Visst är det väl ändå detta som är det mest fantastiska med barnabokstänket!
Jag gjorde en grej av att alltid låta min dotter plocka i och ur saker när hon var runt halvåret. Så nån gång runt sjumån dagen kom det första egna städinitiativet!
Jag sitterpå toa och Vendela kommer kravlande . Tittar längtansfullt upp mot handfatet och krafsar på mitt ben. Lyfter därför upp henne. Väl uppe får hon syn på den sprillans nya nagelborsten som ligger på handfatskanten. Hon undersöker den ingående,därefter sträcker hon sig mot korgen med torkade blommor vi har på väggen. Jag tänker att hon väl vill daska till blommorna med sin nyfunna leksak så jag håller fram henne mot korgen väl beredd att istället visa hur man klappar fint. Då tar hon nagelborsten ,kör ner den mellan blommorna i korgen
och vänder sig sedan om och ser på mig,strålande som en sol
. Jag kunde inte annat än att berömma henne,oavsett om borsten hörde hemma där eller ej
Alla föräldrar därute med barnaboksbarn har säkerligen varit med om liknande själva,ändå är det så fantastiskt att se det med egna ögon!
Nu har Vendela hunnit blivit nio mån och tar semester här brevid mig på golvet. Hon har nämligen just torkat golvet. Även detta på helt eget initiativ;
Jag viker tvätt, Vendela sitter brevid. En Handuk ramlar ned på golvet ,vilken Vendela raskt griper tag i. Sen börjar hon
gnida trasan,pust och stön,fram och tillbaka över golvet. Och tydligen ansågs även bordet smutsigt. Benet gnides frenetiskt. Sen får det räcka. Nu räcker vi hadduken till mamma. Får tack för hjälpen,rullar över på rygg och suger på en smaskig tå ett tag! Oj, det här blev långt!Är man förälskad så är man,
