Hur göra med SHN vid sjukdom? När kura om?

[Siriellen]

Vår 15 månaders dotter har sovit hela nätterna med SHN sedan hon var 10 månader men har nu blivit så sjuk med blåsor som gör ont i munnen och händer och fötter att hon inte kan stilla sig för natten. En kväll tog det en timma av frågor/svar innan hon somnade in. Vi visste inte då att hon var sjuk och framhärdade med svar fast det kanske var fel svar för hon ville nog bara få slut på värken. Hur ska man veta det? Undrar om det var av utmattning hon somnade för hon blev aldrig lugn av påminnelserna. Det känns jobbigt om det är så. Eftersom hon var så stor vid kurningen så har vi inte buffat henne vilket kanske skulle kunna hjälpa henne bättre till ro vid sjukdom. I Barnaboken stod det inget om solfjädern så den har vi heller inte tränat in utan försöker få till den nu istället men hon hajjar inte att den är till för att lugna henne. Normalt lägger hon sig själv och somnar direkt så det har inte varit något problem tidigare. Det var mycket om SHN som inte stod i Barnaboken i SHN-delen därför kurade vi henne mest till att sova natt och hade inte ett jättefast schema för hela dygnet. Behöver vi kura om? När behöver man kura om egentligen? Har skaffat SHN-boken men har inte haft möjlighet att läsa hela ännu. Tar gärna emot tips på sidnr för ovanstående frågor.

[annawahlgren]

Barnaboken är som en bruksanvisning - "gör så här så slipper du bekymmer", ungefär. Man gör "rätt" från början och slipper de svåra sömnproblem som SOVA HELA NATTEN är till för att lösa.

Ett fast schema med gedigna rutiner från och med den egentliga födelsen (Standardmodellen) lägger grunden till ett enkelt och trevligt liv

Tänk på att i synnerhet en sjuk liten älskling behöver sin sömn för att "sova sig frisk". Man gör små barn en björntjänst om man ifrågasätter deras livsnödvändiga sömn just då.

Ont ska hon naturligtvis inte ha och ledsen ska hon inte vara, men milt smärtstillande kan hon få i sängen och likaså tröst (man böjer sig ner och håller om, tröstar, lägger tillrätta, utstrålar lugn). Om lilla kroppen är invaderad av vargar - ont, feber, sjukdom - är det desto viktigare att "vakten" inte oroar ytterligare utan förmedlar en betryggande känsla av att "Ja, jag vet att det här är inte är roligt, men tro mig, det är inte farligt eller fel, och det går över." Budskapet är fortfarande: på natten händer ingenting. Man (barnet) vågar sova lugnt - trots allt

[Siriellen]

Tack för ditt svar Anna! När hon nu ändå är sjuk verkar det inte hjälpa att verka säker. När jag går in för att trösta sträcker hon upp armarna men när jag då håller om henne får det nästan motsatt effekt - jag blir borttryckt. Hon vill naturligtvis upp ur sängen för att få tröst för att det gör ont trots alvedon och när jag prövar lugnt och säkert utan vargen mellan benen att lägga henne ned med trygga händer över hennes rygg sprattlar hon som en fisk. Det finns inget läge att lugnt gå ut ur rummet och ramsa, snarare blir det värre. Hur länge är det ok att stanna för att trösta? Är det ok att gå ut fast hon skriker hjärtskärande panikartat ledset? Och hur vet man att ett barn är på väg att bli sjukt, tycker du att man ska ge alvedon fast man inte vet om det är smärta som gör henne ledsen?

Pappa Anders

[/LO]

Hej.
Inte Anna, men svarar ändå...
Om du väljer att gå in, vilket du bara gör i krislägen, så stanna hos henne tills hon är lugn. Det får ta den tid det tar. Du ska inte gå därifrån när hon skriker och du ska inte plocka upp henne.

Jag tycker inte att man ska ge alvedon i onödan. Hellre lite för sällan än för ofta. Det är jobbigt att vara sjuk och det är inte kul att ha ont, men tänk dig in i hur du själv skulle vilja att någon behandlar dig när du är sjuk. Vill du att någon ska lugna dig och säga att det blir bra snart bara du sover en stund. Eller vill du att någon med oro i rösten hela tiden ska fråga hur du mår, om du har ont, var du har ont, om du tror att det kommer att gå över.

Svaret är ju givet, eller hur. På samma sätt ska du tänka när du går in till dottern (eller ramsar till henne för att få henne lugn). Hon behöver veta att det kommer att bli bra, inte att ni oroar er för om hon har ont eller inte. Enkelt och svårt...

