Jag kurade min son född 2008-06 när han var nästan 5 månader. Han har sovit som en prins sedan dess.
Nu i somras flyttade vi till ett hus och det första vi gjorde var att ställa iordning hans rum med spjälsäng och alla hans saker så han skulle känna sig trygg.
Det var lite skränigt några nätter men löste sig snabbt och han sov jättebra hela sommaren. Läste tom. en liten bok för sig själv innan han somnade.
Sedan började nya dagis och det började märkas allt mer på mig att det kommer en bebis till familjen (BF 20/10).
Då började kaoset. På dagis sa de att han trotsar och bråkar och hemma säger han mest nej och vill inte släppa varken mig eller pappa särskilt långt bort.
Detta är en kille som har varit hur trygg och självgående som helst.
På kvällarna så tjafsar han om allt, böcker som ska läsas, hur det ska busas (skrattet) till lampor och dörrar som ska vara stängda/ släckta.
På dagis och vid frågor till de som kan var detta ett uttryck för oro inför allt nytt och fick som råd att visa att vi inte ska lämna honom genom att sitta vid sängen eller ta med honom till vår säng.
Tyvärr är jag väl så orolig och hormonell av allt som hände att jag lyssnade. Nu vill han inte sova i sin säng alls. Inte ens lägga sig. Vi köpte en ny säng igår då han kommit på att han kan klättra ur spjälsängen och slagit sig då han ramlar över. Den nya sängen gör det ju inte enklare då det bara är att kliva ur.
Så nu har vi väl gjort precis alla fel man kan och måste sitta inne i hans rum tills han somnar (helst jag och inte pappa), vid 5-6 vaknar han och är sjövild och då har vi givit upp och låtit honom komma till oss.
Detta är ohållbart, vi blir trötta av all oro och tjafs och när nu bebisen kommer kan han inte ligga i vår säng om jag ska upp och amma och stöka runt.
Varför pratar alla om ångest och att man ska göra precis som han vill? Kan man skada hans "jag-uppfattning" om man gör som jag vill och sätter gränserna tillbaka som vi haft?
Jag själv blir ju väldigt påverkad av hans gråt och att han ber och bönar; mamma lämna inte mig // Får inta jag plats i tora tängen? (stora sängen).
Behöver lite pepp för det enda att göra är väl bara att vrida tillbaka klockan, ta en stol och sätta sig i dörren och mota Olle i grind.
Tips på vad man gör när d hoppat ur sängen och lealösa ligger på golvet och ska plocka fram leksaker mm.
Ge mig lite stärkande ord
AW rekommenderar spjälis till efter trotsàldern. Den är hans trygghet och egen lilla sovplats. Om han kommit pà hur man klättrar ur, sà är det bättre att ta den figthen än att ge honom vuxensäng. Om ni är rädda att han slàr sig, lägg kuddar runt eller ställ dit en pall sà han kan kliva in och ut.
).