Bråk vid läggdags, 6 mån

[Marimamma]

Hej!

Vi har en liten son Rufus, 6,5 månader som vi kurade med start 1 oktober. Kuren gick bra och nu sover Rufus gott och för det mesta hela nätterna igenom – då han väl somnat. Problemet är att vi aldrig fått läggandet att gå bra och nu de senaste veckorna ha trasslet blivit värre. Nattningen tar inte alls vackra två minuter, utan ofta upp till 50 minuter och alltför ofta gråter pojken sig till sömns. Varje kväll gråter han åtminstone 5-10 minuter. Oftast mer argt än ledset, men nu de senaste veckorna också riktigt, riktigt ledset gallskrik.

Gråtet börjar ibland genast vi lägger ner honom, ibland efter 5-10 minuter av bökande runt i sängen. Om han börjar gråta genast solfjädrar vi tills han är åtminstone nästan lugn och ramsar sedan ut. Om han inte gråter ramsar vi ut genast efter läggningen även om han bökar. Efter detta ramsar vi enligt SHN-bokens råd: ”då det känns att man måste gå in, då ramsar man”. Vi har verkligen försökt följa principen ”bort från dörren och låt honom vara i fred”. Jag har också klarat av att behålla lugnet och attityden av självklarhet (åtminstone i närheten av pojken) och pappa är en riktig filbunke.

Vi har kallt och mörkt i rummet och vi gör husljud efter läggning. In går vi först då gråtet blivit verkligen ledset och då solfjädrar vi, men solfjädern har väldigt skral effekt och det tar mycket länge att få pojken lugn. Ut ramsar vi igen så fort han lugnat sig ens nämnvärt.

Dagslurarna fungerar bra, dem sover Rufus utomhus i vagnen. På natten om han vaknar, räcker det oftast med en liten ramsa för att han ska somna om, för det mesta somnar han om av sig själv.

Här följer tre punkter som jag själv tror kan vara orsaken till situationen:

1) Ungefär sex gånger har vi begått synden att ta upp honom gråtande (en vargtimme då vi sov på hotell, en gång mormor från misslyckad dagslur efter 40 minuters vagnande, hon tyckte jag var hjärtlös, och vi själva resten av gångerna för att pojken varit igenstockad av snor). Är det upptagandet vi betalar för nu och får skylla oss själva? Hur lappar vi den skadan?

2) Vi fick aldrig korn på buffningen och tillrättaläggandet i början av kuren eftersom Rufus då sov på rygg. Efter två kurnätter började han självmant sova på mage och då blev det inget av vare sig tillrättaläggandet eller buffningen (som vi hade övat in för ryggläge). Borde vi kämpa för att få till tillrättaläggandet nu? Och borde jag öva in buffandet nu så jag skulle ha ett krisverktyg som fungerar?

3) Medan han gråter bökar Rufus runt i sin säng, river i spjälskydd, gosehare och täcket och nu då han lärt sig, ställer sig upp i sängen på knä utan att själv kunna komma ner igen. Oftast ligger han till slut inknölad i något hörn och utan täcke. Därför tvingas vi ibland gå in bara för att lägga ner honom och dra på täcket. Sedan ramsar vi ut igen så snabbt det går. Ibland har han somnat genast efter detta, vilket får mig att tro att han till slut grät för att han var kall och hade obekvämt. Kan det vara så att skrattet till go’nattet -busandet på vägen till sängen helt enkelt inte passar Rufus? Är han för uppspelt då han ska sova och vill fortsätta att böka runt?

Vi är på det stora hela nöjda och lyckliga över vår friska och levnadsglada pojke, men om någon har ett gott tips hur vi ska få bort det här i vår mening onödiga gråtandet på kvällarna blir vi glada!

[allakantralla]

Hej!

Några snabba tips på vägen som varit till hjälp för oss:

1) Lägg in buffning nu när han ligger på mage ändå. Buffning går också att få till om man lägger dem på sidan eller i framstupa sidoläge, men jag vet inte om han kanske är för stor för det nu. Det ska skumpa rejält, och ni har ju övat, bra!
Tillrättaläggande behövs då inte här skulle jag säga.

