Hej.
Såg just på TV (dr Phil).
Han pratade om att barn alltför lättvindigt diagnostiseras med och medicineras mot ADD och ADHD, barn som inte borde få diagnosen. Men också att många missas att få diagnos trots att de har en neurologisk sjukdom.
En person var där och har skrivit en bok om hur man kan hantera situationen, oavstt om man har eller inte har ADD eller ADHD - utan att medicinera. Är det någon som har läst the ADD answer av Dr Lawlis?
Tänkte först ställa frågan bara till Anna, men det är ju intressant att höra om det är någon annan också som har synpunkter.
/LO
Fråga omnågon har läst om ADD?
Fråga omnågon har läst om ADD?
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
Hej!
Detta är ett ämne som engagerar mig mycket, en nära släkting till mig har Asperger Syndrom. Det är inte alls samma sak som ADD eller ADHD men det ligger inom samma spektrum tillsammans med autism, högfungerande autism och andra "bokstavsdiagnoser".
Har inte läst boken...
Ja det är väldigt många som får fel diagnos beroende på att det är ett så dolt (psykiskt) handikapp och man kan ha mycket eller lite av de problem som uppstår när man har ett sådant handikapp... en person kan vara överaktiv och ha "beteendeproblem" som det kallas av många olika orsaker. Ofta tar läkarna till en ADHD diagnos utan att ställa frågorna om problemet barnet har egentligen bottnar i att situationen hemma är dålig eller i att ungen helt enkelt får för lite sömn och alldeles för ostrukturerade dagar. Jag hoppas inte jag trampar någon på tårna här, ADHD är en riktig diagnos och de som har den har ofta komplicerad problematik. Jag säger inte att den inte finns men det är många som stämplas som "ett barn med ADHD" när allt som behövs är lite struktur och mer sömn t.ex. Min nära släkting fick diagnosen Asperger syndrom och det var som en aha- upplevelse, för flera i släkten. Han mådde mycket bättre framför allt för att omgivningen förstod honom och inte bara stämplade honom som konstig. Han var då 16 år och han fick diagnosen efter mycket nystande och undersökande. Så diagnos är bra när nu läkarna har rätt.
Men nu när jag vet hur personer med Asperger brukar bete sig är det lätt att tänka "undrar om inte han eller hon har det" bara för att de är osociala.
Det kan vara så skönt att skylla på en diagnos för att slippa tänka på andra orsaker... speciellt när det gäller ADHD eller DAMP och små barn... Då ger man amfetamin så lugnar ungen ner sig. Fast det egentligen kanske skulle behövas en massa annat. Har en annan släkting (nära) som har diagnosen DAMP och är numera lugn med hjälp av amfetamin (vet att man inte ger bara amfetamin). Blir så ledsen när jag hör vad han har gått igenom... skilda föräldrar för att pappan slog mamman, de separerade han och hans syster. Pappan träffade en ny som var helt
och misshandlade de båda barnen när de träffades. Han har aldrig haft en stabil hemma miljö och så lägger man felet hos HONOM och proppar i honom droger...jag tycker det är så hemskt... 
När det gäller alternativ medicinering tror jag att kosten har mycket stor betydelse (har jag läst detta här??). Mjölk ska vara mindre bra i vissa diagnoser och rosenrot och fiskolja ska vara mycket bra för hjärnan (har jag väl också läst här?).
Tack att ni orkade läsa ända hit och hoppas att ni förstår vad jag menar
MVH/Kotten
Detta är ett ämne som engagerar mig mycket, en nära släkting till mig har Asperger Syndrom. Det är inte alls samma sak som ADD eller ADHD men det ligger inom samma spektrum tillsammans med autism, högfungerande autism och andra "bokstavsdiagnoser".
Har inte läst boken...
Ja det är väldigt många som får fel diagnos beroende på att det är ett så dolt (psykiskt) handikapp och man kan ha mycket eller lite av de problem som uppstår när man har ett sådant handikapp... en person kan vara överaktiv och ha "beteendeproblem" som det kallas av många olika orsaker. Ofta tar läkarna till en ADHD diagnos utan att ställa frågorna om problemet barnet har egentligen bottnar i att situationen hemma är dålig eller i att ungen helt enkelt får för lite sömn och alldeles för ostrukturerade dagar. Jag hoppas inte jag trampar någon på tårna här, ADHD är en riktig diagnos och de som har den har ofta komplicerad problematik. Jag säger inte att den inte finns men det är många som stämplas som "ett barn med ADHD" när allt som behövs är lite struktur och mer sömn t.ex. Min nära släkting fick diagnosen Asperger syndrom och det var som en aha- upplevelse, för flera i släkten. Han mådde mycket bättre framför allt för att omgivningen förstod honom och inte bara stämplade honom som konstig. Han var då 16 år och han fick diagnosen efter mycket nystande och undersökande. Så diagnos är bra när nu läkarna har rätt.
