Barn 4,5 år som bara gråter

[Soffan123]

Hej, jag har en son på 4,5 år som gråter ofta och Mycket. När han börjar gråta så gråter han jätte jätte länge. Man har kommenterat detta på dagis.

För det första är risken stor att folk inte orkar med honom. Det kanske redan sker på dagis.

För det andra så är jag orolig att hans kompisar när han blir äldre tröttnar. Han börjar bli för gammal för att gråta detta sätt.

Vi i familjen orkar inte och det har senaste månaden hänt ett par ggr att jag har skrikit sluta! Jag orkar inte! Nu har pappan också börjat tappa tålamod. Det blir förstås värre när vi visar att vi inte orkar. Då blir han förtvivlad.

Detta är absolut inte bra för barnet som rredan är känslig. Det kommer definitivt påverka hans självfötroende och han tar skada.

Jag behöver hjälp för att kunna hjälpa min son! tack snälla.



Vad gör vi! Jag känner mig maktlös och är väldigt orolig.

[Soffan123]

Till undvikande av missförstånd. Min son är ingen bortskämd unge som bölar.utan att gå in på detaljer har han inte alltid haft det lätt, men han kan inte gråta såhär. Folk kommer tycka han är jobbig! Jag behöver verkligen hjälp att hjälpa ett barn.

[annawahlgren]

Välkommen är du

Folk kommer tycka han är jobbig!

"Folk" tycker uppenbarligen redan att han är jobbig - hans föräldrar gör det, och dagispersonalen "kommenterar". De kan tydligen lika lite som ni "hjälpa ett barn".

Här behövs betydligt mera kött på benen:

Hur bemöter DU hans gråtande (När du inte skriker "Sluta, jag orkar inte.")
Hur bemöter pappa hans gråtande (När han inte "börjar tappa tålamodet".)
Hur bemöter dagispersonalen hans gråtande (När de inte lägger ifrån sig ansvaret på er frånvarande föräldrar.)
Har du någon som helst teori om VARFÖR han gråter

Vi kan väl börja där

För det andra så är jag orolig att hans kompisar när han blir äldre tröttnar. Han börjar bli för gammal för att gråta på detta sätt.

Vad "kompisarna" tycker och inte tycker, nu och framöver, bleknar rätt rejält, tycker jag, i jämförelse vad de människor till vilka han hör, de som fostrar honom och som skulle vara hans bästa vänner i världen, tycker och inte tycker.

Att inte känna sig förstådd här och nu av dem - er - som han lever med, och "pedagogerna" på dagis som han väl tillbringar mesta vakentiden med, är i mina ögon hundra gånger allvarligare än att löpa risken att "kompisarna tröttnar". Kompisarna är utbytbara, liksom dagispersonalen. Det är inte ni.

O:)