Kvällarna är nu uppochner

[Mollymamman]

Vår tjej som nu är 2 år och 3 månader har varit i BB barn sedan hon var 9 veckor. Och sovit hela, 12 timmars nätter sedan hon varit 5 månader. Och det senaste halvåret har läggningarna gått som en dans. Bad och bus, en liten stunds prat om dagen i soffan och sen ner i sängen och ut med ramsan - och sen har det varit färdigt, inte ett ljud. Stor lycka för hela familjen.

Hon är ett I Ur & Skurbarn så hon tillbringar i stort sett 7 timmar ute varje dag. Vi har mycket social delaktighet inklusive fasta arbetsuppgifter som är hennes egna.

Och så nu sen ungefär 1 månad tillbaka har läggningarna börjat bli förskräckliga. Rutinen är den samma, men innan vi lämnar rummet, eller om det bara är en av oss så börjar hon säga "pappa/mamma vara här inne", vi brukar då fråga om hon vill ha dörren lite på glänt och sen gå ut med ramsan. Då börjar hon gråta och ropa mamma, jag har räknat ut att hon hinner "gråtsäga" maaaammaaaaaa ungefär 25 gånger i minuten och sen håller det här bara på och på... Hon växlar mellan att "bara" vara ledsen till att helt hysteriskt skrika mamma. Vid några tillfällen, främst när vi haft gäster, har vi snabbt gått in och stoppat om och så ut med ramsan och då blir hon tyst på en gång och somnar.
Men vi inser ju att det inte är vägen fram! Hon kan somna själv, utan att vi går in dubbelt, det vet vi och vi har känslan av att det här är ett sätt för henne att visa sin vilja och få bestämma HUR det ska gå till. Och så ska vi inte ha det.

Men vad sjutton gör vi??? Ikväll har hon skrikit hysteriskt i nästan 1 timme, hon blir ännu mer ledsen när vi ramsar igen men vi har ändå gjort det ca var 15:e minut. När hon hade skrikit "snyta" 100 gånger gick jag till slut in för att göra det - ut med ramsan och då är hon tvärtyst och somnar bums. Och ändå det är inte rätt väg va?!

Hon är väldigt verbal och på morgonen kan hon säga. "Jag var lite ledsen igår" Och när jag frågar varför så svara hon "Molly ville att mamma skulle vara i Mollys rum..." Då säger jag: "Ja men det vet du att mamma är aldrig i ditt rum när du ska sova. "Jag vill vara ledsen mamma..." Ja, vad svarar man på det?

Vad gör vi för fel och hur hittar vi tillbaka?

//Mollymamman

[Sagalinda]

Hej Mollymamman !

Va underbart att ni har så välfungerande rutiner! Och vad härligt med Ur & Skur! Jag har bott i Sthlm några år och minns att jag redan då fascinerades av dessa piggelinar som gick i Ur & Skur-dagis

Efterson hon är så pass verbal och ju faktiskt ganska stor så skulle jag i ditt ställe ta en liten pratstund med tösen dagtid. Diskutera hur man gör på kvällen efter ramsan, prata om hur man inte gör, ÖVA på hur man gör o.s.v. Faktiskt så kan ni låtsas att det är kväll och du bäddar ner henne och ramsar och så får hon låtsas börja sova. Skratta och ha roligt, byt roller, avdramatisera hela läggningen!

När kvällen kommer är du lika glad som alltid, och påpekar att "Åååå va skönt att du nu ska få lägga dig ner i din sköna säng och sova så gott! Minns du hur vi övade? Tänk att nu får du somna på riktigt för nu är det ju natt och då sover alla som små grisar..." Typ.

Ramsa och gå ut som vanligt. Börjar hon med sitt skrikande, och ropar att du ska snyta så säger du bara "Det tar vi hand om imorgon" och så en ramsa på det.

Lite varning är det med dörren där. När du frågar om hon vill ha den på glänt, sätter du över ledningen på henne. Hennes sätt att fråga om allt är okej är att säga "mamma/pappa vara här inne". Barn frågar ofta i påståendets form! När ni då svarar med en motfråga i stil med "Vill du ha dörren på glänt?" späder ni bara på hennes osäkerhet. Om dörren alltid varit stängd, varför ska den vara öppen nu? Är det farligt med stängd dörr? Om det är farligt, då är det kanske farligt i rummet också? Eftersom det gamla inte tycks gälla? Då kanske mamma och pappa måste vara här också? Ja du förstår säkert

Därför är det så viktigt att ni visar var skåpet ska stå och att ni gör det med orubblig tvärsäkerhet och övertygande glädje! Fråga inte henne, utan visa henne hur det ska vara!