig barndom. En förälder som alltid ska ha rätt och som inte står för sina misstag är inte bra för någon. Jag gillar vissa saker du skrivit och håller inte med om andra. Men att vara martyr som i skavlan är så fult. Jag vet att du kan bättre. Förneka inte felicias upplevelser, de är hennes. Det bästa skulle vara att du bekräftar hennes känslor och erkänner dina misstag och ber om förlåtelse - inte över vad eller hur du gjort (för du har gjort ditt bästa), utan över att du inte förstått att det har skadat felicia. Frys inte ut henne. Skulle bli så innerligt glad om en försoningsprocess med förståelse skulle kunna påbörjas mellan dig och din dotter, avskyr hur medierna gottar sig i såna här bråk, slå alla med häpnad med att erkänna felicias känslor och be om förlåtelse, då visar du att det är okej att det blir fel ibland.*
Allas vår moder! - Skrivet av Paula 2013-02-03 10:31* Att vara kvinna, författare, ha 9 barn och stor försörjningsbörda... Herregud, hade det varit en karl hade han hyllats...Oavsett!*
Signaturen siv under förlåt - Skrivet av Mor 2013-02-03 10:45* signaturen siv under "förstå" skriver att Anna skall erkänna Felicias känslor och be om förlåt. Jag hoppas att det räcker med det, men de flesta "vuxna barn" vill egentligen ha en strid bakom kulisserna, såsom från en skyttegrav. Hur mycket förlåt man än ber om och försöker tillrättalägga eller ta på sig, så är det också fel i deras ögon. Då är det självömkan. Se den fruktansvärda bloggen "narcisstiska föräldrar". Sjuklig blogg som försöker på alla sätt att slå hål in i familjen, här är det inte tal om förlåtelse eller försoningsprocess. Anna du gjorde ett bra framträdande och visst vore det värt allt om också din dotter kunde visa litet respekt.*
Mor - Skrivet av Nillan 2013-02-03 10:52* Mor: Varför tror du de flesta vuxna barn skulle vilja ha strid, och vad tror du gör att de allra flesta vuxna faktiskt har ett något sånär bra förhållande till sin mor, extremt få vuxna bråkar eller tycker illa om sin mamma för ingenting.*
Rätt väg - Skrivet av Pernilla 2013-02-03 12:09*Ser att inläggen från Siv och Axl Rose är kvar sedan senaste rensningen, två inlägg med förslag om hur man kan laga en trasig relation med barnet. Det är jättebra att sådana inlägg får vara kvar, tycker jag. Ingen är perfekt och en gästbok som speglar det är en styrka. Kanske kan råden och synpunkterna som engagerade personer ger här hjälpa den frusna relationen mellan mor och dotter.*
Skavlan och media - Skrivet av Nina 2013-02-03 15:56* Jag såg dig på Skavlan och blev ledsen. Skavlan vill göra bra TV, få höga tittarsiffror, och igår blev det på din bekostnad. Det var oetiskt och osmakligt. När det kommer till kritan, bortom yta, förenklingar, svartvitt tänkande och mediabilder, så finns det (minst) två människor som far(it) illa. Du och din dotter. DET är vad det handlar om. INTE att hela världen ska stå och se på när ni lägger skuld på varandra. Det påminner om barndomens skolgård: "Det var inte jag som började!"*
Felicias far - Skrivet av Else Löweskog 2013-02-03 16:45*Oj vad jag känner för dig, jag har oxå en sån skit till exman. Förtalat mig sedan vi skildes, för att hämnas?? Barnen är de som får lida men det förstår inte idioter.*
Inlägg av Else Löweskog - Skrivet av Nina 2013-02-03 17:29* Känner DU Felicias far personligen? Känner DU Anna W personligen? Om inte, skulle jag vara försiktig med att uttala mig så kategoriskt. Det är inte givet att din egen historia går att jämföra med Anna W:s. Jag tror att vi alla vinner på att försöka vara nyanserade och att bli mindre snarare att döma i saker vi bara har andrahandsinformation om. Jag har själv haft en exman som misshandlade mig, så det är inte det att jag inte förstår hur nedbruten man kan bli i en relation - och efteråt.*
Skavlan - Skrivet av Anne Jolan 2013-02-03 18:43* Jeg så og på Skavland og blir bare trist av å se det. Det er mange grunner til at en kan ha et konfliktfylt forhold - foreldre/barn. Ingen mennesker er feilfrie og noen ganger når media blander seg så blir det "blåst opp" og sårene blir verre en hva de hadde behøvd å bli. Desverre blir det også mye verre å reparere. Men husk og at en må være 2 om å ønske dette. Det nytter ikke om bare den ene parten vil.
