Får barnet välja förälder?

Samtalsforum med barnen i fokus
Skriv svar
Karin2
Inlägg: 35
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 19:58

Får barnet välja förälder?

Inlägg av Karin2 »

Hej!
Jag har en glad och livlig 21 månader pojke som oftast är på mycket gott humör. Den senaste månaden har han blivit lite gnälligare än vanligt och kan bli väldigt arg ibland. Han blir aldrig hysterisk och det är lätt att rikta uppmärksamheten mot något annat och så är han glad igen. Det enda som jag inte kan få bort uppmärksamheten från är hans älskade pappa. När jag och Noa är ensama har vi så mysigt och roligt, men när pappa är hemma får jag nästan inte röra honom! Pappa ska mata, bada, natta... Om pappa går på toa står han utanför och bankar på dörren och gråter.Om han vaknar på natten och jag kommer blir han vansinnig och skriker efter pappa tills han kommer. Har någon nått råd? Ska han få välja förälder (som han får nu..) eller får han nöja sig med mig? Jag kan inte locka med något när han blir så här, det är bara pappa som gäller. Han är med sin pappa hela helgerna, men träffar honom bara någon timme på kvällarna.
Om någon varit med om liknande eller har råd är jag tacksam.

KARIN mamma till underbara Noa 21 månad+ bebis i magen!
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Hej! :D

Nja...välja förälder vet jag inte om ni ska gå med på...

Jag skulle nog försökt att få pappa att gå med på en slags "kur" á la Barnaboken.
Gnäll, gnäll, pappa ska göra vällingen. Då KAN inte pappa.
Pappa säger "Nej jag KAN inte det nu, jag måste läsa tidningen, men MAMMA kan :D " Entusiastiskt som bara den. :wink:
Och så genomför ni.

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Gittan
Inlägg: 4
Blev medlem: sön 22 maj 2005, 14:32

Inlägg av Gittan »

Hej!

När mina barn var i den ålder att det bara varit pappa som duger, så har jag tacksamt tagit emot denna period, efter att själv varit den som mer eller mindre bara dugt sedan födseln. Jag har då fått lite andrum i förvissning att det snart vänder igen. Min man kände i dessa "pappaperioder" att jippi äntligen dög han. Så vi har enbart sett positivt i svängningarna, för svänger gör det, mellan mamma o pappa. Visst kan man vissa dagar tycka "varför duger inte jag" men då har jag tänkt att visst duger jag när det verkligen gäller.
Karolina
Inlägg: 29
Blev medlem: tor 02 dec 2004, 09:42

Inlägg av Karolina »

Jag tror som anna att det är läge för en liten kur. Pappa blir helt enkelt plötsligt väldigt upptagen.
Mina flickor har haft liknande perioder när en ny bebis har varit i magen, då duger bara pappa. De har ju i och för sig varit mycket äldre än din lilla.
Min tanke är att det är extra viktigt nu att visa att ni är en flock, så att det inte blir pappa och Noa, och mamma med den nya bebisen. Att bebisen blir ett projekt för hela familjen.

Kram Karolina
Tre flickor, 90, 00, 04
/LO
Inlägg: 5038
Blev medlem: ons 24 nov 2004, 22:13
Ort: Norrahammar
Kontakt:

Inlägg av /LO »

Hej KArin
Han går säkert igenom sin förtrots, som brukar infalla ungefär runt 1,5 års ålder och ett par månader framåt.

Jag skulle försöka att inte göra så mycket väsen av det. Har du bestämta att du ska mata (fast han kanske ska äta själv...) eller bada, så gör det. Det blir vilda protester, men se det som fågor - är det verkligen du som ska göra detta, kan du det? - och svara tydligt i handling! Ja, mamma kan och ska!

Säg till pappa att vinka glatt "hej då" när han låser in sig och se jätteglad ut och hälsa glatt som om han varit borta en vecka, när han kommer tillbaka. Det kan ju göras även vid andra tillfällen, som en liten kur (som några andra skriver om).

Han behöver veta vad som gäller, och inte ta ansvar för vem som ska ta ansvar för honom. Det ska han itne behöva göra själv!

/LO
Lotta, mamma till
:heart: Vera :heart: född januari 2004 Minikurad sommaren 2004 :sleep:
:heart: Ivar :heart: född juli 2008 Nattmålskurad december 2008
Nytt fotoalbum
Karin2
Inlägg: 35
Blev medlem: mån 31 jan 2005, 19:58

Inlägg av Karin2 »

Hej!

Tack för goda råd! Jag ska försöka vara tydligare mot sonen och svara på hans frågor med att mamma kan med. Han har nog en liten trotsperiod också, för det är mycket NEJ!! just nu.. Jag ska försöka att inte ta det så alvarligt och vara mer tydlig när jag verkligen känner att jag måste få genomföra vissa saker.
Tack igen för gott stöd!!

KARIN
anna
Inlägg: 4623
Blev medlem: tor 25 nov 2004, 14:23
Ort: Ulricehamn
Kontakt:

Inlägg av anna »

Ett tips till: sympati är bra också.
Typ: "Pappa kan inte för pappa har ont i armen...stackars pappa, kan du blåsa?" Lite hjälp, lite tack för det, och sedan glatt "Men MAMMA kan" :wink:

kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.
Pip
Inlägg: 35
Blev medlem: tor 10 mar 2005, 17:14

Likadant för oss!

Inlägg av Pip »

Vi har på samma sätt hemma hos oss. Men min tjej har alltid varit pappig, ingen period här inte.

Ibland är det jobbigt och jag blir ledsen när jag inte duger men i de flesta fall så låssas jag inte förstå när hon ropar på pappa, eller snarare talar om för henne att nu är det mamma som ska lägga...pappa är nere. Är man bara tillräckligt bestämd så brukar hon gå med på det till sist. (men det skär i hjärtat många gånger)

Tycker att det blivit lite bättre sedan jag började jobba igen men hon är fortfarande pappas tjej.

Kram
/Pip
En Stockholmsboende norrl?nning med trollunge f?dd -04
Skriv svar

Återgå till "Barnafostran"