Jag tog in killarna i köket, satte Sigge i mitt knä och kramade samtidigt om Emil som stod bredvid. Efter som de kom in gående så kände jag inte att det var någon panik direkt.
När vi så sitter där kommer lillasyster Mika fram med ett hushållspapper i handen, varsamt torkar hon Sigge runt munnen. När hon är nöjd ger hon mig pappret och pekar på Sigges mun och viftar med handen och säger Mamma! Detta innebar att jag skulle ta över torkningen nu när hon visat hur det hela skulle gå till. Sen gick hon sin väg.
I ögonvrån ser jag plötsligt hur Linus vagn åker fram och tillbaka. Han grät nämligen för jag hade ju lite burdust fått slänga ner honom i vagnen när de olyckliga storebröderna kom in. Skymtar två små händer som vagnar fram och tillbaka och ena lilla handen slår på handtaget, så där distinkt och bestämt. Mika når knappt upp till handtaget men vagnar så lillebror somnar.
Då kommer hon tillbaka till Sigge som lugnat sig något och så lägger hon huvudet mot hans rygg och kramar om honom, han får en puss på armen och sen konstaterar hon att allt är BRA.
Visst är hon väl helt underbar vår lillasyster
, så redig och ser verkligen vad som behöver göras. Sen har ju även hon andra sidor som inte är lika charmiga men det behöver vi ju inte skylta med här.
Med Sigge gick det bra, han hade bitit sig i läppen men det gjorde inte ont så länge och huvudet klarade sig bra.
Ikväll när Emil gav mig en godnattkram undrade han varför han blev blöt på handen när han kramade mig. Öh, sa jag och började mumla något om att jag nog nyst på min axel. Ingen fara alltså. Sanningen var ju att Linus kräkt på axeln min men hade jag sagt det till Emil hade han kreverat för kräk är bland det äckligaste han vet även om det kommer från lillebror som han älskar.
Mika uppfattade situationen, gick och hämtade en liten, liten, väldigt lite bit hushållspapper som hon gav mig samtidigt som hon väldigt strängt pekade på min axel. Hon är så otroligt gullig och klok så det finns inga gränser ibland.
Kram Susan