Men nu när jag vet hur personer med Asperger brukar bete sig är det lätt att tänka "undrar om inte han eller hon har det" bara för att de är osociala.
Det kan vara så skönt att skylla på en diagnos för att slippa tänka på andra orsaker... speciellt när det gäller ADHD eller DAMP och små barn... Då ger man amfetamin så lugnar ungen ner sig. Fast det egentligen kanske skulle behövas en massa annat. Har en annan släkting (nära) som har diagnosen DAMP och är numera lugn med hjälp av amfetamin (vet att man inte ger bara amfetamin). Blir så ledsen när jag hör vad han har gått igenom... skilda föräldrar för att pappan slog mamman, de separerade han och hans syster. Pappan träffade en ny som var helt
och misshandlade de båda barnen när de träffades. Han har aldrig haft en stabil hemma miljö och så lägger man felet hos HONOM och proppar i honom droger...jag tycker det är så hemskt... När det gäller alternativ medicinering tror jag att kosten har mycket stor betydelse (har jag läst detta här??). Mjölk ska vara mindre bra i vissa diagnoser och rosenrot och fiskolja ska vara mycket bra för hjärnan (har jag väl också läst här?).
Tack att ni orkade läsa ända hit och hoppas att ni förstår vad jag menar
MVH/Kotten
Ung mamma (20) till flicka f?dd mars 03
Hej Tallo
Jo det är väl precis det som Kotten försöker säga. Det FINNS ADHD och andra neurologiska sjukdomar och får man den diagnosen när den är riktig är det ju jättebra.
Problemet är ju att så många "problembarn" får diagnosen trots att de inte har sjukdomen.
Nu kanske vi inte ska ta fasta på ALLT dr Phil säger, men i detta fallet förklarade han att den som verkligen har en neurologisk sjukdom kan inte välja att stänga av eller sätta på sina reaktioner.
Som jag fattar det handlar i alla fall boken om att oavsett om det finns sjukdom eller inte, så finns det mycket man kan göra för barnet, både förhållningssätt, fysisk aktivitet och kost. Och det går att göra mycket även om man medicinerar.
Författaren påpekade att från nyss är det i alla fall inte tillåtet för skolorna i USA att droga barn utan att göra något annat också, typ sätta in extra resurser - alltid något.
/LO
Jo det är väl precis det som Kotten försöker säga. Det FINNS ADHD och andra neurologiska sjukdomar och får man den diagnosen när den är riktig är det ju jättebra.
Problemet är ju att så många "problembarn" får diagnosen trots att de inte har sjukdomen.
Nu kanske vi inte ska ta fasta på ALLT dr Phil säger, men i detta fallet förklarade han att den som verkligen har en neurologisk sjukdom kan inte välja att stänga av eller sätta på sina reaktioner.
Som jag fattar det handlar i alla fall boken om att oavsett om det finns sjukdom eller inte, så finns det mycket man kan göra för barnet, både förhållningssätt, fysisk aktivitet och kost. Och det går att göra mycket även om man medicinerar.
Författaren påpekade att från nyss är det i alla fall inte tillåtet för skolorna i USA att droga barn utan att göra något annat också, typ sätta in extra resurser - alltid något.
/LO
Lotta, mamma till
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004
Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Vera född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 Ivar född juli 2008 Nattmålskurad december 2008Nytt fotoalbum
-
annawahlgren
- Upphovskvinna SHN-kuren 1942-2022
- Inlägg: 15366
- Blev medlem: mån 22 nov 2004, 22:46
- Ort: Gastsjön
Hm, det finns en väldig massa barn som inte VILL ta sina piller (amfetamin) men som måste - à la Gökboet, uppradade i kö i klassrummet på morgonkvisten - för annars mister föräldrarna sitt vårdbidrag och skolan mister sina pengabidrag. Om inte ungen snällt äter sitt knark utestängs barnet från skolan (se min krönika "Vad är ADHD?") Det här är så sjukt, så sjukt, och allt värre blir det Nio barn, arton barnbarn, tre barnbarnsbarn och några tusen nästanbarn 
Anna Wahlgren 6 Oktober 1942 - 7 Oktober 2022
Hej igen! Dennis(15 år) som har adhd/damp, blev också klassad som ett "problembarn".
