Det var länge sen nu, som jag var här alltså. Men nu är det lite knackigt igen, men framför allt med mig och min sambo, som föräldrar! Vi har en son på 4 och en på 2, som är två fina killar. Min äldste är en väldigt klok liten kille som alltid har "lyssnat" på oss, som kommer med så kloka underbara kommentarer, han är helt enkelt väldigt "enkel" att ha och göra med. Självklart trotsar han också ibland, på sitt sätt. Jag har börjat känna att vi, framför allt min sambo, är så "hårda" mot våra söner. Eller hårda är fel ord, mer opedagogiska kanske. Tålamodet är på noll och allt är NEJ! och INTE DÄR! eller SLUTA MED DET DÄR!. Vi är som i en ond cirkel och jag vet inte riktigt hur jag ska komma ur den. Jag skäller på min sambo också som i sin tur blir tokig på mig för att jag inte är speciellt konstruktiv i min kritik.
Min äldste är som sagt väldigt enkel och det känns extra orättvist mot honom, man måste ju få trotsa liksom!? Min yngste är ett riktigt busfrö som inte lyssnar på NÅGONTING vi säger. Då blir det ju att tålamodet tryter till slut. Jag vet ju att han bara är två (och ett halvt) men hur ska jag hantera honom. Just nu vet jag varken ut eller in.
Vet knappt vad jag ahr för fråga, kanske bara vill ha lite tips. Jag älskar min barn över allt och jag vill att vi ska ha det så bra vi bara kan och att de ska växa upp till två trygga individer