Jeg må og fortelle at jeg leste "den store barneboken" fra perm til perm mange ganger, og det er over 20 år siden. Det er bare en fantastisk bok med mange kloke tanker som er like aktuell i dag.*
Pepp - Skrivet av Dana 2013-02-04 11:23* Jag har aldrig någonsin kommenterat något någonstans. Nu känner jag att jag måste ge dig en stor björnkram, klappa lite på dig och be dig stå ut med allt skit för det kommer bättre dagar! Din bebis "Barnaboken" är helt lysande, både till form och innehåll och det är mycket synd om människorna som väljer bort den av dunkla orsaker...*
Konflikten i din familj - Skrivet av Nina 2013-02-04 18:08* Jag hoppas att du nu slutar föda medierna med bränsle i form av uttalanden om din dotter och andra människor i din närhet. All uppmärksamhet är inte av godo. All uppmärksamhet vill dig inte väl. Var klok nog att inse skillnaden mellan ett kommersiellt intresse och det som är äkta. Ju mer du talar offentligt i den här saken, och på det sätt du gjort hittills, desto mer tror jag att du gräver en grop åt dig själv.*
Bra brev! - Skrivet av Helena 2013-02-04 19:10* Bra skrivet, hoppas att människor förstår. Ingen av oss utanför vet vad som hänt, men ett barn (om än över fyrtio) har visst alltid tolkningsföreträde och du ska stå vid skampålen så vi andra (med våra egna tillkortakommanden) kan peka finger: "ja så dålig är jag i alla fall inte". Jag mår illa av hatet. Anna, vi är dig alltid tacksamma och det hjälper dig inte det minsta, men du har hjälpt oss så mycket. (Och nej, alla hatare, inte minsta lilla kur har behövts, och nej, vi har inte det minsta kuvade barn, utan glada, lagom uppkäftiga, kreativa, galna, kramiga, tryggt anknutna ungar - helt vanliga alltså, som älskar att sova, oftast i egen säng.)*
Lögn eller sanning - Skrivet av Lena 2013-02-04 19:24* Jag har aldrig läst någon av dina böcker och när barnaboken togs upp i utbildningen betraktade jag det med stor skeptisk. Det räcker inte att vara en bra mamma genom att bara uppfostra sina barn när de är små. Du som mamma måste även ha ork att stå kvar som mamma så länge du lever. I ett barn föräldrar relation finns inte sanning och lögn. Det finns bara barnets upplevelser som är sanna för henne/han. Din sanning är inte intressant och sann bara för dig. Barnets sanning är sann för henne och det är du som har ostadskommit den sanningen genom din uppfostran. Det är du som har skaffat henne till världen och därmed skyldig att bekräfta henne och hennes känslor och upplevelser så länge du lever. Du borde ha berömt henne för hennes modighet och styrka att försöka genom sitt skrivande preparera de de upplevelser hon har från barndomen, inte börja dementera vad du har gjort eller inte gjort.*
Barn - Skrivet av Hans 2013-02-04 19:50* Det finns en psykolog som har forskat på relationen mellan barn och föräldrar och som har kommit fram till att den relationen fungerar precis så som du och din dotter beskriver det. Det som händer mellan er är med andra ord fullständigt normalt och så som det ska vara. Barnet strävar efter att förstöra föräldern. Inte för att föräldern ska gå sönder utan med hoppet om att föräldern ska kunna hålla ihop sig för attacken. Ju smartare barnet är desto tuffare blir attacken. Jag tror han heter Winnicott. Så ta det lugnt. Försök att hålla dig i rätt sinnesstämning när du agerar. Din dotter vill bara er båda väl. Oftast är det så att det är barnet har rätt och föräldern som inte hänger med i svängarna. Det handlar inte om rätt och fel. Det handlar om intelektuell utmaning. Mina barn har inte tid med min barlast i livet. Den får du ta hand om själv säger de. Det är inte vår sak.
