Bakgrund: Storebror nu drygt 3 år sover i spjälsäng i samma rum som Lillebror 1½ år. Har fungerat strålande sedan Lillebror flyttade in som 7-månaders. Storebror är en klockren muskelbyggare, smidig och oerhört aktiv. Han är från början ett SM-barn om än med väldigt knackig väg eftersom att jag inte riktigt hade kopplat. (Med Lillebror gick det strålande med SM och han är en väldigt säker sovare.) Ramsan har nästan aldrig fungerat särskilt väl på Storebror. Vi ramsar alltid ändå i samband med läggning. Om inte annat för att Lillebror tar ramsan jättebra om det skulle behövas så det känns bra att fortsätta med den. Ibland händer det att Storebror drömmer och han har även haft växtvärk nån gång. Då vaknar han på kvällen och illtjuter. Det enda som fungerar är att gå in och lugna, krama honom tills han själv är så avslappnad att han lägger sig ner igen och vill sova. Vilket kan ta några minuter. Lillebror störs inte av detta. Så långt är allt lugnt.
Barnen känns trygga och sover gott genom sjukdomar och annat. EN gång har det hänt att barnen inte sovit i sina sängar. Det var för några veckor sedan när Storebror fick falsk krupp för första gången. Han hade svårt att andas och jagade upp sig. Vi fick ta ut honom på trappen i kylan några gånger så gick det bättre. Då tyckte jag att det kändes läskigt att lägga honom i sing säng igen även om han ville det. Då fick han sova mellan mig och pappan i vår säng. Den natten sov ingen av oss särskilt bra så det är ju inget bra alternativ! Storebror fattade heller inte tycke för den sovkonstellationen utan upprepade hela tiden "sen ska jag sova i min säng" trots att vi inget särskilt sagt.
Vi har hela tiden väntat på att den där dagen med hoppa ur sängen ska komma. Nu är den här. :^o
Inte på kvällen vid läggning. Vi nattar barnen samtidigt för det mesta (ibland lägger vi Storebror lite senare och då är han noga med att kolla att Lillebror ligger i sing säng i deras rum). Då är det hellugnt. Tyst och fint.
Men det händer ibland att någon eller båda barnen vaknar tidigt på morgonen och ligger och pratar (inte som vi upplever som kommunikation dem emellan) eller rumstrerar om i sängen.
Igår morse kom Storebror upp när klockan var över väckningsdags (vi har en väckarklocka som ringer som signal att NU är det morgon, vilket har fungerat strålande, den här morgonen tog vi nån halvtimme sovmorgon). Naken.
Spatserade in till vårt sovrum så nöjd så. Jaha godmorgon sa vi lätt förvånade och gick in och tog upp en vaken Lillebror också.Imorse, vaknade jag av minsta ljud nån timme före klockan och kunde sen inte somna om. Ligger på helspänn och väntar. Mycket riktigt. Tio minuter i väckning hör jag dunset när Storebror hoppar ur sängen. Jag är snabb och möter honom i dörren med väckarklockan som jag satt igång. Han säger "jag gjorde det igen". Jag sa mest godmorgon och förklarade lite i förbifarten att "mamma kommer och väcker er när det är morgon och klockan ringer".
Nu är jag rädd för att han kommer att kliva upp tidigare än klockan på mornarna osv. Går det att få honom att förstå att klockan startar morgonen, inte han? Eller är det bara att gilla läget? Lite synd om Lillebror som behöver sova så länge han kan på morgonen, den trötta lilla semlan.
Mitt upp i allt detta är det lite kaos i vår familj. Vi håller på och flyttar. På lördag kör vi sista lasset med sängar osv och då kommer vi att sova första natten i nya huset. Hur hanterar man detta? Barnen är INTE vana att sova borta osv.
Vill lite grann mota Olle i grind och vara förberedd på hur ska bemöta situationer som kan uppstå.
För övrigt kan man säga att Storebror är väldigt trotsig. Han gör i princip ingenting som vi säger åt honom, är stygg mot Lillebror, slår på mig, oförsiktig med saker...
Det är mycket i hans lilla liv nu. Flytta, byta förskola osv. Dessutom har vi för bara ett par veckor sedan tvingats avliva vår ena hund. Storebror var väääldigt fäst vid henne. Han har det inte lätt, men kan ju samtidigt inte tillåtas bete sig hur som helst. Hur ska vi hantera detta?
(v. 42+2)
