8-månaders, dålig ätare kan man kura iallafall?

[Mamma75]

Har en 8-månaders liten mammagris som i nuläget får ligga i vår säng och ammas när han vaknar på nätterna. Jag är skittrött rent ut sagt. Har givit upp försöken att få honom att somna om utan amning, för att jag inte orkar dagarna då. Nu har jag dock kommit till beslutet att börja kura honom.

MEN.... han äter jättedåligt. Öppnar inte munnen för något, inte gröt, inte välling, inte pureer. NADA. Lyckas ibland pilla in en liten sked med någonting. Han ammas. Han ligger över normalkurvan på vikten.

Kan jag kura iallafall? Måste få både honom och mig att sova snart...!

[annawahlgren]

Välkommen är du

Ingen fara. Aptiten kommer på tredje dagen av kuren. Tro mig :thumbsup:

Ur Internationella Sova hela natten ("Barnet och kuren"):

*--- Och just för att situationen blivit så ohållbar, är den så tacksam att åtgärda. Kanske är Sova hela natten-kuren som allra vackrast till sitt resultat, när den bjuds små åtta-niomånadersbarn med sömnproblem.

Skälen är flera:

• Barnen är så utmattade, att de tacksamt tar emot den hjälp de äntligen får att komma i ro.
• Den eller de vuxna som genomför kuren gör det i en tveklös övertygelse om att barnet måste få hjälp först och främst. De ser inte sömnen som en jobbig påfrestning för barnet utan som en livsviktig och njutbar tillgång.
• Nu är ingen tid att förlora. Barnet måste få sova. Några alternativ, som att ”ge upp”, finns inte.
• Tydligare än någonsin står det klart att ingen, inte mamma och inte någon annan, kan sova åt barnet. Barnet är fött till ett jag. Sömnen är barnets egen.
• Lugn och ro, enkelhet och förutsägbarhet, säkerhet och verklig trygghet – det är vad som står på önskelistan för åttamånadersångestens barn. Den inre, oroliga föränderligheten ropar på yttre, betryggande beständighet. Och lugn och ro, enkelhet och förutsägbarhet, säkerhet och verklig trygghet är precis vad Sova hela natten-kuren ger. Här möts tillgång och efterfrågan på ett underbart vis.*

Läs boken allra först, är mitt heta tips Så att du verkligen förstår allting. När man kommer så långt som till att verkligen kura, måste man veta exakt vad man gör och varför Då blir det också precis så logiskt, självklart och underbart enkelt som det ska vara :-({|=

LYCKA TILL!


O:)

[Mamma75]

Tack, det känns då tryggt att börja! Känns ju onekligen som hans snuttande nattetid hänger ihop med hans bristfälliga aptit dagtid.

Har läst SHN-boken en gång, ska läsa flera gånger innan jag börjar nästa fredag!

Tack återigen, kan knappt bärga mig tills VI får sova igen och lillis börjar äta.

[annawahlgren]

Det väntar er ett alldeles underbart liv bakom hörnet

[Sarisparis]

Hej Mamma75

Vad härligt att ni tagit beslutet att kura! :thumbsup: Ett litet inspel om det här med att äta. Nedan är ett utdrag ur Barnaboken (som jag starkt rekommenderar som kvällslektyr när du fâtt dina krafter och kvällar âter - snart alltsâ ). Som alltid är attityden frân föräldrarnas sida jätteviktig, vi visar hur det gâr till helt enkelt.

Jag brukar börja med banan, som är pålitligt frestande.
På ren tallrik mosar man med ren gaffel en tredjedels banan till puré som nästan rinner. Med barnet i famnen, moset på bordet och något att torka med begår man så det stora äventyret.
Skeden är halvfull och maten samlas framtill. Man petar in halva skeden och stryker av maten mot övre gommen, mot det som sedan ska bli tandrad.
I endera mungipan eller båda rinner så det mesta ut igen, ur en ytterligt förvånad liten fröken eller herre. Då får man samla det som rinner och servera en gång till.
Barnet förhör sig med stora, frågande ögon om huruvida detta verkligen kan anses riktigt. Då gäller det att se uppmuntrande och bekräftande ut; inte tänka eller säga med avslöjande tonfall: ”Milde tid, hur ska nu det här gå! Tänk om Lillen inte tycker om banan?”
Lillen kommer inte att nicka gillande. Lillen kommer inte att hjälpa till: ”Mums, hördudu, det här var verkligen smaskens. Banan får klart godkänt. Det vill jag ha varje dag klockan två.”
Säker på handen serverar man tveklöst banan och meddelar därmed Lillen att banan hör till livets verkliga glädjeämnen samt har ätits av folk i alla tider.
En och samma portion kan få petas in flera gånger. Det är ingenting att bekymra sig över. Det betyder inte att Lillen ogillar banan. Men det är mycket Lillen ska konfronteras med: skeden, själva ätandet, den annorlunda konsistensen, det stötvisa serverandet, bristen på bröst eller flaska. Lillen tycker säkerligen ingenting alls på det här stadiet. Lillen är upptagen med att försöka lära sig.

Nu handlar det här kapitlet om lite mindre krabater (Introduktion av fast föda, i 3-4mânaderskapitlet), men just raderna "Säker på handen serverar man tveklöst banan och meddelar därmed Lillen att banan hör till livets verkliga glädjeämnen samt har ätits av folk i alla tider." är sâ sanna, sâ sanna.