Jag håller på med min 96-åriga mor på samma sätt som din dotter håller på med dig. Hon blir så klart ledsen och ångrar saker som hon har gjort och som inte kunde föreställa sig skulle få så allvarliga konsekvenser. Jag känner starkt för henne och för de förutsättningar som hon hade och för hennes lilla barn som hon bär på. Men i valet mellan mitt 5-åriga barn som jag bär på och hennes är valet lätt. Mitt barn står mig trots allt närmast. Hon får lära sig att ta hand om sitt lilla barn själv. Det är helt nytt för henne. Men det tar sig. Hon ångar på.*
Lögn eller sanning - Lena - Skrivet av Marika 2013-02-04 19:55* Det är mycket möjligt att du har rätt, Lena, är ju iofs lite underligt att inte ALLA Annas barn har skrivit en bok/sagt upp bekantskapen/hatar sin mamma, men visst tusan har man rätt att förklara sig som förälder. Nej vi är inte perfekta, och alla barn har sin syn på sin barndom (jag vet för jag har TRE ungar med HELT OLIKA minnen). Jag har gett dem alla möjlighet att ifrågasätta och diskutera men att anklaga mig är icke tillåtet. Jag anklagar inte heller dem för alla stolligheter de hittat på, alla nätter jag har oroat mig, alla gånger de har drivit mig till vansinne och alla de gånger jag har fått plocka upp spillrorna efter deras mindre intelligenta beslut. Om det finns bevis för barnmisshandel och övergrepp borde Felicia ha anmält sin mor och eventuellt andra deltagare, men jag misstänker att det här handlar mer om avundsjuka och en önskan om att vara NÅGON, vilket inte är lätt i skuggan av en mamma som ibland verkar större än Gud. Fast det är klart om man petar ned Gud ifrån sin piedestal och drar henne i smutsen så har man ju lyckats lite iaf.
Jag köpte min första kopia av Barnaboken 1991 och har alltid gillat dina nonsensfria metoder. Som du alltid har sagt, allt funkar inte för alla! Men det kändes allt som oftast som en trygghet, en handbok, en manual att ta till när man var osäker och det var 4 på morgonen och man INTE kunde ringa vårdcentralen. Visst älskar vi våra barn, och det är ju det som är så jobbigt, vore ju så himla mycket enklare om vi bara kunde stänga av.
Till alla belackare vill jag bara säga: Gå hem och städa ur era egna garderober! Ingen är perfekt, ingens barndom var perfekt, INGENS! Men min mamma var inte känd, så det fanns inget som helst intresse för världen att läsa om min barndom, tack och lov för det hade blivit ganska trist läsning. Jag hade en helt ok barndom. En del grejor hände som har gjort mig nojjig med vissa saker och vem i hela världen har inte upplevt det?? När jag fick egna barn insåg jag i princip omgående vidden av föräldraskap och förlät min mor för ALLT!*
Mycket bra... - Skrivet av Miriam 2013-02-04 19:57* ...skrivet i AB idag!!! Och märkligt vore det väl om du inte finge försvara dig, tycker jag...! (Folk tycker så mycket.) Önskar jag kunde göra mer, ställa saker till rätta, men allt måste ha sin gång... När det är som svårast brukar jag tänka "This too will pass." *
om man inte sett afrika... - Skrivet av filippa 2013-02-04 20:01*... då kan man inte svära på att det finns! Så alla här som vill hata ur sig för något påstått som både kan vara sant eller lika gärna falskt borde tänka några ggr till ! Ingen kommer må bättre av hat. Ge kärlek eller ge inget! Jag blir ledsen när jag tänker på såna vuxenmobbare som sitter dolda bakom sina skärmar å spyr å spyr å spyr lite till för att deras egna liv saknar mening å substans! Har man inget snällt å säga kan man vara tyst, speciellt om ämnet inte rör en själv! Kärlek å respekt !!!!!*
Barn - Skrivet av Hans - Skrivet av Lena 2013-02-04 20:05* Bra skrivet Hans. Det är ungefär så även jag menar.*
Bråk i offentligheten - Skrivet av M 2013-02-04 20:10* Till alla Er som ber Anna sluta bråka i offentligheten: Det var inte hon som började, hon sa klart ifrån att hon ville hålla det inom familjen, men hennes DOTTER skrev en BOK och gav ut den. Självklart har Anna rätt att svara i offentligheten. Ungen vill ju inte prata med henne, bara kasta skit.*
Lögn eller sanning - Lena - Skrivet av Marika - Skrivet av Lena 2013-02-04 20:11* Det är just därför inte Annas alla barn kanske har upplevt sin barndom som Felicia att alla barn är olika. Varje enskilda barns minnen och uppväxten är olika. Anna har 8 eller 9 barn. Den uppfostringsguru som hon anses av somliga att vara borde veta att varje barn är ett individ och ska så även behandlas som barn.*
Hans inlägg nyss - Skrivet av Mår illa 2013-02-04 20:12* Du skriver: "Jag håller på med min 96-åriga mor på samma sätt som din dotter håller på med dig. Hon blir så klart ledsen och ångrar saker som hon har gjort och som inte kunde föreställa sig skulle få så allvarliga konsekvenser." Men snälla nån, har du inget vett? Om din mor snart är 100 år, är det då inte rimligt att släppa oförrätterna ELLER om du inte kan det, låta henne vara ifred? Det är skamligt att bete sig så, tycker jag. Det gäller kanske också att se det hon gjort som var bra, och att inte haka upp sig på det dåliga. Är du själv den oklanderlige föräldern? Tror du det?*
Bråk i offentligheten - Skrivet av M - Skrivet av Lena 2013-02-04 20:16*Felicia kastar inte skit. Hon beskriver sina minnen och upplevelser om sin barndom. Varje individ har rätt att äga sina minnen och sina upplevelser och för att komma i ro med sina minnen behövs de ibland ta sådana former som Felicias minnen.*
Mycket tänkvärt - Skrivet av Ninna 2013-02-04 21:53* ...och viktigt öppet brev du skrivit i AB idag! Det finns en del att fundera på vad gäller relationen vuxna barn och föräldrar. Och så tänker jag också på hur man ser annorlunda på vad mammor förväntas leva upp till och hur de skall agera, medan pappor definitivt har mera svängrum...*
Eloge! - Skrivet av Anette 2013-02-05 00:03* Jag vill ge dig en stor eloge för ditt öppna brev i Aftonbladet idag!!!