Min syster och hennes man gjorde allt för att strukturera och balansera tillvaron, men utan större resultat med eller utan hjälp av läkare, medicinering var inte första alternativet som läkaren gav....
De försökte i 6 mån att strukturera och balansera upp allt innan det var tvunget att medicinera dels för att Dennis mådde psykiskt dåligt av att inte kunna kontrollera sig själv både hemma och i skolan.
Det går mycket bättre nu och först sen han fick medicinen så går tillvaron att behärska, och framför allt LEVA!
Därmed inte sagt att medicinering är någon dunderkur som gör allt perfekt, finns fortfarande tillfällen då det spårar ur.
/tallo
Min syster och hennes man gjorde allt för att strukturera och balansera tillvaron, men utan större resultat med eller utan hjälp av läkare, medicinering var inte första alternativet som läkaren gav....
De försökte i 6 mån att strukturera och balansera upp allt innan det var tvunget att medicinera dels för att Dennis mådde psykiskt dåligt av att inte kunna kontrollera sig själv både hemma och i skolan.
Det går mycket bättre nu och först sen han fick medicinen så går tillvaron att behärska, och framför allt LEVA!
Därmed inte sagt att medicinering är någon dunderkur som gör allt perfekt, finns fortfarande tillfällen då det spårar ur.
/tallo
Caroline 22 ?r, mamma till Bianca 2 ?r den 20/8-05
2 ?r den 20/8-05Hej...
Vill bara säga..hur vi gör. Våran son har adhd och som jag förstod det när jag tittade på Dr phil, så var ångesten den värsta boven..inga piller i världen tar bort den. Jag vet att ADHD existerar. Nog om det.
Min son har under olika omständigheter fått till sin kännedom om dessa mediciner och är livrädd att HAN ska få dem. Vi vägrar, om det är så att vi inte får vårdnasbidrag..eller skolan vill att vi medicinerar så struntar vi i vårdnasbidrag och byter skola. Det FINNS andra vägar en medecin. Det tar kanske längre tid. Det finns program (dator) det finns så mycket annat.
Ångesten kan brytas med hjälp av förståelse...man måste IN i huvet på ungen, gå i pakt med honom... lära sig vad det är som händer..det TAR tid..när vår son mår dåligt, vilket han gör ofta för han VET..så finns vi där. Strukutera tillvaron tar tid, men man har rätt till hjälp. Vi har en snubbe vi pratar med var 3:dje vecka där vi får input och råd..(han är enormt bra)
Det är så lätt för dessa barn att hamna under sin diagnos, att göra vad som förväntas av dem, ett mönster. Diagnosen är mer ett redskap, att använda mot skola och oförstående omgivning. Man måste på ngt sätt BRYTA ett mönster..dessa ungar har tryckts ned oftas, i åratal..det gör så ONT i mig.. (jag har även jobbat med barn med liknande problematik)
Medecinering ska, i min mening, vara ett allra sista alternativ..
Omega 3 har hjälpt vår son..han tar det varje dag och tycker själv att han mår bättre av det..vi tycker att han har blivit lugnare (vilket oxå kanske kan förklaras av att vi förstår bättre VAD det ÄR han behöver för att må bra)
Rosenrot har hjälpt oxå, den skärper hans koncentration och "lugnar" oxå..dessa "medeciner" är naturliga och tillför inga biverkningar.
En annan sak vi gör är att meditera. När vår son mår riktigt dåligt så ligger han ibland på sängen och BER om ängen (en liten medetation där han får gå på en äng och möta sitt träd och sina djur or whatever) Han blir lugn..kan somna och känner sig älskad och sedd. Det stärker hans självförtroende..
..en annan sak är att "tömma" ut de läskiga jobbiga som finns inuti genom att visualisera "rötter" som växer ut från fötterna och rakt ned i jorden och låta den ta hand om skiten. Medeciner dämpar och får ungen lugn, visst, jag respekterar det..jag dömmer ingen eller andra föräldrars val..jag vill bara påpeka att det FINNS andra vägar.
