I lilla s förskolegrupp var hon den första som hade kalas, vad vi vet, för några av dagiskompisarna, förra året när hon fyllde fem. Då fick hon bjuda 5 stycken. Nu ska det fyllas sex år, och nu har flera av kompisarna haft kalas och bjudit hela gruppen. 14 stycken varav 9 killar.
Jag pratade med en annan mamma i gruppen om detta. "Vi får väl se hur många s ska få bjuda i år" sa jag. Varpå den mamman gick igång totalt på hur orättvist det var mot dem som inte blev bjudna. Hon jobbar i skolan och sa sig ha sett många gånger hur ledsna en del barn blev av att inte bli bjudna när det var kalasdags. Och när det nu var en så liten grupp med bara 14 barn. Det gällde ju bara att ha många lekar och hålligång. Jag kände mig jättedum!!! Lätt för henne att säga som jobbar i skolan och är van att styra en stor grupp barn...
Nu har vi funderat hit och dit. Och vi har kommit fram till att hon får bjuda de fyra andra flickorna och lika många pojkar. Hon räknade lätt upp vilka fyra killar hon leker med oftast. Hon leker med 3 av tjejerna mest, och den 4:e är ganska nyinflyttad, så henne känns det helt nödvändigt att bjuda för att hon ska få en chans att komma in i gänget.
Tänker vi knasigt? Om jag ska ha kalas vill jag ju bjuda dem jag själv vill. Barnen har ju inte valt vilka som ska vara födda samma år och hamna i samma grupp på dagis. 14 kanske inte är så många... men förra året var det en liten chock
Öööö vad ville jag egentligen? Mest ha stöd, tror jag, för att även barn måste få bjuda vilka de vill på sina födelsedagskalas.
Vad tycker ni?