Jag har lusläst lite här på forumet och sett väldigt många bra tips och råd, kanske kan ni hjälpa mig lite?
Min dotter är nu 7 månader och sover som en kratta. Som nyfödd sov hon med stabila 3 timmarsintervaller och när hon var 1 månad sov vi borta ett par dagar, vagnen uppskattades inte och hon fick sova på mitt bröst - stort misstag! Efter det tog det ca 2 månader innan jag fick henne att sova i sin egen säng, till en början i vårat rum men hon flyttades sedan in i sitt eget rum. Hon har sedan 4 månaders ålder vaknat varannan timme ungefär, ibland en gång i timmen. Hon somnar vanligtvis vid 21, alltid efter amning (jag har aldrig kunnat få henne att somna själv utan att amma.. hjälp?!) sover, om man har tur, 3 timmar och vaknar sedan och "gnäller" om jag ignorerar henne.
Det enda som har funkat är att jag ammar henne när hon vaknar, ni kan tänka er att det är tufft de nätter hon vaknar en gång i timmen! Hur ska jag nånsin kunna sluta amma? Hon sover ibland två lurar mitt på dan, de kan även variera i längd från 20 min - 3 timmar. Ändå sover hon sällan mer än 6-7 timmar/natt. Jag blir tokig, jag orkar knappt med mig själv längre.. Hur ska jag kunna vara världens bästa mamma när jag inte har energin att ta hand om mig själv?
En väninna tipsade om SHN-kuren då den gjorde underverk för henne, jag fick låna boken och blev otroligt taggad. Jag började igår, nattslurk vid 19:30, säng 20:00, buff-ramsa sov 20:14. Allt gick jättebra till kl 01, jag buffade henne lugn och gav henne ramsan men ramsan verkade mer störa henne än lugna henne. 45 min helt utan framsteg tog tröttheten över och jag tog upp henne, ammade och hon somnade och sov i 4 timmar..
Ikväll bestämde jag mig för att vara stenhård, här ska kuras! Hon somnade vid tutten 19:30 när hon fick nattslurken. Jag la henne i sängen och hon sov i ca 40 min - är det fel att lägga henne så? När hon började gny och böka runt buffade jag, hon lugnade sig och jag gav ramsan - hon börjar gråta - jag buffar, buffar och buffar så det känns som att mina arm ska gå av.. inget framsteg alls.. Ramsan gör henne mer och mer arg, hon blir hysterisk och gallskriker... Jag trillar dit igen och ammar..
Jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag vill så gärna att det här ska fungera men det känns som det är omöjligt.. Jag vill inte "stå ut" med att inte få sova och vakna upp och känna mig som människa, sömn är inte en lyxvara som bara vissa har gjort sig förtjänta av men varför vill inte min lilla guldklimp sova?
Jösses vad långt det blev..
Hoppas verkligen att det finns någon där ute som kan hjälpa mig, just nu känner jag mig allt annat än hoppfull..
. Tröttheten och stressen och ångesten gör det inte heller lättare att tänka och handla klart heller alla gånger, så det ska man oxå ha klart för sig har inverkan på sitt handlade och på sitt bemötande gentemot barnet.
). 
TÄNK inte ens på att ramsan ska börja kunna ta NU [-X . Det är först dygn 2-3 som man kan lägga krut på den. (Som sagt - varje nivå måste går igenom för att man ska kunna gå vidare).Natt 1-2 är det LUGNET/buffet (vagning på dagen om hon sover i vagn) som står i fokus, ramsan säger man bara för att "smyga in den baklänges" så att säga
. Du är självklart välkommen här inne för pepp och stöd och råd, här har alla suttit i samma båt 
Kanske kan din kompis som oxå kurat vara till ngn hjälp?