Vår son har rättigheter, som alla andra, det ska inte ens behövas en diagnos för att man ska han ska få hjälp. Man måste läsa på, slåss och KRÄVA och inte acceptera att det inte finns pengar etc..
Nu blev det långt här och jag hoppas oxå att jag inte trampar ngn på tårna..jag vet att det är rent ut sagt skitjobbigt..men man måste någonstans lita på ungarna och lyssna till VAD det är de säger, slåss och kämpa..och dessutom inte acceptera deras beteende..att FÖRSTÅ är en annan sak..Det allra värsta som kan hända, i min verklighet är att min son blir en slav under sin diagnos. Vi kommer inte att tolerera det.
ps: Mer sömn, bättre mat, förståelse, KÄRLEK, omega 3 och ibland en dos rosenrot är en bra "medecin".
Tallo, måste bara fråga..har de testat omega3? Rosenrot?
Vill bara säga..hur vi gör. Våran son har adhd och som jag förstod det när jag tittade på Dr phil, så var ångesten den värsta boven..inga piller i världen tar bort den. Jag vet att ADHD existerar. Nog om det.
Min son har under olika omständigheter fått till sin kännedom om dessa mediciner och är livrädd att HAN ska få dem. Vi vägrar, om det är så att vi inte får vårdnasbidrag..eller skolan vill att vi medicinerar så struntar vi i vårdnasbidrag och byter skola. Det FINNS andra vägar en medecin. Det tar kanske längre tid. Det finns program (dator) det finns så mycket annat.
Ångesten kan brytas med hjälp av förståelse...man måste IN i huvet på ungen, gå i pakt med honom... lära sig vad det är som händer..det TAR tid..när vår son mår dåligt, vilket han gör ofta för han VET..så finns vi där. Strukutera tillvaron tar tid, men man har rätt till hjälp. Vi har en snubbe vi pratar med var 3:dje vecka där vi får input och råd..(han är enormt bra)
Det är så lätt för dessa barn att hamna under sin diagnos, att göra vad som förväntas av dem, ett mönster. Diagnosen är mer ett redskap, att använda mot skola och oförstående omgivning. Man måste på ngt sätt BRYTA ett mönster..dessa ungar har tryckts ned oftas, i åratal..det gör så ONT i mig.. (jag har även jobbat med barn med liknande problematik)
Medecinering ska, i min mening, vara ett allra sista alternativ..
Omega 3 har hjälpt vår son..han tar det varje dag och tycker själv att han mår bättre av det..vi tycker att han har blivit lugnare (vilket oxå kanske kan förklaras av att vi förstår bättre VAD det ÄR han behöver för att må bra)
Rosenrot har hjälpt oxå, den skärper hans koncentration och "lugnar" oxå..dessa "medeciner" är naturliga och tillför inga biverkningar.
En annan sak vi gör är att meditera. När vår son mår riktigt dåligt så ligger han ibland på sängen och BER om ängen (en liten medetation där han får gå på en äng och möta sitt träd och sina djur or whatever) Han blir lugn..kan somna och känner sig älskad och sedd. Det stärker hans självförtroende..
..en annan sak är att "tömma" ut de läskiga jobbiga som finns inuti genom att visualisera "rötter" som växer ut från fötterna och rakt ned i jorden och låta den ta hand om skiten. Medeciner dämpar och får ungen lugn, visst, jag respekterar det..jag dömmer ingen eller andra föräldrars val..jag vill bara påpeka att det FINNS andra vägar.
Vår son har rättigheter, som alla andra, det ska inte ens behövas en diagnos för att man ska han ska få hjälp. Man måste läsa på, slåss och KRÄVA och inte acceptera att det inte finns pengar etc..
Nu blev det långt här och jag hoppas oxå att jag inte trampar ngn på tårna..jag vet att det är rent ut sagt skitjobbigt..men man måste någonstans lita på ungarna och lyssna till VAD det är de säger, slåss och kämpa..och dessutom inte acceptera deras beteende..att FÖRSTÅ är en annan sak..Det allra värsta som kan hända, i min verklighet är att min son blir en slav under sin diagnos. Vi kommer inte att tolerera det.
ps: Mer sömn, bättre mat, förståelse, KÄRLEK, omega 3 och ibland en dos rosenrot är en bra "medecin".
Tallo, måste bara fråga..har de testat omega3? Rosenrot?
