Det kanske inte är så märkvärdigt, men jag är ändå fascinerad och imponerad.
Vi har 5-10 minuters promenad till vår sjö som vi badar i på sommarn. Vi brukar gå runt skogen (på vägen) när vi går dit och genom skogen på en bred stig när vi går hem.
Häromdagen var Vera och pappa ute och promenerade, plockade lite blåbär och tittade sig omkring. De gick alltså på stigen som går till sjön och vera pekar och går och säger "bada, bada". Pappa hade inte alls tänkt att gå till sjön utan lockar med mer blåbär och går en lite mindre stig. En omväg, men påväg hemmåt. När de kommer ut på stora stigen igen, så pekar hon mot sjön (som alls inte syns) och säger igen "bada, bada".
Som tur var kom mamma ut i skogen med fika. Sedan kunde vi under lite protester gå hemmåt, för det var baddags - hemma
Hur kan hon veta vart vi är och åt vilket håll man går när man badar, när vi aldrig går däråt när vi badar, bara därifrån när vi har slutat bada.
/LO
