På morgonen hemma hos oss har det gått till så att jag och flickorna har gått ut i stallet och fodrat hästarna medans maken fixar gröten.
På sista tiden har minstingen tagit egna och rätt vildsinta intiativ, öppna boxdörrar, gömma sig och andra bus.
Vi provade med - Ojdå är dörren till hästen öppen då måste vi stänga den så att han inte kan smita. Vi visade om och om igen hur man gör och beundrade högljutt resultatet när hon jobbade, men så fort fokus inte var på henne utan på arbetet, stack hon iväg.
Efter att det hållit på så en vecka och jag började bli rädd att hon skulle kunna skada sig, sa vi att nu var det pappas tur att få hjälp istället. Han kunde absolut inte klara att göra frukost till alla själv. Så Lillan fick frukosttjänst istället.
Problemet är att hon uppfattar det som en degradering, hon är jätteledsen när hon inte får följa med ut till hästarna på morgonen. Frukost tänker hon verkligen inte göra (i går kastade hon till och med en ost på pappa
) Frustrationen sitter i i flera timmar på förmiddagen, ingenting är roligt. Fodringen har ju varit hennes jobb sedan hon var 1 månad.....Hon är ensam med mig i stallet 2 timmar mitt på dagen då 5 åringen är på förskolan, och den tiden då det bara är hon och jag fungerar jättebra. Men då är också alla hästar ute i hagen så risken att kan skada sig mycket mindre, så då har jag nog en mer avslappnad attityd till hennes upptåg.
Har jag gjort det här alldeles tokigt??
Har någon några tips?
mvh Karolina
