Klara föddes som en liten rund klimp. Inte tjock men inte smal, alldeles mittemellan. Efter två månader började vi få lite trassel med amningen, vet inte riktigt varför, möjligt att jag var stressad av att anpassa mig till livet med TVÅ små barn, minns att det var jobbigt från början, möjligt att hon kände av det.
Fick råd av en barnläkare under en kontroll hos BVC då hon ökat lite i vikt under en lång tid och till slut en vecka ha tappat 30g, att ge henne smakportioner redan vid tre månaders ålder. Men Klara ökade i vikt igen, aldrig särskilt mycket, hon ligger en bra bit under den berömda NORMALKURVAN, dock ligger hon över den längdmässigt. I våras åkte hela familjen på influensan ordentligt. Klara ville bara dricka i flera dagar. På en redan tunn liten tjej tog det ordentligt och ungen blev som en liten spinkig sparv. Jag blev då orolig och kontaktade barnmottagningen, fick komma dit för att väga och mäta.
Läkaren där sade att han inte var särskilt bekymrad men att de alltid kollade upp småttingar med hennes pyttevikt, å det är ju jättebra. De tog blodprov för att se bla om hon var allergisk mot mjölk, eller gluten mm. Allt var bara bra och jag var nöjd och lugn.
Så gick det ett litet tag till och jag släppde detta totalt. Klara äter som en häst, går upp i vikt men som vanligt inte så där värst mycket. Pigg och glad och håller ett fullkomligt rasande tempo den mesta tiden, inte alls lik sin bror som tog det mycket lugnare i hennes åldern.
Så kallades vi till ett återbesök. Jag glad i hågen inte det minsta orolig går dit och möter en läkare som blir mycket oroad, tycker att hon är lite väl GRACIL?!, (hon hade då ökat 800g på drygt tre månader vilket jag tycker är bra) Han ställer frågor om hur hon är allmänt, ÄR allting VERKLIGEN bra, hur är hon jämfört med sin storebror i den ålder???? finns det allergier i familjen osv.
Klaras pappa är allergisk mot lite av varje och BINGO vad glad han blev. Absolut är hon mjölkallergisk ansåg han. Några bajsprover och pricktester senare visar inget fortfarande på att hon skulle vara allergisk. Dock har han skrämt upp mig som nu börjar oroa mig igen.
Klara äter bra men börjar helt plötsligt att sätta sig på tvären, inte visa på samma aptit vid vissa mål och ibland vissa dagar. Åker och väger henne och det visar sig att hon gått ner 200g under tre veckor. Jag blir jätteledsen och orolig, Klara är pigg och glad om än periodvis grinig pga en tand som nog gör ont då den precis håller på att spricka igenom.
De vill att vi träffar en läkare igen, en ny doktor som anser att mätning och vägning nästan bara är av ondo och ställer till det för stackars föräldrar som stirrar sig blinda på nån jäkla kurva och lyssnar på besserwissiga BVC-tanter. Han tycker att Klara är fin i hullet och verkar hur frisk som helst. Tar dock blodprov igen för att verkligen utesluta gluten och mjölk.
Nu är det ju så att jag har lite svårt att inte ta åt mig av detta. Man analyserar vad man ger henne, hur ofta osv. Man blir lite besatt av att hon ska äta mycket osv. Kruxet nu är att hennes aptit varierar otroligt mycket. På senaste tiden tycker jag att hon äter alldeles för lite, vägrar rent vid vissa måltider vilket har lett till att jag börjat mata henne, hon som ätit så kanonbra själv, även då kinkar hon och jag har börjat tagit fram leksaker osv för att få in några extra skedar. Så vill jag INTE ha det, men jag blir rent förtvivlad då hon ätit lite en dag, jag känner pressen och strupen snörs samman och jag känner mig så maktlös. Vore hon rund och knubbig skulle jag bara; Jaha, inte hungrig minsann, nä men då äter du väl bättre nästa mål då, kom så får du gå och leka! Nu kan jag inte tänka så....eller kan jag det. Vad tror ni?
