Natt ett tog sambon. Natt två, natten lördag-söndag, tog jag. Jag vet att det egentligen ska vara samma person som tar de två första nätterna men nu blev det såhär. Sambon var alldeles för utmattad...
Axel blev ganska omgående lugn då jag buffade några tag men tokförtvivlad när han hörde ramsan. Jag buffade igen flera ggr (vet att det ska vara kristilldelning andra natten men det kändes verkligen inte som att ramsan tog. Och så tänkte jag att eftersom jag var "ny" så kanske jag inte riktigt kunde ta vid där sambon slutade??). Han blev lugn av buffningen men började gallskrika så snart han hörde ramsan. Det känsdes som att den nog det var betingad men inte med att somna utan vid att bli lämnad (han är väldigt mammaig just nu). Fortsatte i vart fall och försökte att inte släppa in någon varg. Tillslut efter ca 20 minuter tystnade sonen plötsligt och jag sa bekräftelseramsan men vet inte om han redan hunnit somna.
00.43 vaknade han. Fortsatt stor förtvivlan då han hörde ramsan. Jag buffade även några ggr då han skrek upp sig alldeles. Han lugnade sig men blev jätteledsen och upprörd då han hörde ramsan. Han tystnade och jag sa bekräftelseramsan varpå han omedelbart skrek i högan sky igen. Detta upprepade sig några ggr - tystnad- bekräftelseramsa-skrik. Tillslut tystnade han dock inte igen utan stod upp i sängen och skrek
. Klockan 02.10 (ja jag vet, ni får skälla på mig 
) så gav jag upp... och klappade honom på ryggen tills han snart somnade (försökte sluta preciiiis innan - för att iallafall gör a nåt rätt... 
) och sa ingen ramsa...(kändes vid dethär laget som att den inte nådde fram föer 5 öre, i vart fall inte på något bra sätt.) Hur skulle jag ha gjort. Absolut inte som jag gjorde antar jag...men hur....? 
Axel sov nu vidare till 4.20 då han vaknade till och gnydde, vet inte om han ens var vaken. Jag säa ramsan och det var tyst.
5..28 vaknar han och börjar gnälla och smågråta. Jag går in och buffar. Dumt kanske. Men eftersom det var den tiden som han blev klarvaken (och ledsen) natt 1 så kändes det som att jag ville få honom att somna om. Efter maratonpasset mellan 00.43-2.10 då ramsan inte tagit (utan bara gjort honom förtvivlad) och jag tillslut misslyckats med att härda ut så har jag själv en hel flock vargar runt mig och hoppar över ramsan igen...
5.37 vaknar han till och gråter lite men han har somnat om innan jag hunnit göra vare sig det ena eller andra.
6.56 hör jag att han börjar röra sig därinne. Vi stornmar in och gör morgon.
Hjälp, hjäp, hjälp. Hur ska jag attackera natt tre. vad gör man med en unge som efter två nätter uppenbarligen inte accocierar ramsan med att somna utan blir jätteledsen varje gång han hör den, även om han varit lugn innan? Hur får jag tag på attityden av självklarhet igen?? Känns som att jag är på väg att överge hela alltihop eftersom jag känner mig osäker på hur jag ska hantera det faktum att ramsan inte tar (på rätt sätt). Olika röstlägen har jag prövat, han verkar bli lika ledsen och arg hursomhelst. Kloka råd! Snälla!
Det här var en väldigt halvhjärtad start, som nog dessvärre gör mer skada än nytta. Bara din rubrik säger en del om din attityd 