2) Jag gissar att han ligger i spjälsäng, och du kan då bädda på ett sätt som gör att täcket inte åker av till lika stor del iaf:
Ta ett vanligt vuxentäcke med påslakan och lägg tvärs över sängen, så att kortsidorna på täcket går ut över långsidorna på sängen om du förstår hur jag menar. Lägg ner skruttungen och stoppa om, det blir lite som en sovsäck. Samt ta på varma kläder.

3) Ordentligt med fysiska aktiviteter dagtid. Det händer mycket med den motoriska utvecklingen denna period, det han snart skall lära sig (om han inte redan gjort det) är att åla och/eller krypa. Detta kräver ENORMA mängder rörlighet, helst hela den vakna tiden. Observera honom någon dag och var uppmärksam på vad det är han försöker göra utan att hjälpa honom först. Se hur han reagerar när han lyckas eller misslyckas. Av detta får du dra dina egna slutsatser kring hur du kan hjälpa honom i sin ANSTRÄNGNING, inte i att nå sitt mål. Försöker han förflytta sig framåt, hjälp då hans ben och armar, men lyft inte fram honom till det du tror han vill fram till. Hänger du med?

Innan sängdags kan det vara idé med ett långt och sprattligt bad som kan avslutas med massage, då får has kropp både anstränga sig under milda former, och han får hjälp med att slappna av.

Lycka till!

[Sagalinda]

Hej Marimamma och hjärtligt välkommen till forumet

Så där ledsna och gråtiga läggningar är inte acceptabla - no way! Små barn ska sjunga eller jollra sig till sömns, inte gråta! Det är något som blivit galet, så jag tycker att ni ska backa bandet lite och köra en liten nattningskurning.

Sätt in buffningen, precis som allakantralla skriver. Öva på förhand på docka eller nalle, först tillrättaläggning och sedan buff, avsluta med solfjäderstryck. Första natten buffar ni killen lugn och tyst och går ut med glad ramsa, upprepa vid behov. Bekräfta honom så att det sista han hör är ramsan. På natten ska ni inte gå in om han skulle vakna, då gör ni som förr, det vill säga avvaktar och eventuellt ramsar om det behövs.

Andra kvällen buffar ni igen vid läggning, men nu lite kortare stund. Ramsa glatt ut. Om han skriker upp sig går ni in och buffar igen, men inte lika lång stund som första läggningen. Sedan arbetar ni med påminnelser och husljud. Ge bekräftelseramsa då han är tyst.

Tredje kvällen buffar ni bara som markering, det vill säga några tag, och sedan är det ramsan som tar över.

Kom ihåg det tokglada skrattet, det ska ni inte pruta på!

Annars har du ju fått kalasbra tips från allakantralla!

[Marimamma]

Tack ska ni ha för svar!

Till min glädje kan jag berätta att sedan jag skrev mitt första inlägg har Rufus faktiskt somnat utan gråt.

Om någon slåss med samma problem, här är vad jag tror var lösningen: Det som plötsligt gick upp för mig var att Rufus aldrig är på övervåningen i vårt hem annat än då han ska sova. Kanske han helt enkelt inte kände sig trygg där? Så vi spenderade nästan en hel dag på övre våningen, städade och fixade. Då kvällen kom insåg jag att vi på köpet hade vargsanerat - läggningen gick för första gången helt utan gråt.

Men jag ska ändå öva buffandet precis som ni tipsar. Jag behöver ett krisverktyg som fungerar, om inte annat för att känna mig trygg i fall om att. Nu då läggningen går fint har Rufus tyvärr istället börjat vakna där kring 2 varje natt och han har ibland mycket svårt att somna om. Nytt problem för oss.

I övrigt håller jag fullt med allakantrallas tips nummer 3, våra dagar är fyllda av aktivitet nu då gubben lärt sig krypa. Och kvällsbadet kunde inte bli sprattligare, både mamma och pappa dyblöta varje kväll

Tack!

[Sagalinda]

:thumbsup:

Härligt! Det är helt rätt taktik du beskriver; att tillsammans göra fint där man ska sova skjuter vargar så det bara smäller i knutarna