Chocken över en djupt missnöjd bebis kom vid 3 veckor. Jag kastade mig då över barnaboken och började sträckläsa första delen. Har läst samma kapitel både 3 och 4 ggr för att vara säker på att jag inte missat eller misstolkat de råd som ges.
Vi satte igång med standardmodellen, lyckan över att Tia kunde ammas endast 2 ggr per natt och utan skrik för att somna var fantastisk. Det var även helt underbart att ha ett slags schema som fungerade med 30 min till och från.
Men senaste veckan har det hänt något. Man kan kort säga att jag skulle kunna skriva en ny barnabok över saker du INTE ska göra med din bebis...
Tia är nu 5 veckor, börjar närma sig 6 och jag får känslan av att hon är djupt olycklig. Jag känner mig totalt misslyckad som knappt får någon tid med vår tjej då hon är nöjd, eller åtminstone lugn. Paniken är nära...
Det finns några riktigt stora frågetecken som jag önskar råd och tips om. Jag känner mig numer så oerhört osäker i min roll som mamma, upplever att jag inte har någon som helst förmåga att läsa av mitt eget barns signaler. Känner att ångesten kring varje ny matstund växer sig starkare och starkare för varje dag - hur tar man sig igenom detta???
--------------------
Dagtid har jag oerhört svårt att hålla Tia vaken vid matning, hon somnar efter bara 10 min sugande. Jag trugar, lägger på rygg, rapar, byter blöja, försöker leka. Har försökt med 5 min lur utan att lyckas. Men under natten! Herregud vilken aptit hon har. Vanligtvis äter Tia 2 ggr per natt och då aldrig mindre än 1 h åt gången.
Amningen har även blivit något ångestladdat. Eftersom jag trugar så mycket upplever jag att Tia rent utsagt blir förbannad på mig, hon visar starka tendenser till att hon vill ha mer mat, men när jag försöker lägga till henne och mata blir hon helt förtivlad. Jag har testat nappar, olika sorter för att se om man kan still sugreflexen. Har försökt ge nappen när hon är arg, ledsen eller lugn, men allt slutar i att hon blir helt hysterisk så har nu lagt ner nappar.
Är det någon som kan hjälpa mig att förstå vad Tia försöker säga mig? Jag känner mig helt vilse.Att somna in själv är helt otänkbart för Tia. Lämnar jag henne när hon somnat, vaknar hon av sig själv inom 10-15 min med skrik. Det resulterade i att jag igår helt enkelt fick ligga och sova med henne under eftermiddagslur och hela natten. Hon vägrar sova i spjälsängen, vilket gör att hon sover bredvid mig under natten. Dett är något jag inte alls tycker är bra, eftersom jag i princip inte kan sova alls, men så fort jag rör på mig eller backar "hasar" hon efter mig. Jag upplever att hon drömmer, blir rädd och söker tröst...
Varför vill Tia inte sova och somna in själv? Vad kan jag göra? Att vagna är tyvärr inget alternativ då vi bor i lägenhet utan hiss...Eftersom vi har några riktiga bovar i dramat - mat och sömn, kan ni kanske tänka er hur vakentiden fungerar
. Tia är i princip konstant missnöjd förutom under morgonpasset. Då är hon ganska nöjd, så länge vi bär på henne.-------------------
Så här såg gårdagen ut för oss. Varje vakenperiod försöker jag följa SM.
07.30-9 Vaknar, matas direkt, umgänge och mer mat.
9-9.45 Sova, vaknar med skrik
9.45-11.30 Matas, hålls vaken, umgänge
11.45-11.30 Tas ut på promenad och sover i vagn
13.30-15.45 Matas, umgänge
15.45-16.30 Sova, vaknar med skrik
16.30 -19.30 Matas, umgänge, bad. Försöker buffa Tia till sömns för en 20 min lur, men hon vaknar efter ca 5-10 min varje gång.
20.00 Vaknar med skrik, får mer mat, men äter max 10 min, somnar om.
20.30 Vaknar med skrik, får mer mat, äter max 5 min, somnar om, nu med mig vid sin sida.
22.00 Vaknar med skrik, får mat. Äter med ordentlig aptit! Somnar om med mig vid sin sida.
00.15-02.30 Vaknar, får mat men blir ordentligt arg vid bröstet. Släpper, söker, suger, skriker om vartannat. Somnar om först kl 02.30
04.00 Vaknar får mer mat - äter ordentligt, somnar om vid min sida
06.40 Vaknar för nästa dag, får mat och här är vi just nu...
Som ni ser har vi totalt misslyckats med SM. Vi har haft ett schema, men efter såna här nätter känner jag att vi kanske borde lämna detta helt någon vecka för att sedan hoppa på ett nytt schema. Vad tycker ni?
SM är inte något som man lyckas eller misslyckas med, svart eller vitt, utan en process som man går igenom, steg för steg. 
Lägg din dotter att sova på mage, med larm. Det här med att hon vaknar så fort du inte är brevid och att hon inte sover mer än 45 minuter skvallrar om att det är en magsovare som har hamnat på rygg det handlar om. 
Att hon sover i spjälsängen är absolut inget problem, men du kan vilja boa in den lite med en amningskudde eller vuxentäcken i rullar så att hon inte har så mycket plats (eller ställ helt enkelt vagnens liggdel i sängen så att hon kan sova där! 8)). Behöver hon hjälp att komma till ro så kan du buffa lite, det funkar lika bra som att vagna. 
och sedan blir hon ännu tröttare nästa dag. Så var frikostig med sömnen och håll henne inte vaken längre än hon orkar med.
Hur snart kan man ge sig på att ta den utmaningen efter att man fått in 2-2 schemat?
Jobba framförallt för att bota övertröttheten. Får hon sova mer så orkar hon äta bättre.
