Sovrutiner efter trauma?

[jennyjenny]

Den första tiden med vår lilla nyfödda flicka blev ett fullständigt chockartat kaos. Först tre timmar efter förlossningen uppmärksammades den livshotande bakterieinfektionen: plötsligt andades hon inte längre. Hennes lungor var fyllda av blod och vätska och vår bebis höll på att dö mitt framför våra ögon. Som tur var fick hon oerhört snabb hjälp (ambulans till KS och uppkopplad på maskiner som bl.a. syresätter blodet utanför kroppen). Under fem dagar kämpade hon för sitt liv och vi vakade i chock och plågade av att inte ens få röra henne – enligt sjukvårdspersonalen gjorde beröringen ont eftersom hon var enormt uppsvullen av vätska. Hon fick näring via dropp och personalen gav henne en napp för att lindra sugbehovet något. Återhämtningen tog flera veckor, men så småningom fick vi hålla i henne och när hon väl slapp morfinet fick jag börja amma.

Vi fick komma hem när hon var drygt fem veckor gammal, och nu är hon två månader. I svallvågorna av detta fasansfulla är jag just nu bekymrad över att hennes sömnmönster ruckats totalt. Sjukhuspersonalen säger att när ett nyfött barn varit så sjukt ska man ”börja om” från noll när man kommer hem, alltså behandla henne som nyfödd. Jag slits mellan att försöka hjälpa henne att sova djupt och gott i egen säng och att ge henne all den närhet alla påstår att hon behöver, och som jag också märker att hon älskar eftersom hon aldrig är så nöjd som när hon får vara på axeln eller i famnen.

Eftersom vi genomförde en SHN-kur genom buffning och ramsa med vår äldsta dotter när hon var ett halvår gammal (Tack snälla Anna W.) tillämpade jag Standardmodellen så fort vi kom hem från sjukhuset den här gången. Det gick jättebra, men problemen började när hon fick en allvarlig infektion i såret efter katetrarna i halsgropen. Läkarna rådde oss att ha henne på rygg så mycket som möjligt för att såret och sedemera ärret är så djupt. Jämfört med magläget är det mycket, mycket svårare att buffa till ro men ett tag verkade det som om hon hade ”vant om sig” någorlunda. Men så en dag hade inte buffningen samma effekt som förut, hon blev bara ledsnare och kom inte till ro utan somnade i stället nästan av utmattning till slut. Jag slutade att buffa helt och till min stora förvåning kan jag ibland lägga henne ner och stryka lite över pannan så somnar hon utan buffning. MEN: hon vaknar oftast efter 30-45 minuter (ofta av att storasyster lever om i rummet intill) och det kan vara väldigt svårt att få henne att somna om, hon blir bara ledsen. Enda gången hon sover som en gris är i vagnen (även där vaknar hon efter 30 min. men somnar om inom kort). VAD gör man om buffningen inte fungerar? Man kan väl inte vagna om barnet ligger på rygg?

Nu har vi inte etablerat något fast schema och även om de flesta dagar ser likadana ut varierar lurarna från en halvtimme till nästan fyra timmar och vi får bara ihop ca 12-13 timmars sömn per dygn. Dagen slutar vid ca 21.00 på kvällen och börjar vid ca 06.00 på morgonen (hon sover bredvid mig i dubbelsängen och ammas var tredje-fjärde timme). Nu undrar jag:

1. När ska man senast överge Standardmodellen för ett fast schema?
2. Kan hennes särskilda behov av närhet större än behovet av att sova i egen säng? Jag vågar inte genomdriva någon SHN-kur om hon är svältfödd på närhet.
3. Om man över huvud taget buffar, ska man alltid göra det då vare sig det ”behövs” eller inte?
4. Hur gör man egentligen med napp? Jag tycker att den verkar störa sömnen eftersom hon ofta vaknar när den trillar ut trots gomformen. Enda anledningen till att vi inte slopat den helt än är att den hjälper henne att komma i ro vid insomnandet, det tar jättelång tid annars med mycket gråt.

Tack ni som orkat läsa ända hit! Oändligt tacksam för svar.

[annawahlgren]

Kära du, vilken chockstart ni fick, alla - jag tackar alla goda makter att det gick väl

Din berättelse väckte starka känslor hos mig och jag tycker inte riktigt om råden du fått. Självfallet behöver hon närhet och närhet i massor - men det gör alla små barn och det är synnerligen anmärkningsvärt, tycker jag, att inte ni fick röra vid henne, när sjukhuspersonalen ju gjorde det. Hur som helst är det inte meningen att detta närhetsbehov ska fyllas på bekostnad av den sömn hon så desperat behöver, i synnerhet som hon varit så sjuk och kanske ännu inte är helt återställd. 12-13 tim sömn per dygn är ca fyra timmar för lite, och det är katastrof!

Ska hon sova hos dig i sängen för att få närhet även nattetid kan du ju inte heller ha larm, och är det någon som absolut behöver andningslarm som varnar vid andningsuppehåll är det väl denna lilla. Införskaffa ett per omgående

1. Jag skulle nog behandla henne som månadsgammal nu och börja därifrån. Här är ett schemaförslag (bara ett förslag, naturligtvis) byggt på Standardmodellen och hämtat ur boken SOVA HELA NATTEN:

8 - 9 mat och vaken en timme. Bröstx2 eller x3 med byte och umgänge.
9 - 11.30 sova 2,5 tim.
11.30 - 13.00 mat och vaken 1,5 tim.
13 - 15.30 sova 2,5 tim.
15.30 - 17.30 mat och vaken 2 tim.
17.30 - 19.30 sova 2 tim.
19.30 - 22.30 mat och vaken 3 tim med avbrott för 20-minuterslur vid kvällstrasslet.
22.30 - 4.30 sova natt 6 tim.
4.30 - 4.50 nattmål (i dunkel utan prat, bröst x2, ev snabbt byte emellan), 20 min.
4.50/5.00 - 8.00 sova 3 tim.