/Lilla Klara
Klara 15 månader tappar vikt!
-
Lilla Klara
- Inlägg: 48
- Blev medlem: sön 26 dec 2004, 21:15
Klara 15 månader tappar vikt!
Mamma till pojke f?dd 0208 och flicka f?dd 04004. P?b?rjade kuren i oktober och fick "kura om" i december. Nu ?r livet toppen!
Hejsan!
Kan det vara så att hon går mer nu? Då gör hon av med mer energi.
Jag har två barn som är som natt och dag. En som satt still och var rätt knubbig, den andra är liten och aktiv. Hon ökade inte heller som hon skulle alltid, men det var klättring och gång som "snodde" all energi. En gång hade hon vuxit på längden mer än på tvären och då blev det lite konstigt i alla kurvorna.
Vi la ofta i en klick extra smör i maten och lite grädde i såsen. Det kan hjälpa.
Du skriver ju att hon är pigg, det måste ju vara ett sundhetstecken.Om hon inte får i sig det hon ska borde hon ju bli trött och orka mindre?
Lycka till!
Kan det vara så att hon går mer nu? Då gör hon av med mer energi.
Jag har två barn som är som natt och dag. En som satt still och var rätt knubbig, den andra är liten och aktiv. Hon ökade inte heller som hon skulle alltid, men det var klättring och gång som "snodde" all energi. En gång hade hon vuxit på längden mer än på tvären och då blev det lite konstigt i alla kurvorna.
Vi la ofta i en klick extra smör i maten och lite grädde i såsen. Det kan hjälpa.
Du skriver ju att hon är pigg, det måste ju vara ett sundhetstecken.Om hon inte får i sig det hon ska borde hon ju bli trött och orka mindre?
Lycka till!
Mamma till 2 flickor.
-
Lilla Klara
- Inlägg: 48
- Blev medlem: sön 26 dec 2004, 21:15
Hej
Hej Amalia!
Tack för ditt svar!
Jo visst, hon började gå strax efter att hon fyllt ett år, så nu både springer, klättrar och går hon. Hon har alltid varit väldigt aktiv och rörlig. Hon inte många veckor då hon började vända sig, hon låg och åmade och ålade sig och vips så började hon vända sig åt båda håll, rygg - magen, mage - rygg. Att klättra har hon kunnat långt innan hon började gå, helt vild, skulle inte höja ett ögonbryn om jag kommit in i köket och hittat henne svingandes i kökslampan. Eftersom hon är på det viset har jag ansett det vara en naturlig förklaring att hon hållit sig så "slank", men att gå ned i vikt är knappast bra...
Extra fett i maten - thats my middlename. Alltså Klara äter friskt ur smörpaktet under måltiderna och senast för två dagar sedan drack hon stora klunkar ur gräddpaketet. Tro mig jag gör allt för att göda och föda min lilla kyckling.
Har funderat på grädde intravenöst under natten...
/Lilla Klara
Tack för ditt svar!
Jo visst, hon började gå strax efter att hon fyllt ett år, så nu både springer, klättrar och går hon. Hon har alltid varit väldigt aktiv och rörlig. Hon inte många veckor då hon började vända sig, hon låg och åmade och ålade sig och vips så började hon vända sig åt båda håll, rygg - magen, mage - rygg. Att klättra har hon kunnat långt innan hon började gå, helt vild, skulle inte höja ett ögonbryn om jag kommit in i köket och hittat henne svingandes i kökslampan. Eftersom hon är på det viset har jag ansett det vara en naturlig förklaring att hon hållit sig så "slank", men att gå ned i vikt är knappast bra...
Extra fett i maten - thats my middlename. Alltså Klara äter friskt ur smörpaktet under måltiderna och senast för två dagar sedan drack hon stora klunkar ur gräddpaketet. Tro mig jag gör allt för att göda och föda min lilla kyckling.
