Behöver råd och uppmuntran. Tufft just nu...

[MamaEmma]

Vi började kura vår Harry, snart 7 månader, den 18/2. Det gav resultat snabbt, framförallt på nätterna. Började sova sammanhängande och utan massa skrik. Kändes bra i mammahjärtat att det gick så smärtfritt!

Dagslurarna däremot. De har krånglat sen start. Har fått lite råd om dessa här på forumet och den här veckan började riktigt bra. För att sen spåra ur fullständigt... Han börjar gallskrika efter ca 30 minuter. (Innan kurandet sov han nästan aldrig mer än 30 minuterslurar dagtid) Han blundar och är inte riktigt vaken, som jag uppfattar det, men han kommer inte till ro. Han har skrikit upp emot 30 minuter, hysteriskt och ramsan når inte fram. Han snyftar, hulkar, ja, han är verkligen ledsen. Han verkar så otrygg i sin säng där han om nätterna verkar supertrygg och sover så gott. Vi hör ju att han grejar på nätterna, men somnar om helt på egen hand.

När han skriker som värst känns det nästan värre än att köra 5-minuters-metoden. Inget av det vi gör hjälper ju. Verkar som att både ramsa och solfjäder gör det hela värre. Har försökt att bara låta honom vara, men det är ju ohållbart att höra någon skrika så panikartat så länge. Vi blir ledsna själva...

Samma sak om mornarna. Han vaknar ofta ca 1 timme för tidigt, ligger då och småpratar i ca 20 minuter. Allt frid och fröjd. Tills han ledsnar på detta och går igång rejält. I morse höll han på minst 20 minuter tills vi gick in då han försökte få luft till en ny skrikomgång. Det känns inte som att det går att lugna honom på nåt sätt. Då på morgonen tror vi dessutom att han är hungrig, han blir helt galen när han ser sin vällingflaska.

Han får med andra ord inte de timmars sömn han ska om dagen. Och han sover inte sina 12 timmar om natten. Snarare 11,5. Han ska ha 15 timmar/dygn, men ärligt talat så verkar det för mycket för honom.

Schemat är:
7 - god morgon o frukost
9-9,45 - vila
11 - lunch
12-13,30 - vila
14,00 - mellis
16-16,45 - vila
17 - middag
19 - nattslurk o gonatt

När han vaknar vid kl 6 och pratar och är så glad (verkar verkligen som han sovit klart då) - är det helt fel att ta upp honom då??

Hur mycket ska han behöva skrika och vara ledsen om dagarna egentligen? Våra hjärtan håller på att gå sönder...

Han äter massor, är glad och har börjat "prata" mycket mer sen vi startade kuren. Ändå kan jag känna att han är i väldigt stort behov av fysisk närhet när han är vaken och är lite gnällig och mammig.

Vi är så glada över nattsömnen, för vi var verkligen helt slut efter ett halvår av total sömnbrist. Nu börjar det kännas så tungt igen i och med att mornar/dagar är så otroligt påfrestande. Hur sjutton ska vi orka ta oss igenom det??

[frk Carlsson]

Hej MamaEmma,

jag klistrar över denna tråd i din gamla, så blir det lättare för oss som vill svara att gå tillbaka och följa hela historien. OK?