Bör vi börja om, hur börjar man om?

[Sanna T]

Vad skall vi göra? Nu har sonen varit vaken i över två timmar, från kl 2.30 till 4.50. Han är ledsen, i en lång tortyr av - nu verkar han somna = bekräftelseramsa = tyst en stund och sedan ledsen igen, eller ledsen direkt. Det är olidligt. Vi försöker göra allt rätt, vet inte var det är vi brister, men så här orkar ingen fortsätta. Vi har under dessa veckor haft 3 bra nätter, dvs. han sov till 6, sex stycken OK, dvs. han sov till 5, men allt för ofta vaknar han kl. 2.30, 3.30 eller 4 och kan inte somna om. Vet att vi inte riktigt fick till det rätt när vi började, är det det som spökar fortfarande? Detta känns fruktansvärt. Är det någon somkänner igen sig och kan ge råd? Bör vi stoppa allt, ta upp honom under några nätter och sedan helt börja om? Men nu känns det ju så totalt fel att ta upp, vi vet ju att det är hundra procent fel, men hur bryter vi dett? Vi har inte fastnat vid buffandet eller ramsandet. Kvällarna som var mycket jobbiga förut fungerar nu.

[JC]

Hej,
vi har precis samma problem tror jag. Vi har kurat vår lilla flicka när hon var tre månader och hon sovit hela nätter tills nu när vi kom hem från en resa. På resan fanns bara ett rum så vi var tvungna att dela. Nu håller hon precis som ni beskriver. Är vaken två timmar och skriker, blir tyst och skriker igen.

Vi har tassat upp och snabbt lagt till rätta/ stoppat om, dragit ramsan i dörren och smygit ut. Då har hon tystnat för stunden, men drar igång igen en stund senare, och håller på så. Mycket påfrestande för alla. Jag tycker att det har blivit bättre, mer gnäll än skrik och senare på natten så jag hoppas att vi är på rätt väg med detta.Vi har också ändrat lite på dagarna. Pappa är hemma och jag jobbar, och storasyster har börjat på dagis.

Vi har dessutom storasyster i samma rum. Hon verkar in och för sig sova som en gris öch vi vill inte flytta ut någon av dem.

Är det någon som kan ge bättre svar så är jag också ruskigt tacksam!!!!

Kram
Jessika


Två tjejer, f 02 och 04

[JC]

Jag glömde lite. Mitt råd är i alla fall att hålla ut- det kommer att bli bättre!! Och gör ni rätt så blir det bra. Ta inte upp och börja inte om - kör på bara!

Lycka till!!

Jessika

två tjejer f 02 och 04

[Sanna T]

Tack Jessika för stöd och uppmuntran! Vi behöver verkligen det och hjälp att fixa detta. Vi skall hålla ut och inte börja om, men hur???
Litet mera detaljer: Jag har förståt att man skall dra ihop påminnelse ramsan och bekräftelse ramsan så att barnet inte iderligen och onödigt blir störd. Men hur gör man det om inte ramsan riktigt tar? Dvs. barnet inte tystnar under ramsan och efteråt? Samtidigt är det så viktigt att bekräftelseramsan får sista ordet, men det leder till ett evinerligt ramsande som bara måste vara störande för homom, men det är ju det att han ligger där och klagar och blir tyst i 10-20 sec. Man tror att nu är han på väg att somna och ramsar så att man inte ramsar för sent, dvs. när han redan somnat, men han blir bara frustrerad av det och klagar ett tag igen för att så vara tyst ett tag och då ramsar vi och..... Så här kan han hålla på i timmar. Vi här gått in och solfjädrat för att få slut på det hela men då kan han antingen bli lugn för en stund för att sedan sätta igång igen, eller blivit jätte arg. När det pågått i dryga timmen brukar pauserna mellan klagandet att krympa, dvs. klagandet blir mera ihärdigt men inte nödvändigtvis att själva klagandet blir värre i sig. Ofta är det ett klagande, ibland blir han riktigt ledsen, någon gång jätte ledsen, men oftast inte. Hur länge kan det få på gå? Detta är hur vi har tänkt gör i natt. Vi tänker inte oroa oss för att få till bekräftelseramsan i rätt stund, det är viktigare att inte störa honom och att ha förtroende för honom. Han fixar det ju så bra på kvällen. I stället tänker vi när han vaknar låta honom klaga för sig själv, låter det som om han riktigt frågar skall vi ge honom en ramsa, sedan låta homon sköta sig själv, även om han klagar ordentligt. Om han verkar bli riktigt ledsen eller ifall klagandet har hållit på i en timme går vi in och lägger tillrätta och solfjädrar och ramsar när vi går. Sedan gör vi ingenting förren han blir riktigt, riktigt ledsen. Men detta kan ju på gå så i timmar! Hjälp!!!! Det känns så hemskt att vi inte kan ordna det för honom.
En annan fråga, det är ju viktigt att de inte somnar med skriket som det sista,utan istället ramsan, men är det OK att somna med klagande som det sista?
Sanna
Till Jessika, hoppas denna natt går bättre för er!

[JC]

Hej igen!!

Nu börjar det faktiskt likna något hemma hos oss. Jag tror att man måste vara envis som tusan!! Envisare än sitt barn kanske och det vill inte säga lite....

Men vi har ju hållt på ett tag.

Vi har haft en lugn och skön natt. Vi har bara varit uppe två gånger och hon har tystnat direkt. Jag hoppas att vi börjar få till det nu. Hoppas att ni också reder ut det. Skriv gärna och berätta!!!

Kramar
Jessika

mamma till två tjejer, f 02 och 04.

[Gäst]

Hej Sanna,

om jag förstått det hela rätt är bekräftelseramsan bara till för de första nätterna av kuren. När den pågått ett tag vet liten vad som gäller och då stör ramsan mer än den hjälper. Så gör det ni redanverkar känna: sluta bekräfta.

Lycka till!
Pea

[Sanna T]

Ja, jag vet inte vad jag skall ta mig till. Jag är så glad att det är bättre för er nu Jessika! Får oss gick det värre än någonsin i natt. Jag känner mig så fruktansvärt ledsen och totalt slut. Om jag bara viste att vi var på rätt väg.

[annawahlgren]

Jag önskar jag hade en knappt att trycka på så att du återtog ledningen och lugnet sänkte sig över dig. Det närmaste jag kan komma den knappen är Sova hela natten-boken. Det är så oerhört viktigt att man läser in sig och läser på, inte bara för att lära och ta till sig metoderna och verktygen utan också för att verkligen förstå saker och ting och därmed kunna anlägga Attityden av självklarhet. Det är med den allting ytterst står och faller.

Ett eländigt vanligt misstag är att (omedvetet) vända på steken. Man frågar och frågar det arma barnet och söker barnets bekräftelse. Det skulle vara tvärtom. Det måste vara tvärtom.

Man kan kalla det överkoncentration, ens egna vargar, oro, osäkerhet, förvirring, vad man vill men den dystra sanningen är att ens egna brist på enkel och självklar ledning blir till dubbel eller flerdubbel ängslan hos barnet. Och/eller ilska. Frustration. Rädsla. Hemska saker.

Så jag ber dig om sans - och påläsning, igen och igen och igen. Du måste låta ditt eget lugn komma krypande här och ge inte bara förtroendet för barnet en chans utan också förtroendet för dig själv

Du är och förblir ledaren, vare sig du tycker om det, orkar med det, vill det eller inte. Så bestäm dig för att ta ditt välunderbyggda ansvar och hjälp barnet med lätt och saklig, verkligt påläst hand