/LO

[annawahlgren]

Tack, LO

Nej, det är naturligtvis inte "okej att gå ut fastän hon skriker hjärtskärande panikartat". Din uppgift är att lugna henne där hon ligger. Så som du själv skulle vilja bli lugnad om du var sjuk.

Solfjädern, tills den lilla älsklingen blir sömntung i kroppen, är till för detta. Med fungerande variationer, förstås - men fortfarande utifrån hur du själv skulle vilja ha det

[Siriellen]

Tack LO och Anna för era svar.
Det fungerade jättebra till slut när jag kom på att ge henne ett gosedjur hon inte sett förr.

Vi har annars när hon inte är sjuk gått ut fastän hon ställer sig upp när vi går och skriker för att läggningen inte ska dra ut på tiden och hon ska tro att hon kan förhandla. Det är för vi har trott att man ska gå ändå och lugna med ramsan utanför och oftast behöver vi inte ramsa utanför eller bara nån gång. Gör vi fel om vi fortsätter så eller ska vi stanna och få henne helt lugn så att hon inte skriker när vi går ut fast hon är frisk? (eller antar att hon är frisk).

Du har så bra åsikter och erfarenheter Anna att jag hade önskat vi hade "uppfunnit" dig tidigare. Antar att du har försökt sälja in dig hos BVC men inte lyckats komma förbi "muren". Annars vore det önskvärt att dina läror skulle spridas via BVC. De sa bara att jag skulle prova skrikmetoden men du känner förståss redan till att det är så de "hjälper" barnfamiljer. Jag är sådan att jag gärna vill sprida viktig information. Kanske var det därför jag började med marknadsföring...(Ursäkta, lite utanför ämnet, kanske).

Vi ska införa mer av dina läror på vår underbara dotter med kurning av ensamlek och dagsömn. Hon leker dock ensam men inte just i spjälsängen. Hur viktigt är det att ensamleken bedrivs just där? Dagsömnen funkar bättre nu men ska gå över till ett pass per dag. Är tacksam för svar åtminstone på de första frågorna i mitt brev.

Tack för att ni hjälper oss och alla andra.
/Mamma Siriellen

[annawahlgren]

Vi pratade sjukt barn - då måste man kanske stanna och trösta; vi vill inte ha något "panikartat skrikande" från en sjuk liten älskling. Men fortfarande tar man inte upp barnet - lika lite som man själv, om man vore sjuk, skulle känna för att umgås, äta, ligga och svettas i någon annans säng etc. Man måste utgå från sig själv och sin genuina magkänsla

"För att hon inte ska tro att hon kan förhandla" är en idé du ska ompröva, tycker jag. Små barn "förhandlar" inte. De frågar efter vad som gäller. De söker lugn och ro, efter det som kallas trygghet. De ställer frågor. Och deras värld är synnerligen konkret. "Kommer vargen och tar mig nu?" Misstänk för Guds (och lilla barnets) skull inte någon maktkamp här Det är det alls inte fråga om. Se dig själv som det du är: barnets överlevnadsgarant. Och då får man vara rätt saklig.

Tack för dina varma ord. Ja, man kan förstås säga att jag förökt "sälja in" mig hos bvc. Jag har i åratal erbjudit landstingen och bvc (vidare)utbildning. Men intresset har varit obefintligt, och det är ingenting att förvåna sig över. Bvc handlat på dekret uppifrån (ex: "Vi vet att små barn sover mycket bättre på mage, men det får vi ju ine säga") och jag är inte med i Systemet. Jag är inte avlönad av någon. Jag är min egen, en fritänkare. Självklart känner sig etablissemanget trampat på tårna när jag kommer här och visar att jag kan lösa de problem expertisen va inte har några goda svar på. "Muren" är deras, inte min.

Så marknadsför gärna, med tanke på de små barnen!

Om ensamleken kan du läsa mycket här (via search) och också i Barnaboken (2004) under "Bekymmer? Sysselsättning" i femte delen. Du bestämmer naturligtvis själv hur du vill ha det och tänker efter innan! Lilla älsklingen gör som du lär henne.

[Siriellen]

Tack Anna,

Vad skönt att höra att vi annars har bra rutin vid läggning. Jag förstår helt sagan om vargen och tror inte heller att barn vill förhandla fast vårt gärna försöker få oss att leka med henne vid läggdags för att vi inte ska gå ut, men det gör vi ändå och sen går det ju bra ändå för henne att somna direkt oftast. Kollar upp dina tips. Tack.

[annawahlgren]

Små älsklingar frågar i påståendets form. De säger alltså inte: "Kan vi leka lite till?" eller "Vill du leka lite med mig?" utan de säger "JAG VILL LEKA!" eller... "JAG SKAAAAAA..."

Så man får svara som på den fråga man inte får...

Du är så duktig Du hennes allra bästa vän i världen