Efter tre veckor av fast schema som (t ex) ovan skulle jag betrakta henne som två månader och införa åtta timmars nattsömn, och efter ytterligare tre som tre månader och mogen för tio. Förutsatt att hon får fortsätta vara frisk och kan äta riktigt rejält

3. Buffa skulle jag inte göra på ett så litet barn (och på rygg går det mycket riktigt inte särskilt bra) utan använda vagnen. Hon sover bättre på sida än på rygg, men så fort hon är färdigläkt på alla vis bör hon få ligga på mage. Palla upp henne med en hoprullad barnfilt bakom ryggen och byt sida varje gång. Lägg i ordning en liten "kudde" av barnörngott med hopvikt frottéhandduk i. Det ger en anings höjd. Dra fram lilla undre armen. Lägg en utbredd barnfilt tätt omkring henne i bädden, men klä henne lätt. Glöm aldrig larmet, hur hon än ligger (technomedica. se, babysense.se.)

Med vagnen kan du "vagna", dag och natt - se Verktygslådan Begränsa synintrycken radikalt när hon ska sova/somna om. Ett tunt mörkläggningstyg (finns att köpa på metervara) kan täcka hela härligheten från den uppfällda suffletten.

4. Nappen kan du pluppa ut - dra ut själv - precis när hon håller på att somna. Så är den fortfarande till hjälp för henne när hon ska komma i ro men blir inget sömntillbehör.

2. Och varje vaken stund kan du ge henne den närhet hon inte kan leva utan. Men inte på bekostnad av den OCKSÅ livsviktiga sömnen.

Varmt LYCKA TILL och hör av dig igen Pussa på den lilla

[jennyjenny]

Hej igen!

Tusen tack för svar!

Så det är vagning som gäller. Måste erkänna att jag blir en smula nervös av tanken eftersom jag hade hoppats så på buffning (som vi ju fått träning i när vi kurade vår äldsta dotter).

Men det får motas bort. Vi är väldigt motiverade. Vi kommer ha ditt schemaförslag som utgångspunkt, lustigt nog stämde många av tiderna med de vi redan strävar efter! Andningslarm har vi redan.
Två frågor dock, jag vill vara helt på det klara innan vi kör igång:

1. Ska synintrycken dämpas även dagtid med tygstycke?

2. Ska varje sovperiod, dag som natt, inledas med en vagning, eller är det meningen att jag bara ska lägga henne i vagnen och hon somnar av sig själv till slut? Jag jämför med buffningen där det ju var ett "besked" varje gång. Idag somnar hon i vagnen, utan vagning, när vi går med den utomhus - är det OK eller ska alltså promenaden också föregås av några drag ?

[annawahlgren]

Jag ser det som det viktigaste nu att lilla älsklingen får den sömn hon behöver, särskilt som hon redan dragit på sig allvarlig sömnbrist. Det är en "kur" i sig. Det betyder inte att det för evigheten måste vara så som du förhoppningsvis gör nu, dvs hjälper henne att sova sina tider

Buffa kan du ju göra så snart hon kan läggas på mage. Dittills fungerar vagningen också som ett besked; det är liksom samma princip - att lilla kroppen får sig en upprepat fösande, vaggande skjuts i längdriktningen.

Somnar hon fint ändå behöver du naturligtvis inte göta någonting. Men när du behöver hjälpa henne att somna om så att hon kan sova tiden ut, är vagningen (läs på!) och mörkläggningen oslagbara verktyg. Just nu

[jennyjenny]

Tänkte bara lämna en lägesrapport eftersom jag får så kloka och snabba svar!

En diskussion uppstod med sambon om både vagning och om nappens vara eller inte vara. Eftersom vi har så postitiva erfarenheter av buffning/ramsa-kuren (även om vi fick vara bra envisa ibland...) förstod jag att även han egentligen skulle föredra det. Men det är otroligt stressande att tänka att ens bebis inte får så mycket sömn hon behöver så medan vi enas om metod lägger vi henne i vagnen och gå ut varje lur. Vi följer det schema vi spikat (enligt ditt förslag men dagen börjar en timme tidigare) och det passar jättebra. Vi har också märkt att hon inte saknar nappen lika mycket när hon somnar/sover i vagnen så vi tar bort den så har hon förhoppningsvis snart glömt att den existerade alls.

Måste också tillägga något som gör oss på så glada. När allt tråkigt inträffade flög många planer sin kos, bl.a. den om storasysters annektering av sitt syskon. Trots det är hon så underbart omhändertagande mot sin lillasyster att vi blir alldeles varma i hjärtat.

[annawahlgren]

Så underbart, särskilt det sista du skriver

Det låter jättebra. Tack för rapporten Hjälp henne bara att sova nu. Nappen kan försvinna mer och mer. Får hon bara sova gott glömmer hon den på ingen tid

Lilla älsklingen ska bli stor och stark. Med er hjälp är hon redan vackert på väg Pris och beröm