Jag har funderat av och till ett tag, läst in mig lite både på SHN och andra tips och råd kring sömn men fick som nog häromnatten när jag insåg att lillkillens sömn så sakteliga försämrats den senaste tiden och att vi behöver handfasta råd kring hur vi ska hjälpa honom.
Killen föddes stor och hungrig och strax före tre månaders ålder fick vi gå över på ersättning då amningen inte räckte. En tredagarssorg för mig, som därefter mest varit lättad. Barnet äter och mår bra. Sedan han var cirka 2 månader har vi även närmat oss ett schema som i princip gått av sig själv. Jag upptäckte en dag att han gärna ville sova 10-12 och 14-16 och lät honom
Sen dess har vi haft dessa sovstunder, samt en 45-60 minuters sömnstund på kvällen. Han har också god aptit och äter med 3,5-4 timmars mellanrum varje dag. Han är oftast glad och pigg och lätt att ha att göra med.Så vad är då problemet?
Jo. Sömnstunderna på dagen funkar som en klocka. Han sover nerbäddad i barnvagnsinsatsen på balkongen i ur och skur. På natten däremot, somnar han efter gråt och gnäll vid halvniotiden och har hittills fått cirka 2-3 timmars sammanhängande sömn där i början. Därefter börjar gnället, ständigt uppvaknande och - jobbigast av allt - napptappen. Detta innebär ständigt gungande av sömn, oftast blir han överflyttad till babysittern vid 4-tiden, vaggas till ro av trött förälder och sover sedan en timme i stöten till kl 8 då det är dags att gå upp. Trött mamma, trött pappa, trött lillkille.
Den senaste veckan har han även börjat visa prov på att knappt orka sig genom de första timmarnas nattsömn heller, orkar inte äta lika mycket som vanligt och har förbytts från sitt glada, charmiga jag, till en riktig liten surbulle. Jag känner mig så olycklig, för det märks att han inte mår riktigt bra och jag vet inte vad som är hönan eller ägget.
Så därför föddes besluten. Nappen bort. Stadiga rutiner in. Sova hela natten-kuren, åtminstone ett försök. Jag vet att man ska ha en järnhård attityd, men ni vet väl också att man kan känna sig skeptiskt och modlös?
Jag har läst boken några gånger om, pratat med en annan forumanvändare här som är en klok person med många goda råd. Men för att inte belasta henne alltför mycket (tack till dig
) och för att goda råd alltid är välkomna skriver jag nu här. Jag tänker mig ett schema utifrån Annas förslag om 4 månaders i boken. Jag tänker också att det är läge att börja med välling och kanske smakisar. Jag tänker att jag ska vara konsekvent och försöker se målet för mina ögon. Så långt allt väl.
Men vad tänker man när man sitter utanför dörren och hoppas för allt vad man är värd att han inte ska vakna så att man slipper gå in och slåss mot skriken? Jag känner mig så orolig, mest för att jag gör fel, tror jag. Hur ska man veta om man gör rätt (om man inte har någon supervisor, sas)? Jag försöker följa instruktionerna till punkt och pricka, men vad jag kan utläsa så ska t ex barnen coola ner sig så fort man går in och buffar och ramsar efter att de vaknat. Så icke i detta fall. Fick just slita i nästan en timme för att få honom att somna om.
Funderar också på om det var rätt att börja såhär bara, pang bom, utan att ha ägnat hela dagen åt att trycka i honom mat? Han har fått som han brukar idag, men eftersom han börjat vägra har det bara blivit ungefär 100 ml per tillfälle. Kommer han vakna hungrig? Hur ska jag skilja det från det andra skrikandet? Borde jag ge honom lite mat "för säkerhets skull"?
En annan sak är att jag inte vill lägga honom på mage. Jag har mina anledningar till det och kan nog inte övertygas även om jag förstår att ni har goda argument för er sak. Han har sovit jättebra på sidan och jag vill gärna fortsätta så. Jag har fått till en slags buffning i sidoläge som han verkar bli lugn av.
Det här var världens längsta inlägg, hoppas att åtminstone nån orkat ta sig till slutet. För jag vill verkligen veta mer om vad man gör när bekräftelsen inte funkat, när tillrättavisningen (sjutton ungar utanför) inte funkar, när han jobbar upp sig, när man buffat och buffat om, när han lugnat ner sig och gallskriker igen av bekräftelsen... Har jag missat nåt väsentligt?
-02
Hur som helst har jag erfarenheten från båda barnen nu att de tycker det är skitspännande och roligt. De älskar att upptäcka världen och det är jätteintressant med nåt helt annat i munnen. Så det är föräldrarna som är konservativa, inte barnen... haha. 
Borde jag bemött honom med pangramsa när han vaknade vid tio över sex? Jag kände på nåt sätt att vargtimmen nästan var förbi, så jag avvaktade som jag gjort under natten. När han är sådär halvvaken och mer låter lite besviken över att han inte sover känns det som att man skulle väcka honom ännu mer med att panga på.