Dåligt självförtroende :(

[Minabarn]

Hej alla kloka!

Jag tror att min J har i grund och botten har dåligt självförstoende. J är en stark kille(tror jag) som har testat oss mycket under trotsen. Han har otroligt mycket energi som han behöver få utlopp för. Han får även lätt lågt blodsocker och detta leder till utbrott med mycket skrik och slag. (numera bara på "döda" ting) Han gillar när man är tydlig och rak och lite duttande tillsägningar fungerar inte. Därmed inte sagt att vi gör på rätt sätt. Antagligen inte... Då hade han ju inte haft de problem som han har idag.

Om jag och min man (som man inte får, eller?!) blir riktigt arga och ryter till ordentligt, så skrattar han bara åt oss. Osäkerhet tolkar jag det som.

Han är även osäker vid lämningen på förskolan och måste vinka på samma ställe hela tiden och kommer jag inte tillräckligt fort dit så blir han orolig och tidigare blev han även ledsen. Detta är inget som personalen berättar för mig, men jag märker det själv. Jag har tidigare kännt att han har varit en stark kille eftersom han alltid har svar på tal och opponerar sig mot såväl oss hemma som fröknarna på förskolan och mormor och farmor, men jag är inte så säker på detta längre...Allt kanske bottnar sig i en osäkerhet som vi här hemma har skapat... I vissa fall har jag kanske för höga krav på honom, men jag vill att han ska t.ex. sitta ordentligt på stolen och äta med bestick.

Vi ta hjälp av honom här hemma och det gillar han för det mesta. Jag ger mig inte. Har jag sagt att jag behöver hjälp så behöver jag det trots vissa undanflykter. Jag tror verkligen på det att känna sig behövd och att vi är konsekventa.

Hur analyserar ni detta
Och vad kan vi göra för att han ska få bättre självförtroende

Behöver hjälp nu när mitt egen självfötroende är lite svajande... Vet ju att det påverkar honom...

Kram!

[Susanne*]

Hej där
När jag läser det du skriver så tänker jag att du själv sätter ord på det du känner. Och själv har en känsla för hur det står till med din lille gosse samt vad du kan göra. Bra jobbat. =D>

Det är svårt att dra slutsatser av en kort text men utifrån dina ord så låter det troligt att han tampas med en osäker sida samt en tuff sida. Ofta är det lätt att se bara den tuffa sidan, som kanske också är ett försvar, och då blir det förstås etter värre och fast i en roll.

Jag tänker att han behöver bli stärkt i sin trygghet och att det är ok att vinka på vissa ställen. Att det är viktigare att dra upp de stora linjerna som ska följas än de små detaljerna (som bestick etc). Där får man fundera själv vilka normer och ramar man vill ge sina barn men att kritisera detaljer kan göra en osäker. Tydlig och rak förenklar stort men ryta och skrika skapar, som du skriver, både motstånd och osäkerhet.

Läs gärna trådarna om beteendefostran, dagishämtningar samt 4-åringen under Favoriter. Tror du kan få lite tankar där som går i linje med det du redan tänker. Social delaktighet, humor, bus och raka rör.

Kom gärna tillbaka så tänker vi vidare tillsammans.

Kram
Susanne

[chokladkaninen]

Hej!

Jag tittar bara in för att påminna om att arbeta förebyggande, dvs uppmuntra och berömma när det är lugnt och går bra. 8) Jag har också en 4-åring och slås ofta av hur lätt hänt det är att man lutar sig tillbaka och njuter av lugnet för att sedan bli jätteirriterad när 4-åringen plötsligt halkar tillbaka och "gör dumheter" som man VET att hon eg har tagit sig förbi. Min 4-åring kan t ex slänga sina leriga ytterkläder på golvet och sparka av sig stövlarna i vardagsrummet, och eftersom jag VET att hon kan hänga upp kläderna på sin krok i hallen och ställa stövlarna på rätt plats så blir jag jätteirriterad och gnäller på henne (istället för att påminna vänligt ) - men grejen jag vill åt är förstås: vad gör jag alla de gånger hon faktiskt hänger upp jackan? Kommer jag ihåg att uppmärksamma det och berömma då?

Min tanke är att det är så man bygger upp självförtroendet, genom positiv feedback. Och ju mer man tycker att man gnäller och tragglar, desto viktigare förstås att verkligen lägga märke till när det blir rätt!