Sorgligt att det skulle behövas, hjärtskärande, men rakryggat och ärligt!! För en mor måste detta vara en verklig mardröm! Men när du klarat detta finns det inget du inte klarar! Du är verkligen en kämpe! Jag kan bara hoppas att förnuft och kärlek övervinner allt! Du klarar ju det här fantastiskt, trots allt! Reser dig på det tionde med värdighet i behåll! Sträck på dig! Till slut kommer dina barn inse din styrka och kärlek!*
Stora Snygga Vargen. - Skrivet av Leonie Pan 2013-02-05 02:36*Är historiens manliga moralfilosofer även goda människor privat? Det är inte en fråga som tas upp vid läroverken, i och med att den är ointressant. Sponsrar Ikeas kunder nynazismen, med tanke på Kamprads privata agenda? Slänger vi ifrån oss "Stäppvargen", när vi bekantar oss med Hesses förflutna? Slutar vi skratta åt manliga komikers skämt när vi får veta att de är kvinnomisshandlare privat? Svaret är för de allra flesta: nej. Har Anna Wahlgren hjälpt oräkneliga föräldrar hur man manifesterar bastrygghet för sina barn? Ja. Är det kunskaper hon fått av erfarenheten att själv vara Mamma? Ja.
Anna talar öppenhjärtligt ut om sin egen barndom. Lika barn leka bäst heter det ju. Självklart dras män med "hål i pottan", till kvinnor som tvingats leva under svåra förhållanden som barn. Att fel sorts män dragits till Anna och utnyttjat henne, och att detta på olika sätt gått ut över barnen är ett faktum. Så är det för de flesta av oss som tvingats överleva barndomen, och kanske fått barn när vi var för unga eller fått väldigt många barn - särskilt när Stora Snygga Vargen dyker upp.
I varje hem rör det sig olämpliga personer någon gång. Vi kan inte göra annat än att slänga ut dem, och det gjorde ju Anna. Apropå anklagelsen att Anna bjöd hem en äcklig "så kallad man".
Den kunskap Anna har om bastrygghet för barn, har jag också haft med mig i min egen kappsäck. Så är det för en del av oss, för vi minns vad vi själva skulle behövt som små.
Att TV/press sågar Anna har att göra med vår tids mytologi. Den mamma som ska hyllas 2013 är mediemamman, som väljs ut till "årets mamma" för att hon är gift med en kändis, öppet hatar att barnet tar tid, och typ bloggar... En kvinna som alltid är på männens sida, i en tid som tror på ett neutralt kön med verktygen Ipad, kejsarsnitt och restylane.
Jag ifrågasätter inte Felicias rätt till att skriva om det svåra hon upplevt. Men jag vägrar att gilla illa skrivna böcker om en kändisförälder med det Uppenbara Syftet Att Tjäna Pengar. Hade Felicia skrivit en intressant bok, närmre verkligheten, hade hon kanske på lång sikt utvecklats till en trovärdig debattör. Att vittna om sexuella övergrepp är hedervärt, för det hjälper många. Incest är en av våra vanligaste folksjukdomar. Men att skriva om övergreppen på det sätt Felicia har gjort är och förblir imbecillt. Att tvingas av sin "så kallade pappa" att ta hans parti, och sedan ge ut en bok som målar upp Mamma som en monstruös varelse för att sedan tjäna pengar på det hela... Noll trovärdighet. Eller hur mycket av bokens intäkter går till BRIS, "Svante-fjante?"
