Kalsongvätare men inte sängvätare

[Jejje]

Jag tror jag bryter ihop.

Nu har vi kämpat i åratal med vår lille stackare som nu är 8 år. Vi har provat ett kisslarm som vi fick tjata oss till av sjuksköterskan på barnmottagningen, men det fungerade inte för det bara lossnade. Det var ju anpassat för att ligga stilla i sängen med, inte springa runt och klättra med. Vi köpte en larmklocka med vibration som skulle påminna varannan timme, men den gick sönder på några veckor. Vi har köpt inkontinensskydd och specialkalsonger för att hindra att det märks på skolan. Men hur enkelt är det att hålla det hemligt på gympan vid den totalt onödiga men obligatoriska duschningen?

Vi har väntat och väntat på att det ska "växa bort" som de sa. På flödesmätningen för ett par år sedan såg de att kisset kom för snabbt, att det var för kort tid mellan impuls och flöde, vilket gör att han inte känner att han är kissnödig förrän det är för sent att hinna till toaletten. Nu har jag kämpat mig blå för att övertala min man att vi ska köpa ett dyrt larm från England och en påminnelseklocka för barn (som inte hänger som en stor handboja på hans smala lilla handled som den förra gjorde!).

Jag är helt förtvivlad och känner sådant dåligt samvete över att jag kanske inte har gjort allt vad jag har kunnat, eftersom jag väntat så länge på att det skulle försvinna av sig själv med hjälp av påminnelser och skydd. Det är i princip bara jag som har haft ansvar för det här, sett till att han tagit på sig skydd, bytt skydd, tvättat sig ordentligt. Det är jag som har tvättat alla kissiga byxor, pratat med vår son och tjatat. Nu äntligen har min man gått med på att beställa de där dyra hjälpmedlen, efter ett förtvivlat utbrott från min sida. Han ville bara verkligen försäkra sig om att det inte var lika bra att låna samma larm som vi hade förut igen och köpa samma gamla skitklocka som vi köpte förut... GAAAAAH!!!!!

Det känns som jag är ensam i hela världen om det här. Finns det någon som har erfarenhet och kan hjälpa mig?

[Ewa]

Hej!
Det är ingen lätt situation du beskriver. Och dessvärre har jag ingen erfarenhet att komma med. Men hoppas på att ni ska kunna få bra hjälp av hjälpmedlen och i annat fall hitta en bra kontakt på barnmottagningen som kan hjälpa er bättre än vad som hittills gjorts.
/Ewa

[Susanne*]

Hej,
Det är som Ewa skriver verkligen ingen lätt situation. Några funderingar:

-har ni utrett helt mer medicinskt och sett vad som kan göras?
-kan ni inte be skolan om hjälp att påminna regelbundet? Skolan har skyldighet att hjälpa vid individuella svårigheter och detta tycker jag faller under de kriterierna.
-Hur kan ni lösa på annat sätt, mobiltelefon med larm? etc etc?

Hälsningar
Susanne