Ibland är Celeste med mig och jobbar. Då jobbar hon på riktigt, för det är så stressigt, att det finns inget annat val. (Där kan man verkligen snacka om dom där 20 kossorna, som man leker man har när barn inte vill sova och så.)
Jag jobbar på kafé. Hennes mycket viktiga uppgift senast var att stå på en pall och ta emot pengar, öppna kassalådan och lägga ner dom, och sen fråga om kunden vill ha kvitto.
Så kom det en tant som antingen inte alls gillade barn som jobbar eller hörde dåligt, för hon var lite ignorant mot Celeste.
Så C frågade:
- Vill du ha kvitto?
Tanten hör inte, och börjar gå iväg.
- Vill du ha kvitto? säger Celeste lite högre.
Tanten hör ändå inte.
- SKA DU HA KVITTO ELLER? vrålsäger Celeste på bredaste göteborgska.
Sen så kom det en kille som frågade
-Hej, jobbar du här?
- Nej, jag är ju bara ett barn, säger Celeste med pedagogisk röst. Dumma vuxna lixom.
Sen så pratade hon lite med en dam, och vände sig om till mig och ropar lite vant:
- Mamma, kan du fixa en klatte (latte)?
- Öh, ja javisst, säger jag.
Hon är så fin och duktig, i för stort förkläde och tofs. Så självklar och framåt i allt.
Hon är världens bästa.
-
Jag har massor av exempel på när jag aldrig skulle ha fixat olika saker utan hennes hjälp. Så snacka om att social delaktighet med små barn är en investering som får tillbaka insatt kapital på!