Kanske hittar ni en ny början. Du och Felicia. Om inte så kan du trösta dig med att genom den här fullständigt vidriga upplevelsen har dåligt folk sorterat ut sig själva. Så tänker jag efter ha varit utsatt för organiserad brottslighet i underhållningsbranschen.*
Jag tror dig - Skrivet av Ann 2013-02-05 04:29* Jag vet som du hur svårt det är som förälder att leva upp till sina ideal.
Vi bör komma ihåg hur 70-talet såg ut då det gällde syn på alkohol, sex mm. Det var en period som vi idag inte skulle vilja leva om igen. Inte jag i alla fall. Även jag var småbarnsförälder. Älskade mina barn, hade ett livspussel att få ihop, med hårt arbete, tillsyn av barnen, men också lite för stort festande emellanåt. Tiden var sådan. Barnen var med hela tiden, naturligtvis måste även de minnas episoder som verkat skrämmande. Visst ångrar jag saker efteråt. Men vi klarade det och barnen har inte anklagat mig, men jag vet ju inte hur de känner det innerst inne. Kanske finns sår kvar.
En del av detta stämmer kanske in för dig också. Kanske kunde min dotter skriva en bok och anklaga mig. Visst, vissa saker stämmer av det hon minns. Annat är fragment och feltolkningar. Vissa saker förstorade i hennes värld. Barnet behöver inte ljuga. Men av fragment kan det bli en helt annan historia. Det som hänt dig skulle ha kunnat hända mig. Jag vet att kärleken mellan mig och mina barn alltid finns där. Vad barnen inte alltid förstår, åtminstone innan de själva är föräldrar, är att hur höga ideal en mor än har, hur mycket hon än älskar sina barn, kan det tryck och den press i allt ansvar som följer bli så stort att vägen inte alltid blir rak. Även mammor är inte mer än människor. Vilket vi sällan ifrågasätter om männen (även min man försvann...)*
Brustit som förälder. - Skrivet av Brustna länkar 2013-02-05 08:42* Anna Wahlgren säger att hon brustit som förälder. Och självklart har vi alla brustit som förälder.
- Om jag skriver brev på brev och ber om ursäkt,
- om jag gör allt som står i min makt idag,
- men inte kan ändra det som varit,
- bara ångra mig i djupet,
- beklaga att jag varit så splittrad människa att jag inte varit värdig ett föräldraskap, trots att jag trodde att jag innerst inne gjorde det rätta. Vad gör jag idag för att be om förlåt, bygga relation och visa att jag verkligen älskar mina barn över allting annat? Är beredd att lyssna och försöka göra allt för att få den absolut bästa relationen? Hjälp hur gör jag?*
En annan åsikt - Skrivet av Nina 2013-02-05 09:49* Jag sitter och läser kommentarerna nedanför, och ser väldigt mycket komplimanger och pepp till dig Anna. Tar du bort de andra kommentarerna? De som inte är lika roliga? Eller inte skrivna av någon snygg karl? För jag kan inte hålla med en enda person som skriver någonting positivt om din barnbok. Jag tycker dina åsikter är konstiga, men jag respekterar att du har de. jag håller inte med, men det behöver jag inte heller. Men att kasta skit offentligt är ganska dumt. Vad tjänar du på det?*
Jag är galen, ibland. - Skrivet av Åsa Haneskog 2013-02-05 10:00* Åh, vilket klokt inlägg från "Stora snygga vargen"!*
Mor/datter-konflikt - Skrivet av Ranveig 2013-02-05 11:26* En slik konflikt er uansett en tragedie for alle involverte. Etter min mening er det grusomt av en voksen datter å gi ut en slik bok om en mor jeg er overbvist om tok sin oppgave særdeles alvorlig. Hadde hun vært en overgriper, kriminell eller annen slask, hadde saken vært en annen. Jeg klarer ikke å fri meg fra tanken om en viss sjalusi, kanskje kan det være et ønske om å bli en like stor kjendis som mamma? Det beste for forholdet hadde nok vært at mamma IKKE tok offentlig til motmælæe (hvilket hun heller ikke gjorde på lenge).jeg synes allikevel at det åpne brevet jeg leste i går i Aftonbladet var fint. Der ble feil innrømmet, løgner imøtegått, og kjærligheten til barnet gjentatt. Nydelig! Jeg ønsker at smerten hos begge/alle med tiden må slippe taket, og at man igjen kan føle kjærligheten til hverandre (som sikkert ligger i bunnen nå også).*
svar till nina - Skrivet av filippa 2013-02-05 11:57* Alla har rätt till försvar enligt svensk lagstiftning, våldtäktsmän, rånare, mördare, så även mödrar! Och vilket härligt påhopp av dej att Anna raderar! Om nu så är fallet så förstår jag henne, ingen vill ha elaka kommentarer. Många som skriver här kanske växt upp med sin duktiga mamma å pappa som aldrig gjort fel, då är det nog svårt att förstå att precis som Ann skriver om 70-talet, att det var annorlunda. Men självklart kan Felicia sälja sin bok eftersom alla vet vem hennes Mamma är, och som jag sagt tidigare så vill folk hata mest bara för hatets skull!*