Oerhört stolt mamma till tre "stora små gullungar"
-93 -95 -02 (samma pappa) (skratt)
-93 -95 -02 (samma pappa) (skratt)
Hej igen, har funderat lite om ett konkret exempel..hoppas Ni orkar läsa..hehe
Oliver HATAR att åka till Stockholm, i hans verklighet ÄR det farligt, det finns bilar mm..och ett argument han kör med är.."jag tänker inte närvara i ett ställe där det finns bilar som skräpar ned vår luft, NEVEEEEEEEEER" och så är bråket i gång och ungen slutar i affekt..(OM man inte väljer en annan väg, förståelsen)
..vad jag menar med förståelse är...är det bilarna han är skraj för eller är det ngt annat? Det han egentligen säger är..."Stockholm är stort, det kan smälla bomber, man kan bli sjuk, etc etc..han är LIVRÄDD! En fråga från oss var.."vad skulle hjälpa dig att VÅGA"...han svarar..lite generat.."en hand mamma"..så jag ringer hans lärare, som var en äldre man..och talar om för honom att Oliver behöver din hand i morgon en stund när Ni åker till sthlm. Oliver struntar FULLKOMLIGT i vad klasskamraterna säger, bara han får hålla läraren i handen en stund...det funkade SKITBRA och ångesten släppte efter en liten stund och Oliver kommer hem lycklig med en massa kul upplevelser...
...så, dags för ännu en utflykt..Oliver knorrar lite, vi tryggar honom och påminner om handen, Oliver ler och andas ut och åker iväg med ett leende..kommer hem helt slut..ledsen och otrygg..visar sig att läraren inte alls hållt handen denna gång...
...vi påpekar detta på ett EVK och läraren "försvarar" sig med att han inte kan hålla handen hela tiden..de går ju i FEMMAN..(han var nog mer generad själv). Kan tillägas att oliver självklart inte litade på att det var tryggt att åka i väg och vägrade vid nästa tillfälle. (Rektorn påpekade till läraren att är det en hand pojken behöver SKA han få en hand) Oliver böt sedan klass efter att vi KRÄVDE det och där får man hålla handen hur mycket man vill)...
..Oliver är underbar, en känslomänniska, impulstyrd utav bara den..det händer ALLTID ngt runt honom... Han pladdrar oavbrutet, kan aldrig vänta på sin tur, har jobbigt med koncentrationen, slänger ur sig det ena och det andra, han är en stor gåva som vandrar på denna jord (som alla barn)..Igår (nu går han i sexan) stod han och väntade utanför dagis när jag skulle hämta lillen..han ser mig, brister ut i ett STORT leende och fullkomligen springer emot mig och slänger sig i min famn...(fastän en äldre polare var me) UNDEBART!!!! (så har han alltid varit) Medecin som amfetamin skulle säkert dämpa det i honom..nog om detta! Ha en trevlig Lördag alla goa mammor/pappor och änglar!
Oliver HATAR att åka till Stockholm, i hans verklighet ÄR det farligt, det finns bilar mm..och ett argument han kör med är.."jag tänker inte närvara i ett ställe där det finns bilar som skräpar ned vår luft, NEVEEEEEEEEER" och så är bråket i gång och ungen slutar i affekt..(OM man inte väljer en annan väg, förståelsen)
..vad jag menar med förståelse är...är det bilarna han är skraj för eller är det ngt annat? Det han egentligen säger är..."Stockholm är stort, det kan smälla bomber, man kan bli sjuk, etc etc..han är LIVRÄDD! En fråga från oss var.."vad skulle hjälpa dig att VÅGA"...han svarar..lite generat.."en hand mamma"..så jag ringer hans lärare, som var en äldre man..och talar om för honom att Oliver behöver din hand i morgon en stund när Ni åker till sthlm. Oliver struntar FULLKOMLIGT i vad klasskamraterna säger, bara han får hålla läraren i handen en stund...det funkade SKITBRA och ångesten släppte efter en liten stund och Oliver kommer hem lycklig med en massa kul upplevelser...
...så, dags för ännu en utflykt..Oliver knorrar lite, vi tryggar honom och påminner om handen, Oliver ler och andas ut och åker iväg med ett leende..kommer hem helt slut..ledsen och otrygg..visar sig att läraren inte alls hållt handen denna gång...
...vi påpekar detta på ett EVK och läraren "försvarar" sig med att han inte kan hålla handen hela tiden..de går ju i FEMMAN..(han var nog mer generad själv). Kan tillägas att oliver självklart inte litade på att det var tryggt att åka i väg och vägrade vid nästa tillfälle. (Rektorn påpekade till läraren att är det en hand pojken behöver SKA han få en hand) Oliver böt sedan klass efter att vi KRÄVDE det och där får man hålla handen hur mycket man vill)...