Har funderat på grädde intravenöst under natten.../Lilla Klara
Mamma till pojke f?dd 0208 och flicka f?dd 04004. P?b?rjade kuren i oktober och fick "kura om" i december. Nu ?r livet toppen!
Hej
Av mina två pojkar började båda som stora nyfödda, nr. 1 är fortfarande rätt stor men stod nog stilla jättelänge sedan han kom i "förtrotsen" då han var lite äldre än vad din flicka är nu. Men vi föräldrar kunde, precis som du påpekar, känna oss lugna när han trotsade med maten, fast han borde vara störthungrig. Nr. 2 stod i princip stilla från födseln till två månaders ålder, det var INTE kul att springa på BVC och väga, undersöka osv. Hade inga orosmoln innan jag började gå på BVC, han verkade ju må bra! Däremot var det bitvis svårt att amma honom när storebror klättrade på mig och lillbror bara skrek av hunger.Så småningom hittade han sin kurva ordentligt nedanför det tjockaste strecket. Så blev han magsjuk... Ja, ja. Nu äter han bra men jag tror jag skulle bli orolig som du om han slutade med det, för att han inte har så mycket hull. Anyway, det jag reagerade på i ditt inlägg: gå på din känsla att det inte känns bra med att locka i henne mat med leksaker osv.!! Det kommer bara att leda till nya svårigheter när hon förstår att detta med hennes mat är angeläget för DIG. Inga barn svälter sig frivilligt. Det är svårt att föreställa sig att hon är allergisk med tanke på hur välundersökt hon är. Hon är väldigt aktiv och kanske lite förtrotsig också. Mitt råd: låt det gå 3-3½ timme mellan måltiderna så du känner dig försäkrad om att hon är hungrig. Servera maten och låt henne avgöra hur mycket hon skall äta utan några trix kring matbordet.
Hälsningar Lindalou
Av mina två pojkar började båda som stora nyfödda, nr. 1 är fortfarande rätt stor men stod nog stilla jättelänge sedan han kom i "förtrotsen" då han var lite äldre än vad din flicka är nu. Men vi föräldrar kunde, precis som du påpekar, känna oss lugna när han trotsade med maten, fast han borde vara störthungrig. Nr. 2 stod i princip stilla från födseln till två månaders ålder, det var INTE kul att springa på BVC och väga, undersöka osv. Hade inga orosmoln innan jag började gå på BVC, han verkade ju må bra! Däremot var det bitvis svårt att amma honom när storebror klättrade på mig och lillbror bara skrek av hunger.Så småningom hittade han sin kurva ordentligt nedanför det tjockaste strecket. Så blev han magsjuk... Ja, ja. Nu äter han bra men jag tror jag skulle bli orolig som du om han slutade med det, för att han inte har så mycket hull. Anyway, det jag reagerade på i ditt inlägg: gå på din känsla att det inte känns bra med att locka i henne mat med leksaker osv.!! Det kommer bara att leda till nya svårigheter när hon förstår att detta med hennes mat är angeläget för DIG. Inga barn svälter sig frivilligt. Det är svårt att föreställa sig att hon är allergisk med tanke på hur välundersökt hon är. Hon är väldigt aktiv och kanske lite förtrotsig också. Mitt råd: låt det gå 3-3½ timme mellan måltiderna så du känner dig försäkrad om att hon är hungrig. Servera maten och låt henne avgöra hur mycket hon skall äta utan några trix kring matbordet.
Hälsningar Lindalou
Hej! jag kan bara säga herreguuud vad jag känner igen mig!
Jag har en lite tös, Bianca, som fyllar 2 år 20/8.Hon vägde 2240 g när hon föddes.
