Men mitt huvudbry ligger i huruvida jag sviker Hugo om jag lämnar honom ifrån mig, till dagis, när han är drygt två år? Jag har ju sagt inget dagis före tre år... och har klarat det med de tre andra barnen! Det känns lite som ett misslyckande samtidigt som jag känner en stress i att komma igång med studierna (som jag gubevars ännu inte ens har kommit in på!
)Möjlighet finns ju för pappan att vara ta föräldraledigt, men eftersom jag inte vill ta studielån så känns det inte ekonomiskt hållbart att han oxå ska dra ner på sin inkomst...
Jag har oxå mina föräldrar i Skövde (där jag kommer plugga) och de är både bra och gärna barnvakter, men jag kan inte boka upp dem permanent. De har ju sitt liv oxå, samt mina syskon i Skåne med sina barn som oxå behöver hjälp ibland
Jag försöker "trösta" mig med att skoldagarna inte kommer vara lika långa som mina arbetsdagar, och börja jobba måste jag ju ändå göra snart då FLdagarna börjar ta slut...men än finns dagar kvar så jag skulle kunna vara hemma tills han är tre (maj-12) och SEN börja plugga. Då kommer det vara soprent i "föräldraledighetsbanken"... och jag ett år äldre...
Jag ältar detta i mitt huvud så jag tror jag blir tokig ibland. Jag vill lixom veta innan hur det kommer gå... Kontrollberoende månne?
Jag vore såååå tacksam för lite synpunkter, tips å ideer [-o<
Go´fortsättning!
/Alexandra
men en extraslant blir det ju. 
Förutom min mamma så har jag underbara grannar [-o< Måste bara våga fråga om lite hjälp... bär emot när man e en såndär "kansjälv"typ