Vår 1-årige son har alltid somnat själv och har sedan 9 månaders ålder helt slutat med napp.
Problemet är att han nu helt plötsligt sedan 1 vecka tillbaka totalt vägrar att somna i sin spjälsäng.
Reser sig upp och skriker tills man kommer in...då "apar" han sig och försöker vi lägga honom ner ställer han sig upp igen på nolltid.
Skriket är jätteledset och han brukar bli helt genomsvettig.
Det konstiga är att han alltid har somnat in själv utan problem i sina första 12 månader.
Finns det något tips från AW-metoden att tillämpa på en så stor kille som vår?
Jag har läst lite om metoderna, fast tycker att det känns som att de mesta av tipsen och verktygen gäller på mindre barn.
Tack på förhand
Problem vid läggningen.
-
father of sons
- Inlägg: 1369
- Blev medlem: tis 07 dec 2004, 20:06
- Ort: Stockholm
Hej,
"Verktygen" funkar helt klart även på större barn. Även om barn blivit kurade så kommer ibland frågeperioder som dina. Då använder man helt enkelt samma modell som alltid, blir inte det minsta osäker och barnet får nöjaktiga svar på sina frågor.
Min minsta är 14 månader, kurades vid 6 månader. I förrgår kom hon på att hon kunde klättra på kanten, nå kontakten och tända lampan. Hon brukar alltid fixa en stund innan hon somnar men helt plötsligt hörde vi något konstigt klickande och såg diskoblinkning ut från hennes rum.
Hon blev inte så väldigt glad när vi gick in, flyttade lite på sängen, lade henne på mage och stoppade om. Ut med ramsa igen. Det är så otroligt skönt att som förälder veta vad man ska göra i alla lägen och inte fundera på si eller så. En livsfilosofi som father of a son skrev.
Lycka till
"Verktygen" funkar helt klart även på större barn. Även om barn blivit kurade så kommer ibland frågeperioder som dina. Då använder man helt enkelt samma modell som alltid, blir inte det minsta osäker och barnet får nöjaktiga svar på sina frågor.
Min minsta är 14 månader, kurades vid 6 månader. I förrgår kom hon på att hon kunde klättra på kanten, nå kontakten och tända lampan. Hon brukar alltid fixa en stund innan hon somnar men helt plötsligt hörde vi något konstigt klickande och såg diskoblinkning ut från hennes rum.
Hon blev inte så väldigt glad när vi gick in, flyttade lite på sängen, lade henne på mage och stoppade om. Ut med ramsa igen. Det är så otroligt skönt att som förälder veta vad man ska göra i alla lägen och inte fundera på si eller så. En livsfilosofi som father of a son skrev.
Lycka till
"Det talas för lite om glädjen med barn..."
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Tre underbara godingar: 1996, 2003, 2007
Gäller det även för så stora barn som 1-åringar att de skall läggas på magen!? När vi lägger honom ner på magen och gör solfjädern + buffning blir han vansinnig av fasthållningen och blir helt hysteriskt ledsen...tills han kommer loss och ställer sig upp och är ÄNNU mer uppjagad än innan...
Känns hopplöst...
Känns hopplöst...
-
father of sons
- Inlägg: 1369
- Blev medlem: tis 07 dec 2004, 20:06
- Ort: Stockholm
-
Gäst
Hej!
Jag hade problem med Clara när hon var c:a 9 månader (yngre visserligen, men ändå)
Hon hade då sovit fint efter s-h-n-kuren i månader! Plötsligt blev hon
tvär-ilsk när jag lade henne.
Då blev jag irriterad, för allt satt ju så bra med schema - varför skulle hon strula plötsligt!?
Jag placerade mig på en stol utanför dörren och ramsade, och ramsade och ramsade.
Och hon skrek och var förbannad, jag fortsatte. "Nu är det natt - nu ska vi sova" Om och om igen. Jag gick inte in.
Första natten tog det 45 minuter.
Andra natten 7 minuter.
3:e natten 10 sekunder.
Sedan dess har hon inte vaknat mer än när hon haft spy-sjuka.
Och hon är nu 3,5 år!
Lite tuffa tag rekommenderas alltså från mig!
Han HAR kunnat detta, han KOMMER att kunna det igen.
Men vad du gör - plocka inte upp honom!!
kram anna
Jag hade problem med Clara när hon var c:a 9 månader (yngre visserligen, men ändå)
Hon hade då sovit fint efter s-h-n-kuren i månader! Plötsligt blev hon
tvär-ilsk när jag lade henne.
Då blev jag irriterad, för allt satt ju så bra med schema - varför skulle hon strula plötsligt!?
Jag placerade mig på en stol utanför dörren och ramsade, och ramsade och ramsade.
Och hon skrek och var förbannad, jag fortsatte. "Nu är det natt - nu ska vi sova" Om och om igen. Jag gick inte in.
Första natten tog det 45 minuter.
Andra natten 7 minuter.
3:e natten 10 sekunder.
Sedan dess har hon inte vaknat mer än när hon haft spy-sjuka.
Och hon är nu 3,5 år!
Lite tuffa tag rekommenderas alltså från mig!
Han HAR kunnat detta, han KOMMER att kunna det igen.
Men vad du gör - plocka inte upp honom!!
kram anna
Mamma till Clara 7 maj -01 och Ida 9 april -03.