När hon var fyra månader så tog min mat slut till henne det märkte vi genom att hon stod stilla i vikt i en mån när hon var 4 mån., och vi skulle börja flaskamata henne. Detta gick inte så bra så vi blev inlagda på sjukhus för att sondmata henne och samtidigt försöka få henne att ta flaskan. Det började hon göra lite grand men det fortsatte vara lite grand.... När vi kom hem fick vi kontakt med en barndietist som beräknade mängder och sådana saker med näringen.
Vi gav henne även smakisar men det viktigaste var babysemp/plus.
Hon fick ersättningen till hon var ca 10 mån kanske lite mer kommer inte riktigt ihåg. Sen var det inte lätt att få i henne vanlig mat heller utan vi fick göra allt och då verkligen allt för att få i henne någon mat överhuvudtaget.
Det gick inte att säga att det inte var någon fara för det var det hon var kraftigt underviktig ett bra tag.
Sen rullade allt på ett tag hon gick upp i vikt och vi hade kontakten med dietisten vilande.
Sen vid 18 månaderskontrollen hade hon gått ner 1/2 kg på 2 v.
Och de sa att vi skulle avvakta 1 v och se vid den vägningen.
Det gjorde vi och då hade hon gått ner 100g på den veckan.
trots att vi inte tyckte att hon ätit jättedåligt.Efter det så gick hon upp 70g och vi var glada och trodde det hade vänt...
Sen var hon på dagis febmån ut. sen började infektion på infektion att komma. Då slutade hon äta helt och inte ens ostbågar och godis som vi blev mer el mindre beordrade att ge henne gick ner.
Då gick hon ner ett 1/2 kg igen på 2 v.
då blev hon naturligtvis hemma med mig, hon skulle var hemma från dagis i 2,5 mån visade det sig. Det blev kontakt med dietisten igen och hon skrev ut näringsdrycker (1 om dagen) och näringsberikande pulver som man blandar ut i maten (3 ggr per dag). pulvret har vi kvar av än och blandar i all mat nästan!
Sen repade hon sig och började att gå upp i vikt igen inte mycket åt gången men ändå UPP!
Efter denna pärsen var det inte länge hon fick vara frisk, hon var "sjukskriven"med läkarintyg till sista april.
Sen 1:a maj har hon haft 4 öroninflammationer med feber varje gång och sista gången vi var och vägde henne den 13/7 hade hon gått upp 40g sen 19/4 alltså: 40 g på 3 månader! inte mkt men hon har ialla fall gått upp trots att hon haft öroninflammationerna. Är tveksam om hon hade gått upp något alls utan det näringsberikande pulvret
Detta blev jättelångt men jag hoppas det kan hjälpa dig att känna att det faktiskt kan ordna sig om inte helt( det är ju inte helt okej med min lilla ännu) men i alla fall lite åt det bättre hållet!
Jag har varit och är delvis i perioder, precis i samma situation som du beskriver.
Hoppas jag hjälpte dig något med Biancas/vår, historia/nutid.
Lycka till /tallo
Jag har en lite tös, Bianca, som fyllar 2 år 20/8.Hon vägde 2240 g när hon föddes.
När hon var fyra månader så tog min mat slut till henne det märkte vi genom att hon stod stilla i vikt i en mån när hon var 4 mån., och vi skulle börja flaskamata henne. Detta gick inte så bra så vi blev inlagda på sjukhus för att sondmata henne och samtidigt försöka få henne att ta flaskan. Det började hon göra lite grand men det fortsatte vara lite grand.... När vi kom hem fick vi kontakt med en barndietist som beräknade mängder och sådana saker med näringen.
Vi gav henne även smakisar men det viktigaste var babysemp/plus.
Hon fick ersättningen till hon var ca 10 mån kanske lite mer kommer inte riktigt ihåg. Sen var det inte lätt att få i henne vanlig mat heller utan vi fick göra allt och då verkligen allt för att få i henne någon mat överhuvudtaget.
Det gick inte att säga att det inte var någon fara för det var det hon var kraftigt underviktig ett bra tag.