vi mammor - Skrivet av maggan 2013-02-05 20:25* Tyvärr så är vi många mammor som har som du nu. Du är inte ensam!!!Hur än vi gjort så gott som vi kunde så är vi bara skit i våra barns ögon. Ska vi öppna klubb med "hemska mammor"? Håller själv på gå under tack vare mina barn.*
Lite vanlig hederlig hövlighet - Skrivet av Hanna Tolander 2013-02-06 00:25* Ni som undrar om negativa kommentarer plockas bort, har ni noterat att detta är en gästbok? Inte skulle ni väl skriva "maten var kass" eller "gud vilken ful tapet ni har" om ni skrev i en gästbok efter en bröllopsfest, till exempel? Det är otroligt ohyfsat. Det är därför det finns debattforum.*
svar till Maggan - Skrivet av Nina 2013-02-06 07:08* Maggan.. Håller du på att gå under TACK VARE dina barn? Inte PÅ GRUND AV dina barn? Lär dig skillnaden.*
Ett försvarstal för en generation av föräldrar - Skrivet av Peter Pan 2013-02-06 12:18* Det är omöjligt att inte vara påverkad av den senaste tidens debatt i media kring Felicias bok och Anna Wahlgrens framträdande i TV i fredags. Med all sympati och förståelse för Annas känslor av att ha blivit offentligt förnedrad, så måste man ändå säga att det är en viktig debatt som kommit igång, där 60-talisterna nu gör upp med 40-talisternas livsstil, ideal och attityder. Jag är övertygad om att Anna gjort sitt yttersta för att i sin situation vara en bra mamma. Det finns många mammor och pappor i den generationen som kämpat för att i den miljön ge sina barn en bra uppväxt. Jag tillhör Felicias generation och är faktiskt jämnårig med henne. Jag känner igen mig mycket i det hon säger, skriver och känner, trots att min mamma inte heter Anna Wahlgren. Jag kan ibland känna en bubblande vrede inom mig för den naiva brist på tillsyn och den brist på ansvar jag och mina syskon hade från våra föräldrar, något som vid några tillfällen kunde kostat mig livet. Jag hade i vissa avseenden en otrygg barndom, som har följt mig upp vuxenlivet.
Min uppväxt har ingenting med barnaboken att göra, eftersom den boken inte fanns under min barndom. Däremot kan jag i likhet med Felicia känna igen mig i hennes kritik av livsstilen 40-talisterna hade, synen på sex, alkohol och fester och äktenskapet som institution. Insikten om hur vi har påverkats av detta bubblar upp nu, när vi själva blivit föräldrar, och börjar bedöma våra föräldrar utifrån vårt eget föräldraperspektiv.
Den stora skillnaden mellan Felicia och mig är att mina föräldrar är vanligt folk, som inte utger sig för att vara experter i att vara föräldrar. De har aldrig försökt att lära andra att vara mammor. Därför kan jag inte klandra dem för deras okunskap, och jag väljer därför att hålla tyst och spela med i spelet för att inte knäcka dem, på det sätt Anna nu blivit. De gjorde trots allt sitt bästa utifrån sin förmåga och den tidens ideal. I Felicias fall är det annorlunda. Hennes mamma har gjort sig ett liv och en karriär på att vara mamma och att lära andra att vara mamma, och hon har spridit myten om sina lyckliga barn. När denna myt nu krossas mitt i offentligheten gör det ont. Felicia kunde och borde kanske ha tagit denna diskussion enskilt med sin mamma, eller ha väntat med att ta upp sin berättelse. Däremot anser jag att det är angeläget att 40-talisternas livsstil och de uppväxtmiljöer de bjöd sina barn på tas upp till debatt, så att kommande generationer kan ta lärdom av detta. Det mest önskvärda hade varit om mor och dotter kunde mötas och ärligt lyssna på varandras synpunkter och ödmjukt ta emot varandras känslor och tankar. En försoning sker när man skalar av sin egen försvarsmekanism och börjar ta till sig av kritik utan att komma med försvarstal eller att skylla på andra, och istället från djupet av sitt hjärta ber om ursäkt för den smärta man i oförstånd åsamkat andra.*
Till Peter Pan - Skrivet av Hege 2013-02-06 15:50*Bra skrivet, Peter. Men man får hålla i minnet att Barnaboken kom först 1983. Och i den boken säger Anna Wahlgren ungefär så här: Ta vad du vill ha i denna boken, och förkasta resten. Myten om att hon är expert, och att hon kan lära andra att vara mammor, är det inte hon själv som driver. Att hon har mycket erfarenhet, däremot, är det ju ingen tvekan om. Det är den hon så generöst delar med sig till andra. Att ta till sig det de tycker om, och förkasta resten.
