längtan

[mammaigen]

Vilken sorg, vilken längtan och vilken spänning som släpper när vi kommer till förskolan för att hämta lilla A. Hon formligen spricker och ur hela henne sprutar tårar, längtan, rädsla och frustration.
Lilla A är 3 år, dags att börja på förskolan, det har gått 4 veckor å det går inge vidare
Lilla A börjar varje morgon med att säga , vill inte gå till skolan, sen startar övertygelsen om hur viktig hon är på skolan, allt som behöver göras och fröknar som behöver hjälp med bebisar å annat.
Med tro om att det nu är så här det ska va å de är bra, åker vi till förskolan. Lilla A (och mamma och pappa) stålsätter sig, det är så här det ska vara, sväljer gråter och vinkar med blanka ögon i fönstret.
När vi kommer för att hämta, lossnar en obeskrivbar spänning och hon blir snudd på otröstligt ledsen....kan ju aldrig vara bra.
Nä det går inge vidare å jag mår pest utan protest vill jag inte att de är så här de ska va, nä inte nån da´.
22 st barn kan ju aldrig vara bra, med så många liv blir det mycket kiv.

Nä varför varför varför kan jag inte få de pengar lilla A´s förskoleplats kostar, så kan vi vara hemma utan krångel. Så många som är utan jobb kan få min plats.
Vill bara lätta mitt hjärta, det värker så mycket just nu.

[SusanD]

Usch ja, jag förstår att ingen av er mår bra. Jag kan inte låta bli att fråga om ni verkligen måste ha det så här? Är det verkligen dödligt nödvändigt att A går på dagis redan?

Vi har visserligen tre småttingar och hankar oss fram på att en i familjen jobbar, den andra extraknäcker och så snålar vi som attans. Vi har två bilar eftersom vi bor i skogen, men vårt hus är litet och ett billigt boende. Det mesta har vi dragit in på som morgontidning och andra lyxiga grejer som är trevliga men som man faktiskt kan klara sig utan.

Våran äldsta började på Kyrkis när han var fyra och det var precis lagom för honom att gå två fm i veckan på egen hand, han var helt mogen för det och trivdes som fisken i vattnet. Nu går han tre halvdagar i veckan och gillar det skarpt.

Det är ju inte ett måste att gå på dagis för den "pedagoiska" sakens skull, det mesta fixar man hemma med familjen och på ställen som öppna förskolan eller kyrkans barntimmar.

Kram Susan

[ab73]

Usch ja, jag förstår att ingen av er mår bra. Jag kan inte låta bli att fråga om ni verkligen måste ha det så här? Är det verkligen dödligt nödvändigt att A går på dagis redan?

Jag vill också understryka här. Det går att inte jobba. Jag slutade jobbet när min Rasmus var 3 år och 4 mån -då hade jag mått dåligt i 7 månader över vår situation.

Nu går han på dagis 3 dar i veckan-oftast korta dagar (4-5 timmar) , och nån gång ifall det behövs för att få allt att flyta kan han va en heldag (7 timmar)

Vårt liv blev så mycket bättre såhär och Rasmus stortrivs "på jobbet "

Allt går med prioriteringar.

Kram !