Sen rullade allt på ett tag hon gick upp i vikt och vi hade kontakten med dietisten vilande.
Sen vid 18 månaderskontrollen hade hon gått ner 1/2 kg på 2 v.
Och de sa att vi skulle avvakta 1 v och se vid den vägningen.
Det gjorde vi och då hade hon gått ner 100g på den veckan.
trots att vi inte tyckte att hon ätit jättedåligt.Efter det så gick hon upp 70g och vi var glada och trodde det hade vänt...
Sen var hon på dagis febmån ut. sen började infektion på infektion att komma. Då slutade hon äta helt och inte ens ostbågar och godis som vi blev mer el mindre beordrade att ge henne gick ner.
Då gick hon ner ett 1/2 kg igen på 2 v.
då blev hon naturligtvis hemma med mig, hon skulle var hemma från dagis i 2,5 mån visade det sig. Det blev kontakt med dietisten igen och hon skrev ut näringsdrycker (1 om dagen) och näringsberikande pulver som man blandar ut i maten (3 ggr per dag). pulvret har vi kvar av än och blandar i all mat nästan!
Sen repade hon sig och började att gå upp i vikt igen inte mycket åt gången men ändå UPP!
Efter denna pärsen var det inte länge hon fick vara frisk, hon var "sjukskriven"med läkarintyg till sista april.
Sen 1:a maj har hon haft 4 öroninflammationer med feber varje gång och sista gången vi var och vägde henne den 13/7 hade hon gått upp 40g sen 19/4 alltså: 40 g på 3 månader! inte mkt men hon har ialla fall gått upp trots att hon haft öroninflammationerna. Är tveksam om hon hade gått upp något alls utan det näringsberikande pulvret
Detta blev jättelångt men jag hoppas det kan hjälpa dig att känna att det faktiskt kan ordna sig om inte helt( det är ju inte helt okej med min lilla ännu) men i alla fall lite åt det bättre hållet!
Jag har varit och är delvis i perioder, precis i samma situation som du beskriver.
Hoppas jag hjälpte dig något med Biancas/vår, historia/nutid.
Lycka till /tallo
Hej igen!
Låter som en klockren beskrivning av min yngsta, hon brukade balansera på våra fönsterbrädor innan hon kunde gå . Grannarna såg rent förskräckta ut när dom gick förbi!
Jag förstår att du redan testat det med extra fett. Jag förstår även din oro, jag hade en massa nojor med min första. Man gör ju allt för att ens barn ska må bra. Det låter ju ändå som att hon får i sig vad hon ska, bara hoppas att det vänder så att hon lägger lite på hullet.
Håller med Lindalous tips, låt det gå en rejäl stund mellan målen för då lär hon äta. Vi märkte att vid för många och täta mellanmål blev det mindre intresse för "riktig" mat.
Jag har tyvärr inga supertips. Men återigen lycka till!
Låter som en klockren beskrivning av min yngsta, hon brukade balansera på våra fönsterbrädor innan hon kunde gå . Grannarna såg rent förskräckta ut när dom gick förbi!
Jag förstår att du redan testat det med extra fett. Jag förstår även din oro, jag hade en massa nojor med min första. Man gör ju allt för att ens barn ska må bra. Det låter ju ändå som att hon får i sig vad hon ska, bara hoppas att det vänder så att hon lägger lite på hullet.
Håller med Lindalous tips, låt det gå en rejäl stund mellan målen för då lär hon äta. Vi märkte att vid för många och täta mellanmål blev det mindre intresse för "riktig" mat.
Jag har tyvärr inga supertips. Men återigen lycka till!
Mamma till 2 flickor.
Här i USA används inte “normalkurvor” eller medelkurvor, inga tjocka streck att jämföra med. Här kollar de bara att barnet någorlunda följer sina egna kurvor, höjd och längd.