Den infekterade konflikten mellan mor och dotter borde vi alla hålla oss för goda att blanda oss i. Vi var inte där, vi vet inte vad som hände och vi har ingen kunskap om varför de två inte kan sätta sig ner och ärligt lyssna på varandras synpunkter. Så vilka är vi att komma med råd?*
tack peter pan - Skrivet av mommo 2013-02-06 20:04* tack peter pan för ett superinlägg!*
Barnuppfostran - Skrivet av Lena 2013-02-06 20:14*Att ha erfarenhet och dela med sig av den när man har 8-9 barn ... Gör man det för sin egen skull eller för barnens skull? Har Anna kanske skrivit Barnaboken av samma skäl som Felicia har skrivit Felicia försvann; nämligen att bli förlåten ???
Jag själv har växt upp i en syskonskara med 10 barn. Viserligen är det många av mina syskon som ser det som berikande att har haft så många syskon men det är lika många som skulle kunna skriva en likartad berättelse om sin barndom som Felicia, kanke till och med mycket värre, med religiösa vanföreställningar och incestuöst våld. Jag själv har skrivit en bok som terapi för mig själv. Det gjorde jag efter föräldrarnas död. Inte av respekt för dem utan för att bearbeta sorgen och hamna på fötter igen. Tyvärr fanns de inget bokfölag som var intresserad av den. Min mamma hette ju inte Anna Wahlgren.*
sanning eller konsekvens - Skrivet av Lotta 2013-02-06 20:38*Jag har precis läst boken "Sanning eller konsekvens" och det gör så otroligt ont. Att längta så mycket efter kärlek, ge så mycket man kan och har förstånd till, och få så mycket dåligt tillbaka. Att gång på gång välja män som ringaktar och förnedrar. Allt kan man överleva, men barnen har man inget skydd mot. Det tar värre än något annat. Jag är född -67, som Felicia, och känner mig faktiskt frågande till vad det var som var så hemskt (förutom de galna männen och bråken). Min mor o far har varit gifta hela mitt liv och mycket nyktra, men jag levde i ständig rädsla för min mor som kunde tända till på en sekund, närsomhelst, och lugga till mig, skrika eller "fläta till mig". Eller timmarna med Bibeln i knäet då vi läste och läste för att jag skulle inse att jag var fel, tänkte fel. Felicia har varit och är älskad av sin mamma. Jag (och många andra med mig) skulle inget högre önska än att få uppleva det.*
Svar till maggan - Skrivet av Svea 2013-02-06 22:37*Jag blir medlem i klubben "hemska mammor" omedelbart. Tänk om vi kunde anställa ett proffs och hjälpas åt att rehabilitera våra dåliga relationer med våra vuxna barn!*
Svar till Hege - Skrivet av Peter Pan 2013-02-07 08:36Hege,
* Som jag skrev i mitt inlägg, så har jag inga synpunkter på Barnaboken och den har inte haft något inflytande på min barndom, eftersom jag var 15 år när den kom ut, och jag har inte läst den eller använt den i min egen barnuppfostran. Det råder ingen som helst tvekan om att Anna Wahlgren har en gedigen erfarenhet av att ta hand om barn, och att hon med all säkerhet kan dela med sig av goda råd till andra, precis som alla föräldrar kan. På samma sätt måste det finnas massor med reflektioner av vad som INTE var så bra, och vad hon skulle vilja varna andra för, grundat på hennes egna erfarenhet.
Mediebilden av Anna som en expert på barnskötsel och barnuppfostran har hon aldrig förnekat, såvitt jag vet, eller nyanserat och auktoriteten i hennes böcker ligger i just det, att hon är en "expert" i barnafostran. Nu när någon (Felicia) blottlägger brister i föräldrarskapet, så blir Anna plötsligt en helt vanlig mamma som ville väl, men som inte alltid lyckades 100%. Det sistnämnda ligger tveklöst sanningen närmast, och därför måste mediabilden justeras. Ingen kan vara expert på barnuppfostran, eftersom alla barn är egna individer och olika och kräver olika typ av uppfostran. Däremot kan någon ha större erfarenhet av barn än andra, och då finns det givetvis saker att lära ut.
