Frida (2 månader idag) och jag kämpar med att få hennes dagar i ordning; antingen har hon inte riktigt satt sin egen rutin eller så fattar jag den inte. Men dagarna går bättre och bättre, och nu klarar hon att läggas vaken på mage utan att illvråla. (Hon har alltid sovit bättre i magläge, men gillar inte att läggas i det.) Sedan igår pratar hon också en stund innan hon somnar med tyggubben "Filuren" som är nedstoppad mellan madrass och spjälskydd.
Men ibland är det arga och upprörda miner vid läggning, och det är då jag hamnar i ett dilemma eftersom det är för tidigt att använda ramsa på henne. Hur ska man kunna ge påminnelsen utan den? "Påminnelsens tonvikt ligger på ramsan, inte buffandet", skriver ju Anna i Lathunden. Man ska ju inte buffa för mycket och öht hålla trafiken i rummet nere till ett minimum, men när man inte kan ge bekräftelsen med ramsa, hur 17 gör man då?
Jag tycker att jag är riktigt duktig på att inte springa in i tid och otid, men ibland står jag med duktigheten utanför dörren och lyssnar till långa, frågande halvskrik som slutar i en övergiven
Vi skulle behöva ta bort ett nattmål (minst), men det känns inte som om jag vill göra det så länge jag inte kan bekräfta henne. Och maken tycker redan som det är att hon får skrika lite väl mycket vid läggningarna.
Vad ska vi göra, och hur?