Någon som har erfarenhet från liknande nattligt beteende..?

[AnnaXX]

Vår flicka är drygt 4 år och har periodvis sedan ca 1 års ålder haft följande beteende nattetid; hon ligger och "gungar" med kroppen i sängen och ljudar entonigt (när hon var mindre och sov i spjälsäng satt hon och "bankade " huvudet bakåt mot spjälorna och ljudade på samma vis). Har tidigare försökt stoppa detta på olika sätt men sedan en ganska lång tid försöker vi ignorera det eftersom inget ändå fungerar och råd efter samtal med både BVC och BUP. De gånger vi försökt stoppa beteendet eskalerar det och slutar med ilskeutbrott på natten och numera säger flickan även att "hon kan inte låta bli att göra så". Ibland kan det pågå kortare stunder och ibland 1-2 timmar. Ibland uppenbart sovandes, emellanåt vaken och oftast någonstans mittemellan. Allt från nästan glatt sjungandes till väldigt oroligt, forcerat och VÄLDIGT högljutt.

Nu har vi flyttat från hus till lägenhet och jag blir mycket stressad av beteendet (p.g.a. lyhördhet till grannar) och det är svårt att ignorera det, men blir som sagt bara värre om jag går in till henne.

I övrigt inga större konstigheter med något.. Har ingen direkt fråga men den stress jag känner inför grannar etc. gör att även oron för beteendet ökar och jag är rädd att jag ska göra det värre.. Någon som har erfarenhet eller tankar om beteendet och hur gör man när man bor i lägenhet med barn som stör grannar nattetid? Bara att flytta till hus igen eller vad..?

Jättetacksam för något som kan hjälpa mig att klara av det här bättre!

Anna

[miniz]

Hej.

Jag har en bekant som har samma problem. Och det gick i arv. Mamman gjorde det som liten, mammans pappa och nu alltsà flickan.

Hon är nu 5 àr och gör det ännu. Det lugnade sig ett tag, men tog upp sig igen. De har försökt kuddar pà väggen, säng mitt pà golvet, men hon hasar mot en vägg och dunkar. För henne är det avslappnande. Ibland är hon vaken, ibland sover hon, hon sjunger eller ljudar ofta med dunkadet. Föräldrarna har inte sovit pà flera àr, inte flickan heller... Jag bor inte nära familjen sà jag har varken sett eller hört detta live.

Det hela började när flickan var runt àret och hade sovit som en kratta hela livet, hon började dunka och lugnade sig och sov bättre. Mamman sa dà, Ja det är mammas flicka. Jag vet att det är att dra det làngt, men flickan fick berömmelse för beteendet och fortsatte för det gjorde föräldrarna nöjda. Och sedan blev det en vana, ett beteende hon behöver för att lugna sig, hennes väg till att mà bra.

Detta är nàgot som intresserar mig i hjärtroten, sà om du vill berätta mer om hur det startade och hur hon gör osv sà gör det gärna.

Jag skriver mer om saker de jobbat med vägar de försökt, men inte i kväll.

Stor kram till dig.