Min egen dotter lever på luft, men håller sig runt sina kurvor, smal men lång. Glad och pigg, äter bara när hon är hungrig, ibland knappt det. Även fast jag absolut håller med om att låta det gå längre tid mellan vissa mål så verkar hon ibland heller vilja småäta, här i USA kallas det graze eller beta (som kor gör – äta hela dagarna) och det rekommenderas att man låter barn mellan ett och tre göra det. Så istället för att sitta ner (vilket är en omöjlighet) och äta mellanmål äter hon lite här och lite där under ett par timmars tid. Blodsockret hålls uppe och humöret hålls uppe också. Så kan det ändå gå ett par timmar innan middagen och hungern hinner sättas in.
Oroa dig inte allt för mycket – det låter ju som att hon mår bra och växer – barn i hennes ålder går ju inte upp i vikt lika fort helt enkelt.
Min egen dotter lever på luft, men håller sig runt sina kurvor, smal men lång. Glad och pigg, äter bara när hon är hungrig, ibland knappt det. Även fast jag absolut håller med om att låta det gå längre tid mellan vissa mål så verkar hon ibland heller vilja småäta, här i USA kallas det graze eller beta (som kor gör – äta hela dagarna) och det rekommenderas att man låter barn mellan ett och tre göra det. Så istället för att sitta ner (vilket är en omöjlighet) och äta mellanmål äter hon lite här och lite där under ett par timmars tid. Blodsockret hålls uppe och humöret hålls uppe också. Så kan det ändå gå ett par timmar innan middagen och hungern hinner sättas in.
Oroa dig inte allt för mycket – det låter ju som att hon mår bra och växer – barn i hennes ålder går ju inte upp i vikt lika fort helt enkelt.
bor i USA
liten skrutta juni 2003
liten skrutta juni 2003
Hej!
Förstår att du oroar dig, jag känner igen mig... Min lilla åkte också på influensan och rasade från "normalkurvan" ner till den undre kurvan. Var på 8 månaders kontroll igår och min bvc-sköterska tyckte nog att hon borde hämtat upp det nu.
Några fjärilar började genast dansa i min mage innan jag fick förnuftet att ta över. Jag VET att hon får så mycket mat hon kan få i sig med massor av extra fett och nästa steg vore som du säger grädde intravenöst under natten. 
Hon har precis lärt sig krypa och sitter inte still många sekunder under dagen och gör naturligtvis av med massa energi. Kanske ska vi binda fast våra barn så de inte kan röra sig. 
Nä, skämt åsido, så länge de är pigga, glada och nöjda är det ingen fara. Lita på dig själv och se till almäntillståndet hos ditt barn istället för att stirra dig blind på kurvor och mått är mitt råd. Barn svälter sig inte själva till döds, bara man ger dem mat äter de om de är hungriga. Fortsätt som du gör!
Kram
Förstår att du oroar dig, jag känner igen mig... Min lilla åkte också på influensan och rasade från "normalkurvan" ner till den undre kurvan. Var på 8 månaders kontroll igår och min bvc-sköterska tyckte nog att hon borde hämtat upp det nu.
Några fjärilar började genast dansa i min mage innan jag fick förnuftet att ta över. Jag VET att hon får så mycket mat hon kan få i sig med massor av extra fett och nästa steg vore som du säger grädde intravenöst under natten. Hon har precis lärt sig krypa och sitter inte still många sekunder under dagen och gör naturligtvis av med massa energi. Kanske ska vi binda fast våra barn så de inte kan röra sig.
Nä, skämt åsido, så länge de är pigga, glada och nöjda är det ingen fara. Lita på dig själv och se till almäntillståndet hos ditt barn istället för att stirra dig blind på kurvor och mått är mitt råd. Barn svälter sig inte själva till döds, bara man ger dem mat äter de om de är hungriga. Fortsätt som du gör!Kram
Mamma till Sanna 011202 och Linn?a 041218. Innan jag fick barn hade jag lovat mig sj?lv att ALDRIG f? barn i december - se hur det gick!