Hej!
När är det egentligen ok att man låter barnen gå själv till t.ex. lekparken. Vi har ca. 500 m till en ganska stor lekpark. Det är gångväg i stort sätt hela tiden en kortare sträcka där det är en återvändsgata och en väg att korsa som också är en återvändsgata. Jag har låtit min 5-åring och min nyblivna 7-åring gå själv dit. De blir jättestolta när de går iväg med ryggsäck.
Stora killen med klocka på armen för att veta när de ska gå hem igen.
Är detta för tidigt? Får nästan uppfattningen att många tycker det?
Jag funderar också på detta kring att vara hemma själv. Mina barn får vara hemma själv i ca. 20-30 min när de är bägge, stora känner jag skulle kunna vara hemma själv 1-2 timmar. Hur resonerar ni andra.
Han börjar 1:an till hösten och jag tänker att han kanske skulle kunna gå hem själv någon dag i veckan om han vill själv. Det är ca. 400 m att gå.
När kan barnen gå själv till lekparken eller liknande?
När kan barnen gå själv till lekparken eller liknande?
Son f?dd juli -04
Son nr 2 f?dd i april -06
Son nr 2 f?dd i april -06
Re: När kan barnen gå själv till lekparken eller liknande?
Nej, jag tycker inte att det är för tidigt.
Generellt sätt är folk för överbeskyddnade mot sina barn i dag.
Jag var liten i början av 70-talet. I sex-sju års åldern lekte jag och några barn i skogarna omkring. Inte visste de vuxna hela tiden precis var vi var. De rör sig ju ändå på enbegränsad yta en stor lekpark.
Mina började vara ensamma hemma när de var sex och åtta år(min yngsta har autism diagnos och vi jobbar mycket just för att göra honom självständig och stolt) upp till två timmar ibland. Då ringde jag hem från jobbet en gång i halvtimmen och de hade tydliga instruktioner att följa.
Jag tycker att han ska gå hem själv.
När min son(med diagnos) började skolan på andra sidan stan vid tio års ålder tog han sig från första dagen dit och hem själv med spårvagnsbyten och allt själv 45 minuters resväg. Vi talade nogsamt om situationer som kan uppstå. I Göteborg är spårvagnssituationen bedrövlig. De har köpt in billiga spårvagnar från Italien som inte alls fungerar. Ofta får man byta till buss eller gå från någon spårvagnsstation när spårvagnen inte klarar att köra hela vägen etc etc.
För oss och sonen betyder det mycket att han klarar sånt. Man får förbereda mycket. Vad gör du om...
Gärna spela rollspel. Bra för alla barn oavsett diagnos eller inte.
Dagens stora problem är föräldrar som skjutsar överallt och till och med in på skolgårdar och bidrar till avgaser och en tråkig trafiksituation.
Du känner dina barn och vet vad de klarar av så slutligen skulle jag vilja säga:
Gå på din magkänsla.
Generellt sätt är folk för överbeskyddnade mot sina barn i dag.
Jag var liten i början av 70-talet. I sex-sju års åldern lekte jag och några barn i skogarna omkring. Inte visste de vuxna hela tiden precis var vi var. De rör sig ju ändå på enbegränsad yta en stor lekpark.
Jag tycker att han ska gå hem själv.
När min son(med diagnos) började skolan på andra sidan stan vid tio års ålder tog han sig från första dagen dit och hem själv med spårvagnsbyten och allt själv 45 minuters resväg. Vi talade nogsamt om situationer som kan uppstå. I Göteborg är spårvagnssituationen bedrövlig. De har köpt in billiga spårvagnar från Italien som inte alls fungerar. Ofta får man byta till buss eller gå från någon spårvagnsstation när spårvagnen inte klarar att köra hela vägen etc etc.
För oss och sonen betyder det mycket att han klarar sånt. Man får förbereda mycket. Vad gör du om...
Gärna spela rollspel. Bra för alla barn oavsett diagnos eller inte.
Dagens stora problem är föräldrar som skjutsar överallt och till och med in på skolgårdar och bidrar till avgaser och en tråkig trafiksituation.
Du känner dina barn och vet vad de klarar av så slutligen skulle jag vilja säga:
Gå på din magkänsla.