..Oliver är underbar, en känslomänniska, impulstyrd utav bara den..det händer ALLTID ngt runt honom... Han pladdrar oavbrutet, kan aldrig vänta på sin tur, har jobbigt med koncentrationen, slänger ur sig det ena och det andra, han är en stor gåva som vandrar på denna jord (som alla barn)..Igår (nu går han i sexan) stod han och väntade utanför dagis när jag skulle hämta lillen..han ser mig, brister ut i ett STORT leende och fullkomligen springer emot mig och slänger sig i min famn...(fastän en äldre polare var me) UNDEBART!!!! (så har han alltid varit) Medecin som amfetamin skulle säkert dämpa det i honom..nog om detta! Ha en trevlig Lördag alla goa mammor/pappor och änglar!
Oerhört stolt mamma till tre "stora små gullungar"
-93 -95 -02 (samma pappa) (skratt)
-93 -95 -02 (samma pappa) (skratt)
Hej igen! Dennis pappa hade också adhd/damp men det fick han aldrig ngn diagnos på som barn utan den kom efter 15 års knarkande... och väldigt stökigt liv, vid 32-års ålder.
Men han klarade aldrig upp sitt liv trots hjälp (för sent) och behandlingshem han dog när han var 35 år, 2 år sedan.
Detta har ju klart påverkat Dennis, men som tur är så har han en styvpappa som är som en riktig pappa, han har funnits i Dennis liv sen han var 8 månader.
Men han klarade aldrig upp sitt liv trots hjälp (för sent) och behandlingshem han dog när han var 35 år, 2 år sedan.
Detta har ju klart påverkat Dennis, men som tur är så har han en styvpappa som är som en riktig pappa, han har funnits i Dennis liv sen han var 8 månader.
Caroline 22 ?r, mamma till Bianca 2 ?r den 20/8-05
2 ?r den 20/8-05Tallo!
Precis som /LO skriver menade jag att sådana här diagnoser finns MEN det är många som pga stökiga hemförhållanden (alltså inte Dennis du skriver om!) felaktigt får diagnosen. Och om medicinering är det enda som hjälper så är det inte fel! Det blir däremot fel när det blir av ekonomiska skäl som Anna W skriver!
Min nära släkting, som förresten är min bror, mådde mycket bättre av sin diagnos (Asperger syndrom) och vi förstod direkt att det är vad en annan i släkten också har! Det krävs inga mediciner för detta, bara förståelse. Min bror har alltid haft det kämpigt i skolan, vi förstod inte alls varför det inte funkade (för stor grupp, fel sorts undervisning för honom), men när vi fick reda på hans problematik förstod vi direkt. Vi förstod också att min farfar har Asperger, han drack genom hela min pappas uppväxt och slog farmor och det går inte att rätta till.... hade gått tidigare om han hade fått livet ordnat för sig så som han behövt...
Annelie H, jag gråter när jag läser dina inlägg, så vackert... sådan förståelse behöver ALLA barn! Kämpa på, du gör honom en så stor tjänst.
Precis som /LO skriver menade jag att sådana här diagnoser finns MEN det är många som pga stökiga hemförhållanden (alltså inte Dennis du skriver om!) felaktigt får diagnosen. Och om medicinering är det enda som hjälper så är det inte fel! Det blir däremot fel när det blir av ekonomiska skäl som Anna W skriver!
Min nära släkting, som förresten är min bror, mådde mycket bättre av sin diagnos (Asperger syndrom) och vi förstod direkt att det är vad en annan i släkten också har! Det krävs inga mediciner för detta, bara förståelse. Min bror har alltid haft det kämpigt i skolan, vi förstod inte alls varför det inte funkade (för stor grupp, fel sorts undervisning för honom), men när vi fick reda på hans problematik förstod vi direkt. Vi förstod också att min farfar har Asperger, han drack genom hela min pappas uppväxt och slog farmor och det går inte att rätta till.... hade gått tidigare om han hade fått livet ordnat för sig så som han behövt...
Annelie H, jag gråter när jag läser dina inlägg, så vackert... sådan förståelse behöver ALLA barn! Kämpa på, du gör honom en så stor tjänst.
Ung mamma (20) till flicka f?dd mars 03