Storebror slår sin lilla syster

[Rosine]

Det finns dagar där storebror (2,5 år) försöker slå eller slår lillasystern (10 månader) många, många gånger. Men vi vet inte riktigt hur vi ska agera; det känns inte att vi gör framsteg. Jo, vi har gjort framsteg, men detta var för ett tag sedan och sedan var det bra i flera veckor, även månader. Nu är han i en ny fas, känns det och problemet dyker upp på nytt. Jag har läst olika tråd om syskon som slåss, och även syskonkapitlet i BB. Vi har gjort och gör allt vi vet för att bekräfta båda barns tillhörighet till oss och till varandra. Och han vet hur man gör med en stor bebis som hon är. Och det finns andra dagar, där han leker så fint med henne, klappar henne osv. Han har social delaktighet och är annars än mycket självständig kille, som har dock småtrotsat då och då de senaste veckorna.
Jag hoppas att jag kan få lite tipps med några konkreta frågor:
1. Efter han slagit lillan vägrar storebror att krama eller klappa henne; han till och med skriker när jag vill tvinga honom. Tror ni att jag ska envisa med att tvinga honom?
2. Det som han ibland gör för att trösta henne är att hoppa för att hon tycker att det är roligt och skrattar när han hoppar. Men jag har försökt att förklara honom att detta inte räcker om man gjort någon illa. Förväntar jag mig för mycket här? Borde jag acceptera hoppningen som tröst?
3. Ganska ofta, då han lyckas slå henne, slår han inte hård så hon inte ens gråter eller "bara" blir arg för en jätte kort stund. Men det är nog ingen anledning för att vara mindre tydligt mot honom?
4. Om han gjort eller försökt göra henne illa då brukar han säga: ”Det är inte farligt. Vi behöver inte gå till doktorn”. Alltså, detta säger han även när hon gråter högt. Han verkar ha för sig att det bara är farligt om man måste till doktorn. Jag brukar då säga att det inte spelar någon roll och att man inte får slåss. Kanske finns något bättre att svara här?
5. Det här med "Oj då ...". Det rekommenderas ju att man ska agera så här även i detta ålder. Är det verkligen så? Det känns så svag, när man ser att han gått rakt mot henne för att slå henne.
6. Vi praktiserar förvisning, och detta hjälper för en liten stund. Men sedan är han på henne igen. Men det här med förvisningen: Helst vill vi ju hindra honom att slå för att skydda lillan. Om han nu försöker om och om igen – tycker ni att många försök också är ett skäl för förvisning?
7. Hur viktigt är det, tror ni, i att de har socialdelaktighet tillsammans? Hittills har de haft olika pass, det känns svårt att integrera dem i ett arbete samtidigt. Ibland försöker jag organisera detta, och då är det han som visar henne något (trycka på CD-knappen, kasta toapapper i toan i stället för att äta den – det var faktiskt hans idé att vi skulle visa henne hur man gör med toa-pappret, som om han hade läst BB). Borde kanske ha det oftare?
8. Det skulle säkert hjälpa mig också om jag kunde förstå bättre vad det är som ”driver” honom. Visst frågar han vad som gäller; men varför ställs så många frågor just i det här området?

Hoppas att det inte var för många frågor .
Och är förstås även tacksam för andra tipps hur vi kan förbättra situationen.

[Ewa]

Hej!

Vad jag spontant tänker är att han hittat en liten hobby som kanske inte är så fenomenalt konstruktiv och att han skulle bli gladare av att få hjälp med att hitta ett bättre sätt att umgås och få kontakt. Man visar, lär, leder och hjälper.
Positiv förstärkning: varje gång han hjälper lillasyster, eller sådär i förbigående eller i förtrolighet ett gäng gånger om dagen så säger man "åh, en sådan tur att lillasyster har dig. HUR skulle hon annars kunna klara sig. Det här kan man göra en rejäl visa av, och gärna berätta för omgivningen när man "tror" att storebror inte hör. "Jag vet minsann inte hur jag skulle klara mig utan NN."
Kanalisering: Ibland kan man minsann behöva testa vad händer, fötter och ben kan användas till. Visa att man gärna får sparka på bollar, tjonka på kuddar, hoppa på studsigt underlag osv, om man skulle ha det behovet någon gång. Se också till att hålla händer upptagna med viktiga saker. Behöv honom i stort och i smått. Vilket du ju gör med sociala delaktigheten. Kanske kan det plussas på i vardagen med småsaker. Lär honom att förse lillasyster med prylar att krypa efter osv.
Om det ändå sker små eländigheter, så skulle jag reagera med ett oj då, första och andra gången. Och agera som om han glömt och undra hur det var man är med småfolk nu igen? Men när det sker därefter så skulle jag säga att man ju faktiskt inte FÅR göra illa folk, och hon gör sig illa när han slår eller sparkar på henne, så då får han gå och sparka där sådant görs tills han har sparkat färdigt. Klappa eller krama om skulle jag i så fall ta när liten man sparkat sig klar. Men då skulle jag insistera.

[Ewa]

Missade en fråga:
Gemensam delaktighet är inte så svår att få till egentligen. Inga stora krav på något heller.

Här har vi kört att alla hjälps åt efter sin förmåga, vilket har inneburit:

Badrumsstädning. Lillasyster sätts med trasa I badkaret. Storebror med trasa utanför badkaret. Båda städar på varsin sida.
Matlagning. Vid köksbordet sitter lillasyster i sin stol med liten smörkniv och gurka, avocado eller annat som hon kan pyssla med. Storebror sitter på sin stol med det lite tyngre artelleriet.
Diskning. Båda barnen sitter i varsin diskho och jobbar. Blir kanske mer vattenlek än disk somliga dagar, men kul för båda.
Tvätten. Lillasyster sitter bland tvätten, storebror stoppar i maskinen.
Städning. Storebror kör dammsugare, lillasyster kryper efter och puttar på. Båda har varsin dammvippa eller trasa och jobbar på sin egen höjd.
Osv...

[Rosine]

Tack så mycket, Ewa, för dina svar. De sticker nu vid kylskåpet, och det känns bra att ha dina tipps framför ögon. Att kunna sparka mot bollen uppskattas och det känns även bra att vi reagerar mildare ("Oj då)" först, även om vi måste bita oss på tungan. Sonen reagerar nästan med lättnad på detta. Ibland måste man nog påminna sig själv om att de små inte förstår än det "hebreiska" som de kan läsa, som Anna skriver.