Jag och min lilla guldklimp Tuva (nybliven ettåring) befann oss i köket då jag hörde hur ett brev damp ner genom brevinkastet. Vid ett par tillfällen tidigare har jag tagit dottern i handen och så har vi tillsammans gått ut i hallen och hämtat posten, inte mer än så. Plötsligt fick jag denna dag ett infall.
- Tuva, kan du hämta posten i hallen och ge den till mamma, sa jag.
Genast kröp hon ut i hallen, svängde utan tvekan vänster mot ytterdörren. Jag väntade nyfiket på vad som skulle hända. Skulle hon stanna på vägen och bli distraherad av annat spännande att utforska? Prassel, prassel hördes meddetsamma. Hon var redan framme och grep tag i kuvertet. Kröp utan uppehåll direkt tillbaka till köket, ända fram till mamma, reste sig på knä och räckte fram brevet till min utsträckta hand. Fullkomligt ljuvligt!
Så nu har vi ytterligare en bra arbetsuppgift på "ta-i-bruk-listan" som sprider stolthet i den lilla barnakroppen