Den infekterade konflikten mellan Anna och Felicia hade nog alla önskat att den sköttes privat. Nu har det dock blivit en medial fråga, som engagerat många, eftersom många kan känna igen sig i antingen Felicia eller Anna.
Jag bryr mig egentligen inte om vems felet är i den konflikt som råder, men hoppas från djupet av mitt hjärta att de sluter fred med varandra, eftersom en konflikt av denna dignitet tar så mycket energi ifrån en, och sliter hårt på hälsan. Hade jag varit dem, så hade jag gjort allt i min makt för att skapa fred med mitt kött och blod, och det hade fått kosta mig vadsomhelst.*
Janteloven - Skrivet av Ranveig 2013-02-07 09:55*I Norge hadde vi en forfatter som het Aksel Sandemose. Han beskrev disse holdningene som han ga navnet Janteloven. Janteloven lyder slik:
Du skal ikke tro at du er noe.
Du skal ikke tro at du er like så meget som oss.
Du skal ikke tro du er klokere enn oss.
Du skal ikke innbille deg du er bedre enn oss.
Du skal ikke tro du vet mere enn oss.
Du skal ikke tro du er mere enn oss.
Du skal ikke tro at du duger til noe.
Du skal ikke le av oss.
Du skal ikke tro at noen bryr seg om deg.
Du skal ikke tro at du kan lære oss noe.
Mange blir nok ofre for denne "loven" som drives av vår smålighet, skadefryd og misunnelse.*
svar till Svea - Skrivet av Maggan 2013-02-07 15:12*Det kanske ska vi göra på riktig? Det finns behov.Vi är många som lider av det.Vi kan hjälpa varandra.*
Barn för alltid? - Skrivet av Marianne 2013-02-07 16:54* Är man alltid ett barn - hela livet?
Kan man bära sig åt som ett barn - hela livet?
Får man vara ansvarslös som ett barn - hela livet?
Kan man skylla ifrån sig som ett barn - hela livet?
Hur är man som förälder om man beter sig som ett barn?
Jag har alltid trott, att man till slut tar hand om sig själv och sitt eget liv.
Det går inte alltid så bra, men man lär sig och kämpar vidare. När man får egna barn blir man mamma, men man fortsätter också att vara människa, med allt vad det innebär. Livet går vidare. Världen stannar inte för att man får barn! Vardagen ska klaras av, räkningar betalas och arbete skötas. Det går inte problemfritt - men det fungerar!
Det finns inga perfekta liv. Inga perfekta föräldrar. Inga perfekta barn heller. Är det det perfekta vi ska sträva efter? Är inte det mänskliga ett bättre val? Jag tror att alla vi, som har begåvats med att få bli föräldrar, har gjort och sagt saker vi inte borde. Vi är inte mer än människor.*
Svar till Peter Pan - Skrivet av Sarisparis 2013-02-07 19:19* Anna sticker inte under stol med att hon besitter närmast unika erfarenheter om barn och barnuppfostran. Men liknelser som «(påstådd) barnuppfostransexpert», «guru», osv, kommer inte frân henne, utan främst frân hennes kritiker.
Jag hâller med dig om att Anna antagligen skulle ha varit kapabel att skriva en bok om vad som INTE var sâ bra under hennes barns uppväxt och vad hon INTE rekommenderar. Men vad skulle det ha tjänat till? (Hon tar för övrigt upp mycket av detta i Mommo, hennes memoarer, att allt inte varit rosenrött är inget hon hymlat om, tvärtom.) Den bok hon skrivit, Barnaboken, räcker långt bara med de råd hon ger om hur man KAN göra, om man vill. Som Hege skrev tidigare, Anna skriver själv i förordet till Barnaboken att det är upp till läsaren att sålla, att förkasta det som inte passar.
Det var inte bara för Anna som dotterns bok kom som en total överraskning. Jag tror att mânga med mig har svårt att se en gemensam nämnare mellan den uppfostran Anna rekommenderar (Barnaboken), och säger sig ha levt efter med sina egna barn, och den «uppfostran» Felicia Feldt anser sig ha fått, i efterhand. Det vore oerhört tragiskt om «Felicia försvann» skulle lyckas förgöra Annas livsverk. Att betrakta «Felicia försvann» som nâgot sorts facit pâ hur det går om man använder sig av Barnaboken i sitt föräldraskap är djupt orättvist.
Som Ranveig är inne på, så har Anna inte levt och verkat efter Jantelagen. Tydligen stör det vissa.*
:-({|=
Saga född 28 maj 2005 och kurad vid 6 mån 
: