Treåring går från säker sovare till mörkrädd...

[kattis73]

Milo, tre år gammal är standardmodellerad och sov sin första tolvtimmarsnatt när han var fem månader helt "av sig själv". Sedan dess har han sovit som en klocka, vaknar ALDRIG om inte han är sjuk, och knappt då. En extremt säker sovare.

Tills för två nätter sedan. Plötsligt, från en natt till en annan är han jätterädd för mörkret. Ängslig när han ska lägga sig (har heller ALDRIG varit ett bekymmer förr), vaknar och är jätteledsen flera gånger varje natt. Vaknar halv sex på morgonen och somnar inte om (vi får normalt sett ALLTID väcka vid 7).

Vi är helt handfallna och fattar ingenting. Känner mig väldigt osäker på hur vi ska hantera detta. Hur man gör med små barn, det KAN jag. Men hur hanterar vi vår treåring, vill INTE måla in oss i ett hörn...

Ska köra stenhårt med skrattet till gonattet, tänkte jag. Och inte visa vår osäkerhet, vilket vi nog gjort, särskilt första natten det hände. Vi trodde så klart att något var fel, att han var sjuk eller mådde illa eller hade ont. Så attityden måste fram, det fattar jag.

Men HJÄLP liksom. Hur kunde det bli så här med den säkraste sovaren i landet?

(Jag vet, det gäller bara två nätter, men det känns angeläget att styra skutan rätt på en gång, annars blir det så klart svårare...)

[TorsMamma]

Hej,

Man skaffar monsterspray. Ta fram vattenspraykannan och ladda med monsterspray. Spraya på alla ställen i rummet där monstret är!

Sen kan man göra monstersagor, där man berättar fina sagor om fula monster. Detta kommer och går i perioder. Men ni måste förmedla 100% lugn. Detta är ju inte farligt. 8)

[kattis73]

Jooo, nattningen kan vi säkert få till så, tack.

Men när han vaknar gråtande på natten??

[miniz]

Hur har det gàtt?

Pà natten màste ni ocksà förmedla trygghet och lugn. Inte sà lätt, men helt nödvändigt...
Attityden màste fram.

Läs runt här.
http://annawahlgren.com/index.php/view/ ... ela-natten

I verktygslàdan kan du läsa om attityden och ramsan bland annat. Ramsan är ju ett toppenverktyg som du kan använda i mànga àr framàt.

Kram.

[kattis73]

Tja... Nattningen går bra nu och han känns inte längre ängslig. Han är heller inte ledsen på natten, så det är ju ett framsteg. Men. Han vaknar och ropar. Och ropar. Var tionde minut. Somnar inte om på upp emot två timmar. Ibland börjar han vid 5, sommar då inte om innan morgon (som är klockan 7). Ibland är han istället vaken två timmar mitt i natten.

Jag tycker detta är SÅ konstigt. Så extrem säker sovare som han alltid varit.

Han sover aldrig på dagen och natten är 19-07. Mörkt i rummet (utom just vid läggning då står dörren på glänt).

Attityden finns (dock inte första natten det hände). "Nu är det natt, nu ska du sova" är det svar han får när han ropar.

[miniz]

Hmm. :-k

Har ni infört väckarklocka?
För det är klockan som säger när det är morgon.

Hur har ni det med trotsandet?
Ibland kan trotsen göra sig synlig om natten. Barn nr.2 hos oss var en extrem natt-trotsare ispädd med allt möjligt annat kul hon hade för sig pà natten; dricka, pinka, mardrömmar, you name it. Om natten svajar lite kan det ha med trotsen att göra, det är bara det jag försöker säga. Ju mindre trafik och klarare svar, desto bättre.

Nog utevistelse och social delaktighet?
Man sover bättre efter en dag ute och efter en (tung) arbetsdag.

[kattis73]

Alltså, det går verkligen inge vidare. Läggningen går oftast ganska bra numer. MEN han fortsätter att vakna på natten. Enstaka nätter sover han igenom, men oftast är han vaken 1-2 timmar varje natt. Ibland ropar han varje kvart dessa timmar, ibland var femte minut. Nu är det snart två månader som det strulat, så något måste vi ju göra fel!?

Och ja, han trotsar mycket dagtid (i hans mått mätt).

Det är min man som tar nätterna (sover förnärvarande på annan våning tillsammans med lillasyster), så här kommer hans ord:

Under nästan två månaders tid har familjens 3½-åring jobbiga nätter. Vaknar oftast vid halv ett-ettiden, ropar då med ängslig stämma ”pappa” eller ”pappa, ja e kissig”. Börjar tyst, men ropar högre och högre med några sekunders mellanrum tills jag kommer till hans rum (jag sover i rummet intill). Oftast är jag där inom 10 sek efter han ropar första gången, eftersom jag inte vill att storebror (som sover i ett intilliggande rum) skall bli störd.

Första gången på natten han ropar tar jag upp och kissar honom, då jag tidigare märkt att det gjort att han somnar om lättare. En period slutade han då ropa och sov resten av natten. De senaste två nätterna har detta inte hjälpt, utan han har fortsatt att ropa. Oftast har det dröjt 10-15 minuter innan han ropar igen, på samma sätt. Jag går då till hans dörr och ramsar ”nattramsan”*2, tassar sedan och lägger mig igen. Så fortsätter det, ofta 1-1½h då jag tyvärr tappar tålamod och argt säger ”Nu får du sluta ropa!” Ibland slutar han då, men ibland hjälper inte det heller (då går jag tillbaka till att ramsa).

Tycker det är viktigt att säga att han aldrig gråter eller gnäller, verkar aldrig ledsen. Den ängsliga stämman han ropar med är mer en produkt av att han märkt att jag kommer snabbare då /:

[Frida K]

Hur går det för? Ni har inte fått svar på sista inlägget. Jag letar trådar och hamnade är för vi har samma problem.

[kattis73]

Inte jättebra... Det är mycket bättre än när det var som värst. Men han vaknar och ropar fortfarande ett par gånger varje natt. Enstaka nätter sover han igenom. Ganska frustrerande och konstigt. Det har hållit på i fyra månader nu, så vi har väl liksom gillat läget.

Han har en lampa med timer som talar om när det är morgon. Vi gör allt enligt regelboken (förutom vid sjukdom, två tillfällen). Ändå ger det sig inte. Konstigt är det faktiskt.

[Tin]

Hej,
jag känner igen delar av er berättelse från våra nätter. Vi flyttade till ett annat land för 5 månader och vår 3 åring - extremt säker sovare normalt - började också ropa på nätterna. Det var allt från filt, till dricka vatten, till kramas osv. Vi tolkade inte det som mörkrädd eller osäkerhet för att fått nytt rum - för egentligen spelar det ju ingen roll varför det ropas resonerade vi. Utan hur vi kan få liten att känna sig trygg nog att inte ropa när det vaknas till på natten utan istället somna om själv på lilla kudden.

Det som tog skruv här hemma var att faktiskt innan läggning (typ 30 innan) sitta och prata om nattsömnen. Att på natten sover man - mamma och pappa kommer inte in på natten utan vi ses när klockan säger att det är morgon. Filten kan du lägga på själv om den har trillat av precis som mamma gör om min filt trillar av. Prata och kramas kan vi göra nu, vatten dricker vi innan nattning.
Vi ställde inga svåra frågor, utan endast frågor en 3 åring tryggt kan hantera, typ "Vad gör du med filten om den trillat av?" och följde upp med "Ja, kan du visa mamma hur man lägger på filten?" etc. Och småpratade kring nattsömn utan att någonsin ifrågasätta att man gör något annat än sova, det ska vara självklart.

Det ska vara det naturligaste i världen för dom, instinktivt att bara somna om även om man vaknar på natten. Det är målet, och en 3 åring kan man ju faktiskt prata med.

Hos oss lade sig lugnet om nätterna efter ett tag med nattlig förberedelse ala ovan.

kram Tin